Dagen började med ett besök på lasarettet och en koll av nacken. Röntgen
och en undersökning som slutade med att jag kräktes. Det blev för mycket
smärta. Positivt att jag inte har några skelettskador iallafall. Smärtan
sitter i mjukvävnad och ger mig smärta i huvud och nacke samt spämingar i
käkpartiet.
Efter undersökningen fick jag ett samtal från djursjukhuset. Ett glädjande
besked även det. Kansas skulle få komma hem eftersom hjärtljuden varit
stabila och att han nu förmodligen läker bättre i hemmiljö med kärlek och
trygghet. Katta åkte och hämtade honom och han blev så glad att han sjöng
för hela djursjukhuset. Jag är så tacksam för att Katta kunde hämta honom.
Jag åkte ner till Stockholm så fort min man Jonas kommit hem från jobbet.
Fick en chock när jag såg Kansas. Hans ben är stort som på en mastiff och
Kansas är svullen runt snoppen. Nu ligger han i Kattas soffa med mig och i
morgon åker vi hem. Har ögnat igenom papperet med information om ormbett.
Det var jobbig läsning och jag inser att Kansas har en utmanande period
framför sig. Risk för skador på inre organ. Nu ska han ta det lugnt i två
veckor och bara återhämta sig.
Fina grannen Linnea passade Kåre så att jag kunde kolla upp nacken och
underbara prinsen njöt av hennes sällskap. Hon hängde sen hemma hos oss
hela dagen. Vi tre har haft en urmysig dag med film, såpbubbelrace och
cykeltur. Inga nya vattkoppor utan nu börjar de torka upp. Skönt för Kåre
och för mig, grötmorsan
