Nu har vi EM kvar på agendan, men här kommer lite reflektioner i vart fall.
Hoppas det nedan inte låter för gnälligt, snarare reflekterande och summeringsvis så känns det som sporten går framåt.
Osportsligt uppträdande.
Framförallt på scenen men även vid sidan av i sociala medier etc så bör man faktiskt hålla en viss nivå kan jag tycka.
Man behöver inte alltid vara nöjd, men däremot bör man acceptera domslut.
Dels på scenen: Man tackar, tar emot sin placering och eventuell medalj och gratulerar vinnaren som sig bör.
Sen är det därmed inte sagt att man behöver stå där med ett brett fakeleende, men man uppför sig sportsligt vare sig man vinner eller landar på en lägre placering.
Dels efteråt, främst på sociala medier:
Först och främst gäller det fortfarande att ha ett sportsligt uppträdande.
Då postar man inte en ledande text tillsammans med bild på den pose där man såg bäst ut i, i förhållande till vinnaren.
Posta bilder för all del, men inte med en missnöjesförklaring som triggar dina vänner/följare att skriva ner vinnaren och upp dig, baserat på ett par få bilder utan att vart på plats och utan att ha egentligen kunskap om sporten
på nivån att de kvalificeras att göra några djupare bedömningar.
Man tar dessutom emot konstruktiv kritik på ett ödmjukt sätt, och är något oklart så frågar man vad personen ifråga menar.
Att konstruktivt kritiseras kan vara vägen mot framgång om man lyssnar på det och tar det i beaktning.
Bedömning.
I bodybuilding/Classic bodybuilding bedöms symmetri, massa (muskulär utveckling) och definition (hårdhet, separationer).
Sen tillkommer den fria poseringen där ditt program delvis bedöms till din fysik.
Det här vet ju de flesta som läser, men det verkar som en del bortser från att det är den som vinner flest poser som kommer ut som vinnare på andra sidan.
Det räcker inte med att ha två fantastiskt bra poser om vinnaren är just vinnare i fyra andra, det räcker inte att vara något större än vinnaren om han i sin tur är knäckebrödshård.
Alla bitar bedöms, bommar du lite form så syns det och då räcker det i de flesta fall inte ända fram med de där extra kilona muskler i förhållande till längd.
Förresten, en hel massa ådror tycker jag är riktigt coolt/snyggt, men behöver inte känneteckna bästa formen.
Sen är kvalificerande ytterliggare en aspekt, SKKF är väldigt tydliga med att man måste visa upp sina kvaliteer just på tävlingsdagen för uttagning.
”Tyvärr” kan man inte leva på gamla meriter hur fina dom än är, ”tyvärr” kan man inte räkna med att få åka på NM, EM, VM bara för att man vinner sin klass.
SKKF bedömer utifrån tävlingsdagen och hur man tror atleter ifråga kan komma och prestera på tävlingen man eventuellt tas ut till.
Feedback.
Det bästa är om man har människor omkring sig som är smärtsamt ärliga, insatta bekanta eller en duktig coach.
Nu behöver det inte betyda att man är bäst lämpad att bedöma vad som behövs för att man är duktig på att ta folk i form som coach.
Dessutom betyder en domarlicens inte att man detaljstuderat just dig och kan ge snabba bra svar på vad du behöver göra framöver under en eventuell offseason.
Domarna som suttit och dömt under ”dagen-d” sitter ofta i många timmar, och bedömer ofta hundra tävlande eller fler.
Det verkar som tävlande tyvärr ofta har brist på bra feedback omkring sig, eller eventuellt bara lyssnar på ett öra.
Älskar verkligen min mamma och det sprider sig en värme i kroppen av att hon tycker jag är bäst när jag tävlar, men när det kommer till arbetet offseason så finns det individer som kanske är smartare att lyssna på.
Jag förstår egentligen inte varför man är så rädd för att vara rak, eller ja i vissa fall förstår jag att man kanske har svårt att göra en bedömning, men nu tänker jag på dom som kan anses kapabla till det.
Man kritiserar ju inte personen, man talar inte ner människan, ofta handlar det för mig om omtanke och för att jag gärna ser någon ta det där klivet vidare.
Ser dessutom omtanken i vad mina vänner säger när de konstruktivt ger mig kritik.
Nu är jag förvisso smärtsamt medveten om de flesta av mina tillkortakommanden rent fysiskt och formmässigt.
Drar ett/två exempel lite ur de blå, med andra ord inte något fall jag känner till nu från våren men det kan säkert appliceras på andra resor:
Har du vägt in i minus 80kg på 79kg och formmässigt tycker att du kanske kunde vart lite hårdare, då är inte tävlande i minus 90 nästa höst någon rimlig tanke.
Har du kört bodyfitness och haft lite tillgodo formmässigt (kunde vart hårdare utan att dömas ner), då är du nog inte WP material riktigt än, sikta istället på att plocka placeringar i BF med bättre form nästa gång.
Nu är förvisso BF/WP lite svävande storleksmässigt emellanåt, men förklara inte allt med att du ”var för stor”, samma sak gäller resan från bikini till bf.
I övrigt.
Var och kikade på BOS, övriga tävlingar har jag följt så gott jag kunnat via bilder och filmer.
Men det finns en del riktiga guldklimpar, tävlande som imponerat stort på mig och verkligen tagit kliv framåt.
Bedömingsmässigt kunde jag iaf under BOS sitta och tillsammans med Rille plocka ut de flesta placeringar i linje med hur domarna också dömde.
Anser att domarna höll hög klass, även om man inte alltid är hundra procent överens. (Men vem säger att jag har rätt alla gånger, inte jag iaf och dessutom sitter inte publiken som domarna gör i förhållande till de tävlande)
And the winner is: Alla som hade kul, utvecklades och som fick något ut av sitt tävlande.
