Balans
I träningssammanhang, eller rättar det sagt, så sagt av individer i ”fitnessfären” handlar ju mycket om balans i livet.
Ofta nämns ordet på ett sådant sätt att just denne/denna påstått har svaret på precis vad som är balans i livet som något gällande alla.
Men ofta tror jag inte ens människan som uttalar det har koll på vad balans i livet innebär för den själv.
Nu tänker inte jag sitta här och försöka komma med några universala sanningar, men jag kan i alla fall försöka utveckla min tankegång kring det hela.
Naturligtvis är vi alla individer, detta handlar ju inte om något fysiskt som kcal in – kcal ut primärt, utan något psykiskt individuellt.
Sen tror jag dessutom att omgivningen påverkar väldigt avgörande, gör man fitnesslivsstilen till det enda man har och identifierar sig med i en småstad utan likasinnade så tror jag det är lättare att hamna i ett litet vakum där du mår dåligt.
Men skall vi spekulera ytterliggare så kan en till synes ”idiotstrikt” omgivning som lever och andas träning/fitness högst troligt påverka vissa individer negativt också, man utvecklar kanske
föreställningar om förväntningar på en själv.
Hur man än vrider och vänder på det är vi tillbaka till individen, där den ena lever och andas ett strikt fitnessliv året om alltid och mår toppen.
Någon annan måste ha andra intressen, skarva lite med käket ibland och känna att det finns ”så mycket annat i livet”.
Egentligen är det där bullshit, för allt det där ”så mycket annat i livet” är något utifrån just den som uttalar ordens preferenser.
Om jag mår som prinsen i Monaco (minus skvallerpress och könssjukdomar) av att leva fitnesslivet fullt ut, skall jag då söka mig till annat bara för att?
Svaret är naturligtvis nej!
Men om jag känner att jag mår nog inte helt hundra, antingen lite dåligt eller som att något saknas, ja då får jag väl rannsaka mig själv och fundera på hur jag gör något åt saken.
Känner jag för att gå ut och dundra ner tio öl på Valborg, gör då det och skit i alla facebookstatusar om hur duktiga alla var som kom upp 07 på måndag för träning utan bakfylla.
Balans är inget ”allt eller inget”, det är följden av att du gör det du mår bra av i långa loppet, det du finner glädje i, OCH då kan det faktiskt handla om just allt eller inget, lite, mellan, mycket eller
högst svenska ”lagom”.
Betalt
Funderade på det där med maximal utdelning, ja utdelning och betalt av sin träning.
Då tänker jag i det närmaste på resultat, och jag personligen tror det kommer med glädje inför det man gör.
Hitta vad som är kul så kommer resultaten, kanske inte av sig självt men genom troget arbete, kunskapshämtning och ”hårt” arbete genom glädjen.
Hårt sätter jag inom situationstecken här, för visst krävs diciplin, engagemang, jävlar anamma osv. men jag tror just ordet förknippas med en uppoffring och är det verkligen en uppoffring att göra det man tycker om?
Nu skall jag inte sitta och berätta om folk som troligen hamnat lite fel, ja ramlat in i fitnessvärlden i fel ände och inte funnit sig utan bara jobbat för slutmålen och tillfällig mental tillfredsställelse.
Men dom finns, dom som egentligen inte ens tycker gymträningen är rolig, men på något sätt klammrar sig fast med den där tävlingshelgen (en gång per år) som etsad på hornhinnan.
Tänk om man bara kunde fått dom och läsa här och då skriva ”hey du, hitta på nått du mår bättre av” och så hade dom gjort det.
Nej det kommer ju inte hända, men jag kan i alla fall försöka ge ett par råd om viljan ändå finns där:
– Anpassa din träning, det finns säkert en träningsform, ett upplägg etc inom gymmets väggar som passar just dig om du lägger manken till.
Med ”passar dig” menar jag något du kan finna lite mer glädje i, det kan vara så lätt som att du tappat lite gnista och behöver nytänk från nån duktig med träningsupplägg.
– Försök sätta upp lite små delmål, såna du kan nå och ge dig själv en klapp på axeln (eller en ny iphone) när du uppnår. För har du bara ett stort diffusare mål om tävlingsscenen så ligger det lite för långt bort
för att påverka din vardag mer positivt än negativt.
– Den här tredje punkten är en sån där icke-seriös punkt, en sån där som jag kan tänka mig att fitnessbloggare punktat ner x-antal gånger.
Den lyder enligt följande ”se bara till dig själv, titta inte så mycket på andra och jämför dig”, det där är bara ren jävla bullshit. Visst är det bra om man kan avstå från att göra det, men är det någon på guds gröna jord som slutat jämföra sig med andra och klicka omkring på sociala medier för att nån dumjävel (som jag) skrivit att dom inte skall? Nej.
– Däremot tycker jag folk kan kika lite bredare i sociala medier för att nyansera sin bild, är det exempelvis alltid den som 365dagar om året äter strikta matlådor med torsk/ris som lyckats bäst alla gånger?
Vad jag menar är att det går att göra små avsteg utan att känna skuld, och har man svårt med det kan man faktiskt titta omkring sig lite.
Ps. väger du 60kg lördag morgon och vaknar på söndag och väger 63kg efter att svävat ut med en hamburgare, pommes och en påse godis så har du fysiskt omöjligt lagt på dig några 3kg fett, du har dragit på dig ett par kilo vatten som försvinner genom att leva precis som du gjorde föregående vecka, du behöver inte klippa salt, dricka mer eller mindre, köra mer eller mindre cardio etc.
Vad jag menar med punkten är att även proffs svävar ut, och många behöver det för att kunna satsa på det sättet som dom gör, ett andrum för nya tag.
Med det menar jag att det går att hitta sin egna lilla balans, som faktiskt är nyttig för individen.
Jag då.
Jag älskar att gå ut och äta på restauranger, det är mer en regel än undantag på lördagar.
Jag har kommit fram till att jag mår bäst av att äta strikt sön-fre och sväva ut lördag, men på samma gång vara flexibel offseason så jag inte avstår något jag hemskt gärna velat för att det inte råkat vara lördag.
Ibland bjuder jag hem polarna, de flesta av dom ”utanför fitnessvärlden” på groggafton, det är vad det låter som och händer inte ofta men är hemskt trevligt.
Mitt digra barskåp med allahanda tillbehör får väl luftas nån gång ibland tänker jag, så efter lördagkvällens Soleros, Amaronevin, Pripps Blå och Pina Coladas så tar jag ändå en vilodag på söndag och på måndag är jag tillbaka lika hårt arbetande som vanligt på gymmet.
Det händer inte direkt ofta, prioriterar efter hur jag känner och det är väl det magiska receptet för min del till att vara så målmedveten och diciplinerad som jag annars anser mig vara.
Hittills verkar det fungera, är högst medveten om att det finns bättre och mer strikt leverne rent teoretiskt.
Men det är ju rent teoretiskt, jag hade inte mått lika bra utan mina utsvävningar och ”grabbhänget” och i slutändan hade mina resultat på gymmet blivit lidande.
