Kort förklarat så bryter vi ned våra muskler när vi utsätter kroppen för hård träning. Det är i stället när vi vilar och återhämtar oss, som vi istället bygger upp kroppen. Så, vad händer om vi hela tiden bryter ned, bryter ned och fortsätter att bryta ned, utan att någonsin ge chans för att bygga upp igen?
Vilodagar är för många en mindre prioriterad del i själva träningen, då det för många är just träningen som är rolig och därför hamnar vilan i andra hand. Jag har hört till den stora skalan som inte lagt någon större vikt vid vilodagarna och då verkligen slarvat med denna biten, vilket givetvis straffat sig. Jag har i så många år varit en person som trott mig lyssnat på kroppen och då vilat när jag ”känt mig behöva det”. Felet var endast att jag insåg mig behöva en vilodag väl på gymmet, efter påbörjat pass och de som känner mig vet att jag är person med väldigt mycket vilja. Så oavsett om jag då väldigt sliten redan påbörjat mitt pass så skall det slutföras, oavsett vad. Felet var då att jag tränade fram tills att det upplevdes en ”krasch” och jag fick lämna gymmet slutkörd, totalt söndersliten och med en stor besvikelse för att jag inte presterade det jag satt mig till att utföra. Detta var egentligen allt annat än rättvist, för min kropp slet och gjorde allt den bara kunde för att orka med i mitt tempo med stenhårda träningspass i ca 2 veckor, innan den fick en(!!) vilodag.
Det är lätt att vara efterklok men mitt sätt att komma ur detta var faktiskt att börja tvinga mig själv att vila, och i början sysselsätta mig med annat. Tids nog blev jag bättre på detta och det blev även lättare att varva ned och finna ett helt nytt mentalt lugn på mina vilodagar, istället för en inre stress.
Numera, tro det eller ej, vilar jag var tredje dag. Och kvalitén är det som är den största skillnaden. Jag har kommit till den enormt viktiga insikten att av de något färre passen jag gör är, av maximal kvalité till 100%, gentemot att prestera 1-2 extra pass i veckan, med istället 80% av min maximala kvalité. I längden kommer kvalitén på passen annars hela tiden sakta dala och passen blir sämre och skaderisken för en sliten kropp ökar markant, både mentalt och fysiskt.
Jag vet många som nog känner igen sig när det kommer till vilan. Men jag kan med handen på hjärtat säga att jag mår bättre än någonsin när jag tar mina vilodagar. Tränar två dagar, vilar en osv. Passen blir bättre, musklerna fräschare, min mentala ork blir bättre samt min inre stress är borta – vilket känns fantastiskt. När man spaltar upp det, för det då enbart med sig fördelar.
Så för ert bästa, om ni som jag inte prioriterat kroppens vila, det ÄR viktigare än man tror. Tränar du tungt gäller det att också vara snäll mot kroppen och ge den den återhämtning den behöver för att orka prestera på max. Prioriterar ni er återhämtningen lika mycket som er träning?
Ta hand om er och må väl.
Starka kramar från Jenny
