- This topic is empty.
-
Posts
-
Jag har funderat lite på en sak efter en tråd om Jay Cutler. Må hända att
det är en bagatell och inte betyder så mycket. Det kanske inte heller
finns något underlag för en diskussion, men jag vädrar det jag tänkt på
så får vi se.”Du har verkligen gener för byggning” och liknande saker har jag hört folk
säga till varandra då och då.Stopp. Nu backar vi bandet. En snubbe (eller snubbelina för den delen)
tränar, växer och blir stor. Han får beröm och någon säger ”tänk om jag
hade dina gener”. Ja, tänk. Eller tänk om det ligger till på det sättet att
den framgångsrike gym-snubben har kommit dit han kommit, inte tack
vare goda gener, utan på grund av träningen i sig. Och maten. Och vilan.Och viljan.
Allt det som faktiskt är mer eller mindre avgörande för hur framgångsrik
man blir bland stålet och stängerna.Tänk om det är så att snubben har ungefär samma förutsättningar, rent
genetiskt, men med den skillnaden att han vill nå sitt mål så intensivt
att han på den mentala löparbanan varvar andra hårt tränande flera
gånger om.Då kan ett uttryck som ”du har verkligen bra gener för det här” -nästan-
bli ett hån. Något som förringar allt annat, som kanske är bra mycket
viktigare.Det går ju också vända på steken. För hur många gånger har vi inte läst
och hört folk slänga ur sig kommentarer som ”jag är en hardgainer”, ”jag
har så jävla svårt att bygga”.Jag tror ärligt talar att de flesta har jävligt svårt att bygga. Vi får slita
häcken av oss för alla kvalitetshekton som växer fram år efter år. Det ska
inte vara lätt att tvinga kroppen att bli större och starkare.Och här och där finns det de som det går lite bättre för. De sliter också
häcken av sig, men kanske på en HELT annan nivå.Hänger ni med på vad jag menar? Tyck gärna till…
Håller till stor del med dig då jag är definitivt inte haft lätt för att lägga på mig muskler. Däremot så har jag alltid varit sjukt envis och älskar att träna, går in för fullt i varje pass (gäller all idrott jag pysslat med) och är rent allmänt väldigt vältränad, men att bygga just styrka och muskler har jag alltid fått slita för.
Så rent genetiskt tycker jag att jag tillhör hardgainer gruppen.
Däremot så har jag alltid haft attityden att varje pass är kanon och underbart kul och varje pass går till 100%. Resultatet är att numera så tycker folk att damn om man hade lika lätt att bygga som du.. haha, att man slitit som ett djur i nästan 20 år och tränat hårdare än dom flesta jag känner till pass efter pass spelar liksom ingen roll, nu har man helt pang lätt för att bygga muskler och hålla en bra form i andras ögon..
Så visst är det där med genetik på amatörnivå mer eller mindre en myt som odlas av folk som inte får dom resultat dom vill ha.
Visst finns det en skillnad och visst föds vi med olika ramar och utseendetmässigt olika struktur och ja vissa föds med förutsättningarna att bli starkare än andra.
Själv så är jag nog bättre anpassad för kampsporter och ishockey än bb och styrketräning. Men vilja, tid och hård och smart träning är definitivt viktigare än genetik.
Folk som inte får resultat sköter helt enkelt inte vare sig träning,vila eller mat på ett tillräckligt bra sätt. Enligt mig.
Att jag sedan hade kunnat vara betydligt större och starkare med en annan kroppskonstitution är sant det med och det är väl den där lilla % genetik som spelar in. Alla är födda lite olika men alla kan bli i väldigt bra form och det helt rena.
Kanske ska tillägga att allt är relativt med.. Jag pratar nu om att få riktigt bra resultat som en ren amatör, det kan alla få.. Självklart krävs det däremot både genetik, sjuk vilja och envishet och mer för att hamna på cutlers nivå.
Och då möjligheten att motivera och pusha sig själv till stor del styrs av generna, tillsammans med miljön, så är vi tillbaka på att man kan ha bra gener för att bygga muskler. Det är visserligen att förringa vissa personers insats genom att tillskriva deras resultat endast generna men generna är en stor del av byggningen (eller ja alla sporter), det går inte att komma ifrån. Även om du har förmågan att pusha dig själv jävligt långt, och vi inte tillskriver detta generna, så kommer det inte ta dig allt för långt om du inte har generna för att bygga muskler…tyvärr.
Gillar inte alls uttrycket Hardgainer då förmodligen 90% av alla människor har svårt att bygga muskler, medan 9% har lätt och 1% har supergener. Nu drog jag bara till med siffrorna men liknande siffror brukar man prata om på ett ungefär.
Men det är ju helt uppenbart att somliga lägger på sig lättare, alla har vi väll någon gammal släkting som har ganska muskulösa kroppar utan att ha tränat en dag i sitt liv eller rört en proteindrink. Många har upplevt att deras träningspartner växer i från med stormsteg trots att man tränar lika, har samma brinnande intensitet och sköter kost och vila osv.
Men självfallet är det de som har den mentala biten som växer bäst, det gäller ju att utnyttja sina goda gener maximalt för att ta sig vidare en och två nivåer. Bara för att någon har bra gener räcker det ju inte att bara gå ner och dra lite halvhjärtat i stängerna, missköta kosten osv. Därmed är det väll lika imponerande om en ”hardgainer” och någon med bra gener lyckas få bra resultat om dom tränat lika hårt och sköt allt omkring även om den sistnämnde har fått mycket bättre utveckling.
Någon med bra gener har förutom bättre förutsättning att växa en annan fördel, just det faktum att man ser resultat snabbare måste ju motivera personen att köra på ännu hårdare medan vi som har svårare att bygga ibland kan ha lite svårt med motivationen när man ser dom klena resultaten efter lång tids kämpande bland vikterna.
Men visst jag tycker inte man ska slänga omkring sig varken bra gener eller hardgainer då man sällan vet vad som ligger bakom folks bra eller dåliga resultat. Finns ju många som förmodligen aldrig skulle ha fått sina imponerande kroppar utan massor av prepp och det finns förmodligen många som gnäller över sina uteblivna resultat som skulle kunna ha kommit mycket längre om dom börjat träna och äta ordentligt.
Vet inte om detta tillförde tråden något, bara lite tankar.
Gober wrote:och det finns förmodligen många som gnäller över sina uteblivna resultat som skulle kunna ha kommit mycket längre om dom börjat träna och äta ordentligt..Håller helt med. Att det sedan finns en liten klick med riktigt bra anlag för att bygga styrka och muskler förändrar inte att dom flesta som klagar skulle kunna träna och äta betydligt bättre än vad dom gör och därmed fått betydligt bättre resultat än vad dom tycker att dom uppnått.
Aron wrote:Och då möjligheten att motivera och pusha sig själv till stor del styrs av generna, tillsammans med miljön, så är vi tillbaka på att man kan ha bra gener för att bygga muskler. Det är visserligen att förringa vissa personers insats genom att tillskriva deras resultat endast generna men generna är en stor del av byggningen (eller ja alla sporter), det går inte att komma ifrån. Även om du har förmågan att pusha dig själv jävligt långt, och vi inte tillskriver detta generna, så kommer det inte ta dig allt för långt om du inte har generna för att bygga muskler…tyvärr.Jag förstår vad du menar. Ungefär som att alla som är sjukt motiverade
och sköter allt perfekt utifrån sina egna förutsättningar, INTE kommer
kunna springa under 9.90 på hundra meter. Hur mycket de än vill det.Men jag tycker fortfarande det är svårt att veta vad som är vad, och hur
allt hänger ihop. Ponera att vi har tvillingsyskon som båda bygger
stenhårt, men där det går lite bättre för den ene. Kanske ett barnsligt
exempel, men jag är ute efter om det finns något annat avgörande än
bara DNA-strängar.Det är som sagt mer än att bara pressa sig till det yttersta på gymmet.
Man ska dessutom känna sin kropp, vara lyhörd till den. Träna ”rätt”,
sköta kosten, vilan och läsa allt nödvändigt för att få tillräckligt med
kunskap. Vilket i sin tur ger ännu bättre förutsättningar för ett bra resultat.Finns risk att det blir någon slags låtsas-filosofi av de här funderingarna
från min sida.fast det är ju stor skillnad på att vara en snabb amatör på 100m och att springa på 9.90. Precis som att det är en stor skillnad på att vara vältränad och ”grov” i vanliga människors och gymråttors ögon och att kunna ställa sig på tungvikts scenen i SM eller för att vara än mer extrem, olympia scenen.
Gener spelar förstås roll om målet är att tävla och bli framgångsrik eller tom no.1, oavsett idrott, men alla kan med rätt och hård träning, bra mat och stark vilja få ut mycket mer än vad ”90%” av alla som beklagar sig tror att deras gräns är.
All i´m saying.
Jag ser på kroppen lite som en maskin, det behövs rätt bränsle och smorsel, service och reparation (vila), vissa maskiner är kanske lite fiffigare konstruerade än andra (generna), sist men inte minst återstår ju den kanske mest intressanta delen som då är programmeringen (den mentala förmågan).
Kan ju berätta att jag då har hållit på med simning som sport och ej är lika erfaren inom gymvärlden, men jag tror faktiskt att den mentala biten är viktigare än man kan tänka sig.
Låt mig dra ett exempel. Man börjar träna sent i karriären, jämnåriga kanske tom har hunnit träna många år och hunnit bli proffs. Vad skulle du tänka om då låg där och tränade med dåliga resultat/tider medan andra låg långt före dig i resultatlistorna? Jag tror att många skulle säga såhär: Fasen att man började så sent, annars kanske man hade haft en chans att kriga där framme. En del skulle kanske tom ge upp och sluta. Det roliga är ju att vissa personer inte tänker på det viset, på något konstigt vis förstår dom inte att det är omöjligt att bli bäst med så skruttig start i karriären, därför kan dom faktiskt göra det som egentligen är omöjligt.
Ett till äkta expempel, du åker på en allvarlig skallskada och ligger i koma under flera veckor. Du vaknar upp och är mer fokuserad än någonsin på att komma tillbaka inom din idrott och du lyckas, tom att bli bättre än någonsin har varit. Då kan man snacka om att vara fokuserad och målinriktad. Tror inte att det berodde på att dom fysiska förutsättningarna blev direkt bättre.
Tänk om man är ett lag som tränar tillsammans, vissa kan prestera jättebra på träningarna och krigar alltid om att vara först, ända tills det blir dags för tävling. Då kommer slö-Pelle som inte imponerade på träningen och han bara vet att ”jag är djävulskt mycket snabbare på tävling och den misslyckade träningstiden är glömd för länge sedan”. Vissa har förmågan att lyfta fram det lilla extra då det gäller.
Nu var ju detta händelser från min tid som simmare men jag kan absolut tänka mig att förmågan att kunna superfokusera ger ett slutresultat som är betydligt bättre än att bara göra allting rätt.
- You must be logged in to reply to this topic.
