För dem som känner mig vet också att min envishet är en av mina stora personlighetsdrag och någon som alltid varit med mig, både på gott och på ont. Min envisa sida tillsammans med min enormt stora vilja är det som alla gånger tar mig så långt, men också det som kan vara mitt hinder, likt i detta fall där jag för tillfället befinner mig.
En nya period i min träning med lite annat upplägg och jagande av tyngre vikter, upptill min gamla krämpa med ett snett bäcken har också gjort att kroppen säger ifrån. Jag vill så mycket och eftersom kroppen är stark, musklerna orkar och det sista som överger mig är skallen, är det även inte så konstigt att lederna inte hänger med i samma galopp, och efter ett tag av mycket och tung träning börjar göra ont. Jag vill så mycket och att skynda långsamt, som är så viktigt är inte riktigt min starkaste sida, och därför kommer jag även till en punkt där kroppen säger ifrån. Det börjar kännas krämpor i olika leder, knän, axlar, skuldra, armbåge (där jag aldrig känt något vilket är ett väldigt tydligt tecken) samt ryggslut. Så efter en riktigt ond rygg igår beslutade jag mig för att ta ett gäng fler vilodagar och faktiskt inte bara rusa förbi kroppens signaler utan att stanna upp och tänka till på vilka signaler den skickar. Efter både massage och kiropraktik och det har inte blivit bättre är det helt enkel vila och återhämtning som kroppen ber om, och som rubriken lyder. Jag vill bli gammal och stark, och då även vara klok och i denna situation lyssna. Inte vara ung, dum och utan tålamod och istället göra kroppen mer skada än nytta. Att fortsätta träna i detta läget som kroppen är nu gör ingen nytta mer än att min skaderisk ökar ännu mer markant och riskerna att bli borta från träningen riktigt mycket längre är det sista jag vill.
Om det blir ett pass på söndag får kroppen avgöra, annars laddar jag denna veckan upp batterierna. Minskar även på promenaderna för att låta knäna få vila och inte ut och traska längre promenader, även om det är något jag älskar. För det behöver det inte innebära att jag inte går ut, men att promenaderna får vänta och jag får istället hålla mig ute och njuta av naturen fast i lugn och ro.
Att vila skadar inte, det gör istället mer nytta. Men det har tagit mig lång tid att förstå och även kunna slappna av när jag vilar, och inte stressas av viljan att köra tunga pass istället för att jag tycker det är så roligt! Ett par dagar kommer göra min kropp gott och nästa vecka beger jag mig även upp till Stockholm för en liten visit som skall bli så rolig, och då skall jag se till att vara så redo som det bara går att krossa vikterna på gymmet där! Tills dess vilar jag, lyfter inga vikter och äter mycket mat! För er som tränar kan ju istället lyfta något kilo eller sjutton för mig så länge!
Ung, dum och trasig är inget jag skall bli. Gammal, stark och hel är dit jag skall och på vägen skall jag även hinna med alla mina mål jag har satt upp!
Kör hårt i veckan – lyft tung tungt, var rädda om er och var glada över er kropp!
Starka kramar från Jenny!
