- This topic is empty.
-
Posts
-
Jag tror du skulle behöva söka nån sorts professionell hjälp för psyket, för de vibbar jag får nära jag läser det här och dina journaler är inte bra. Och jag säger det i all välmening.
Kul o följa din journal och hoppas du når alla dina mål .. men varför startar du hela tiden nya träningsjournaler:| Lycka till och ha en underbar sommar!:up: Du är så vacker!
Träning ska vara roligt att äta ska va gott och jag tror du måste skaffa mer distans till vad du håller på med och det är faktiskt en sak om man dietar för att göra en tävling för då kan man pressa sig lite mer än vad som är bra för en för då har man ett datum då man vet att efter det kan man ta det lite lugnare och släppa lite på allt.
Jag tror inte det är bra att tvinga sig året runt att leva riktigt extremt o dieta som att det vore tävling hela tiden utan ibland måste man ta ett steg tillbaka för att kunna ta ett framåt.
Och skillnaden på kroppen och utsendet är inte så häpnadsväckande om man äter lite mer och går upp något kilo och det är en annan sak om man låter det skena och går upp allt som i ditt fall 20 kg igen och det är nog med mat o diet som med träning att man måste vila från det lite ibland för du vet väl hur det går om du inte vilar från träningen och hur det blir då (man blir trött och tappar gnistan och tycker inte det är roligt)
För det måste vara roligt annars kommer du aldrig orka i längden jag lovar dig och för mig är det så i alla fall för hade jag inte tyckt det är roligt hade jag aldrig orkat träna i mer än 20 år så försök vända på allt och gör det roligt igen även om formen blir lite lidande:nono:Lycka till Lisa. Igen.
Borde du inte vid det här laget veta ungefär hur mycket mat du bör äta dagligen för att må bra, utan att behöva väga det in i detalj och räkna kalorier och E%? Det är ju alltid skönt om man slipper hålla på att ha järnkoll på allt man gör och äter.
LisaA wrote:Jag ska försöka vända på det!…just nu känner jag mig bara totalt misslyckad…:oDet största misstaget jag tycker att du gör, inte för att jag påstår mig vara någon form av expert, är att du verkar klanka på dig själv så mycket. Du är missnöjd med dig själv när du går upp i vikt, och du är missnöjd med dig själv när du går ner i vikt.
Du tränar, pluggar och har ett kul jobb! Anledningar så goda som några att vara nöjd med sig själv. Bekymra dig inte så mycket om maten – går du upp eller ner 5 kg hit eller dit är det ingen katastrof. Om du börjar vara mer nöjd med dig själv kommer säkert matfrågan lösa sig av sig självt:up:
LisaA wrote:just nu känner jag mig bara totalt misslyckad…:o [/FONT][/SIZE][/B]Det är icke fel att göra fel, det är fel att icke inse det o rätta till det som gick fel!
”Anyone who has never made a mistake, has never tried anything new.” – Albert Einstein
Det bästa med dig att du insåg vad felet är o du vill rätta till det! Det kommer du att göra o du kommer att lyckas tjejen
Jag anar mycket styrka mellan raderna på din text, omvandla det till nåt positivt. Nu har du i alla fall erfarenheten av allt som har hänt om inte annat shit vad jag känner igen mig med dina tankar…det var exakt så här jag kände ner jag hade ortodoxi som värst.. det enda rådet jag har nu du måste sluta träna NU!!!!!!!! jag vet att det är lättare sagt än gjort men snälla lyssna..det jag var tvungen att göra var att köpa gainers för att jag var så urholkad på allt…jag tror även att detta kan gälla dig…oroa dig inte att gainer kommer göra dig tjock för det gör den inte!!! jag käkade gainern och mycket mat i ett antal veckor och det enda som hände var att jag hjärnan började fungera med mera.
Den psykiska delen fick hjälpte min underbara syster mig med så om du har någon nära som du litar på be om hjälp eller sök någon slags hjälp..jag tror att jag själv även behövt expert hjälp för att läkningen skulle gå snabbare men som sagt försök att hitta ett stöd…jag kommer följa dig nu så att du fixar det här,,,om jag kom ut ur det här ska du också!LisaA wrote:Att vara självkritisk är jag bra på. Det är en kvinnosjukdom många gånger tror jag. [/b]sant, vi är många som måste jobba med det men vissa mer. Det är sällan eller eg aldrig förknippat med hur bra kvinnan ser ut i allmänhetens ögon. De som är ”snygga” verkar många gånger vara värre därhän.
Lycka till, verkar som om du har kommit dit många har försökt säga att du borde ligga. Men det går inte att ta in det innan man själv är mogen. Det är precis på samma sätt med din mamma. Hon kommer aldrig kunna ändra på sitt liv innan hon är mogen och själv där i tanken. Det är bara att hoppas att hon hinner dit i tid.
tompa wrote:shit vad jag känner igen mig med dina tankar…det var exakt så här jag kände ner jag hade ortodoxi som värst.. det enda rådet jag har nu du måste sluta träna NU!!!!!!!! jag vet att det är lättare sagt än gjort men snälla lyssna..det jag var tvungen att göra var att köpa gainers för att jag var så urholkad på allt…jag tror även att detta kan gälla dig…oroa dig inte att gainer kommer göra dig tjock för det gör den inte!!! jag käkade gainern och mycket mat i ett antal veckor och det enda som hände var att jag hjärnan började fungera med mera.
Den psykiska delen fick hjälpte min underbara syster mig med så om du har någon nära som du litar på be om hjälp eller sök någon slags hjälp..jag tror att jag själv även behövt expert hjälp för att läkningen skulle gå snabbare men som sagt försök att hitta ett stöd…jag kommer följa dig nu så att du fixar det här,,,om jag kom ut ur det här ska du också!Ortodoxi? Du menar som i renlärighet, överensstämmelse i tro och lära med ett kyrkosamfunds genom bekännelseskrifterna fastställda troslära?
Som exempel på en utpräglad ortodoxi kan nämnas den lutherska 1600-talsteologin…
…men eventuellt syftar du på ortorexi?
Jag skulle vilja kalla det UNS, ätstörning Utan Närmare Specifikation, för det är precis vad det är (då det ej uppfyller kriterierna för de andra typiska ätstörningarna).
LisaA,
menar du allvar med att komma ur detta tillstånd så bör du överväga profesionell hjälp. Det handlar om bestående personlighetsegenskaper som gör att du förmodligen alltid kommer att utsätta dig för intensiva träningsperioder/dieter tills du blir nöjd (vilket personer med ortorexi, eller personlighetstyp A, aldrig blir). Svårt att döma dig efter två sidor på ett internetforum, men med tanke på hur du själv beskriver din situation så drog jag en snabb slutsats, men den var kanske förhastad.
(ledsen Tompa, var tvungen, det var så förbannat roligt)
Grandmaster wrote:Ortodoxi? Du menar som i renlärighet, överensstämmelse i tro och lära med ett kyrkosamfunds genom bekännelseskrifterna fastställda troslära?Som exempel på en utpräglad ortodoxi kan nämnas den lutherska 1600-talsteologin…
…men eventuellt syftar du på ortorexi?
Jag skulle vilja kalla det UNS, ätstörning Utan Närmare Specifikation, för det är precis vad det är (då det ej uppfyller kriterierna för de andra typiska ätstörningarna).
LisaA,
menar du allvar med att komma ur detta tillstånd så bör du överväga profesionell hjälp. Det handlar om bestående personlighetsegenskaper som gör att du förmodligen alltid kommer att utsätta dig för intensiva träningsperioder/dieter tills du blir nöjd (vilket personer med ortorexi, eller personlighetstyp A, aldrig blir). Svårt att döma dig efter två sidor på ett internetforum, men med tanke på hur du själv beskriver din situation så drog jag en snabb slutsats, men den var kanske förhastad.
(ledsen Tompa, var tvungen, det var så förbannat roligt)
haha bjuder väl på den där!
tompa wrote:haha bjuder väl på den där!Fick en bild av dig i munkkåpa, bibel i ena handen och gainer med jordgubbsmak i den andra.
LisaA wrote:Att vara självkritisk är jag bra på. Det är en kvinnosjukdom många gånger tror jag. Jag känner mig som det är nu ALDRIG nöjd, de dagarna jag tränat 4 timmar, motiverat våra medlemmar till insats och lyckats, när jag ätit sunt, när jag klarat en examen etc …har alltid en känsla av att inte gjort det tillräckligt bra…:o eller att jag bara hade tur…:o
Jag ska försöka bli mer nöjd med mig själv för det är fan i mej på tiden!
Tack för ditt inlägg![/b]Känner igen detta från en före detta… ”vän” kan vi säga. Är SÅ glad att du verkar medveten om Din kropp och hälsa så pass att du märker att nåt är fel, och att du har vett och styrka att göra det rätta: ta det lugnare, vila mer och träna mindre, äta god mat och må bra! Det finns alldeles för många människor som är olyckliga och inte kan se att det finns hundratals skäl till att le mitt framför ögonen! Att aldrig bli nöjd beror ibland på att man inte tycker man förtjänar bättre! Men det gör alla! Alla har rätt att må bra. Vet att det kan hända vem som helst, och då är det dags att vända på myntet!
Lycka till med allt!
Hej Lisa!
För det första är du faktiskt grymt stark som är medveten och erkänner för dig själv att det går för fort fram här, sen är du faktiskt en snygg o fin o redig tjej!
Jag känner igen mig i en del du skriver, det gör nog många. Jag hade dock aldrig klarat ligga så lågt i mat som du gjort och sen tränat så på det, jag hade blivit ett monster för min omgivning, det hade varit hållbart i en dag ungefär
sen måste jag tänka på att mina två barn måste ha en mamma som inte får humörutbrott pga dietandes, nej, det går bara inte!Vi kanske har lite samma uppväxt där, min mamma är jojobantare, sen 30 år tillbaks, det finns alltid massa gott hemma hos dom och pappa knaprar godis vareviga dag. De satte en klubba i munnen på mig när jag var tre månader för dom skulle få lugn och ro! Se hur jag är idag……tittar i skåpen jämt o ständigt….hm…vad kan jag blanda ihop idag?? Jag har iaf blivit OTROLIGT mycket bättre på det, jag har bytt ut massa saker och försöker hålla mig till var tredje timme.
Nu har min mor blivit inspirerad av mig, hon sa till mig sist hon såg mina armar och axlar…….att – nämen!! är det såå du ska bli?? det var verkligen roligt att höra, och nu har mamma köpt kort på gym, hon tränar så ofta hon kan nu sen några veckor tillbaka, frågar mig om övningar osv. Enda gången hon verkligen gick ner i vikt, ca 15 kg, var med Viktväktarna…det var riktigt bra för henne, mycket mat och att få träffa andra i samma sits. Jag har inte läst allt om din mor, men det kanske är något?
Jag vägrar bli en jojobantare, jag känner igen mig i min mamma i vissa lägen, men har klarat mig bra pga fotbollen, och nu styrkan. Jag kämpar dagligen med att låta bli choklad (resten av godiset bekommer mig inte)jag tror på mer muskler!! vi skiter i att dieta så hemskt tycker jag, både du och jag blir snyggare med ännu mer fast kött, eller hur!!!?
det lilla hull som finns försvinner med tiden, men jag tror inte du har så mycket hull så det är nog bara till att bygga på
ja, jag tror du fixar det här, kanske med lite hjälp. Ta det soft och ta hand om dig! Det borde jag också försöka göra, som aldrig sitter ner, mer än här!
mvh P !Trist att du mår så dåligt, men jag tycker verkligen att du ska vila från träningen minst en vecka iallafall.. låt kroppen hämta igen sig.
Jag skullle inte för nått i världen ge upp träningen och hur bra den får mig att må.. men när träningen får en att må dåligt kanske man ska börja frundera.. förr eller senare säger kroppen stopp.. handlar bara om att lyssna lite.. vilket jag själv är VÄLDIGT dålig på.. och jag känner igen mig lite i hur du verkar må.
Ge det lite tid, låt balansen infinna sig. Lite yoga: ”Arbeta med kroppen, inte mot kroppen…”
Jag hoppas verkligen att du hittar tillbaka till det.. Kanske dags att slänga vågen… jag kör på spegeln och kläm-metoden:|
- You must be logged in to reply to this topic.
