- This topic is empty.
-
Posts
-
Som rubriken lyder. Har åkt på en rejäl förkylning och det ser ut att hålla i sej ett par dar..
Tog mig till gymmet igår och skulle köra rygg men det resulterade till ett riktigt skitpass!
Andningen och trycket i bihålorna, ja ni vet säkert vad jag talar om.Och självklart ska man vila det har man alltid fått höra men det ger mej bara grov ångest. Tex att missa en vecka på gymmet så man säckar ihop totalt och tappar formen osv..
Träningen har sina mörka sidor och jag kan tänka mig att vi alla har det här exemplet som jag tar upp som ett stort hinder. Så kom gärna med förslag och tips med vad ni gör under dessa skitdagar..
Man väntar ut sjukdomen. Du vill ju inte göra det värre så att det tar längre tid att bli frisk. Så vila, ät bra, överansträng inte dig själv så får du se att det kommer fixa sig. Du måste börja vänja dig vid tanken att ibland så måste man vila från träningen vare sig man vill eller inte. Kan vara sjukdom eller skada, ingenting att oroa sig över.
Visst känns det för jävligt men man måste vänja sig vid att vila ibland annars ökar man faktiskt inget
Okej okej härligt med så snabba svar
Jag får väl helt enkelt relaxa och djura i mig mat i mängder, snyft..J.v.K wrote:att träna när man är sjuk är rätt korkat, kroppen måste tycka man är dum i huvudet, den har ett virus/sjukdom/infektion att döda så ska ”idioten” få för sig att bygga muskler?!haha
Haha det var fan dagens roligaste :p:D
Man kan också trösta sig med att även om man missar ett halvårs träning går det oerhört fort att komma tillbaka till sin gamla nivå när man drar igång på allvar igen. Så en vecka eller två är ju en pink i havet.
Precis börjat bli frisk nu efter en tids sjukling. Har inte rört mig mycket kan jag säga under denna tid. Bara kroniskt ätit och tittat på filmer. Man känner ´sig helt tom i kroppen nu. Men bara man äter bra så tappar man inte så mycket. Vilan kan bara göra dig gott……
Det är ju verkligen inte roligt med påtvingad vila. Vilade själv fyra veckor runt jul nyår pga sjukdom. Visst känns det som man sjunker ihop som ett korthus. Humöret går ner osv. Men det bästa man kan göra är att gilla läget. Inget blir bättre för man självömkar och tycker synd om sig själv. Omgivningen behandlar dig säkert inte bättre för du är sur och grinig.
Den stora trösten är att det går löjligt snabbt att komma tillbaka när man kör igång igen. Jag själv har ju varit skadedrabbad och inte kunnat köra vissa muskelgrupper på flera månader. Sen när man kan köra igen tar det bara några veckor så är man tillbaka på fina vikter.
Man tappar inte många gram muskler på ett par veckor om man inte är dödssjuk eller ligger i gipsvagga. Så mitt råd är att hålla humöret uppe intala sig att detta ras fixar sig snabbt så fort jag kan träna igen.
+1 på det Fortress. Känns bra att läsa sånt när man själv ligger och ser ut som en säl i ansiktet av svullna bihålor.
Skitpassen kommer förr eller senare, de måste på något vis ingå i planeringen så att man
inte går ned sig när man väl stöter på dem. Att bli sjuk och inte kunna träna har jag
egentligen inga större problem med. Då brukar jag direkt längta efter att bli frisk och se
fram emot att komma tillbaka till gymet. Sjukdomar kan man inte styra över, det får man
acceptera.Värre är det väl med skador, vilka ibland känns fördjävliga eftersom de egentligen är
onödiga att dra på sig. Självförvållade grejer är helt klart svårare att hantera för min
egen del.Sedan har vi ju det där eviga kruxet med att känna sig frisk (eller nästan frisk, i alla fall
inte sjuk… typ) och stegat in på gymet för komma igång efter sjukdomen. Allt för ofta
har jag kört igång ett par dagar för tidigt och gjort min stackars kropp en rejäl otjänst.Det är fanken väldans osmart.
Men det är klart att sådant här är svårt. Det blir en mental kamp varje gång problemen dyker
upp. För även om träningen är en hobby och ett kul intresse så har det symptom av att vara
ett slags beroende. Styrketräning är lajbans och blodigt allvar i en skön kombo om ni frågar mig.
- You must be logged in to reply to this topic.
