Tisdag och onsdag denna veckan bestod av en liten minitripp upp till Stockholm för att besöka några vänner. Som alltid när man kommer till en stad eller en miljö där kroppen inte är van så är det mycket intryck. Trots en lång resa är kroppen trött efter att hela dagen varit på helspänn. När en tjej, vad som en stockholmare skulle kalla det, ”från landet” kommer till sådana platser är du som en liten myra i en fullsatt myrstack i allt vimmel, stress och panik bland människorna. Samtidigt är det alltid lika roligt varje gång att komma upp till Stockholm för några dagar till den miljön. Om inte annat märker jag även mer än vanligt, hur otroligt fantastisk fin vår miljö här på västkusten är och alltid kunna få ha havet och naturen längs med husknutarna är något som man skall vara så tacksam för.
Tisdagen började med att jag fick möta upp Kenny ”Strävan” Dahlström, en person som jag lärde känna för ett tag sedan. Varför jag kom i kontakt med honom var för att det som han förmedlar och varje dag sprider är för mig så viktiga budskap med stor betydelse och väldigt många gånger även med en filosofisk eftertanke. Det finns inte mycket som läggs upp i hans flöde som inte har en viktig poäng, vilket jag fastnade för direkt då många sociala profiler är väldigt lika varann idag. Att våga vara sig själv, det är viktigt. Och det är Kenny. Det är för mig väldigt viktigt att personer som ses som förebilder även lever upp till det som De förmedlar. Att man inte är någon annan än den man uppger sig för att vara. Gällande Kenny så var det ingen frågan om detta, lika snäll och härlig som jag hade fått intryck av att han skulle vara, var han även i verkligheten!
Eftersom vi hade planerat ett pass tillsammans och Kenny är en stor förespråkade av ”Old school” träning med mycket basövningar körde vi ett pass enbart med marklyft. Med Kenny som en av mina egna största förebilder inom träningsvärlden så var det ett rent nöje att få köra passet med honom och det blev 65 väldigt skarpa minuter, med mycket fokus kring teknik och explosivitet. En dryg timme som var en av de mest lärorika timmarna på väldigt länge.
Kvällen spenderande hemma hos min fina vän Annika Karlsson och hennes sambo Anton. Annika lärde jag känna på vår första debut i bikinifiness redan 2014. Två otroligt snälla och varma människor som tog emot mig med öppen hand och det blev en väldigt roligt kväll med mycket skratt!
Dagen efter besökte jag igen Gymmet Stockholm, ett väldigt fint och välutrustat gym, för ett benpass. Med allt som har kärvat i kroppen de senaste veckorna kändes igår väldigt bra och en känsla jag sparar!
Som sista stopp på trippen träffade jag även en tjej som heter Carolina Asplund en stund på stan. En glad och sprallig tjej, lite lik mig själv i sättet och även där mycket skratt i solen innan tåget gick vidare hem igen mot Falkenberg.
Sådana här små resor ger mig så otroligt mycket. Det finns de människor som tar dig energi, och de finns de människor som GER dig energi. Valet borde förhoppningsvis inte vara svårt kring vilken sorts personer som finns omkring dig. Jag kan med handen på hjärtat säga att av alla de personer som jag umgicks med under dessa dagarna, de gav mig så mycket. Bara tanken får mitt leende att gå från öra till öra. Glöm inte bort att vara tacksam över de som förgyller just livet med den glädjen och värmen. Sådana människor är som små solar i tillvaron.
Fram tills nästa besök njuter jag av allt jag har här hemma, havet naturen, träningen, familjen och vännerna och minns tillbaka på dessa två fina dagar med glädjespridande människor.
Soliga och Starka kramar
Från Jenny
