Hur viktig är sömnen för tillväxten?

[Anonym anvandare]

[Anonym anvandare]

Ja, precis som rubriken. Hur viktig är egentligen sömnen för tillväxten?

Är det någon som känner till någon studie eller har personlig erfarenhet av detta?

har ”hört” att det är när man är i den djupaste sömnen, som kroppen utsöndrar mest tillväxthormon.

[Anonym anvandare]

Seba wrote:

Ja, precis som rubriken. Hur viktig är egentligen sömnen för tillväxten?

Är det någon som känner till någon studie eller har personlig erfarenhet av detta?

har ”hört” att det är när man är i den djupaste sömnen, som kroppen utsöndrar mest tillväxthormon.

Framförallt är det viktigt för att du ska återhämta dig, bra sömn är viktigt på alla plan, inte bara för muskeltillväxt, det kan du självklart finna många studier på.

Och det gamla ”växa under vila” är ju inte tagit ur luften.

[Anonym anvandare]

A och O.

Det märker man när man blir småbarnsförälder.
Styrkan. Återhämtningen. Motivationen.
Allt blir sämre när man får sova väldigt lite under en viss period.

[Anonym anvandare]

Visst är en ordentlig sömn mycket viktig för återhämtningen men man får inte glömma att sömnbehovet är individuellt vissa klarar sig fint på 5-6 timmar personligen så föredrar jag ca 7

[Anonym anvandare]

Ju längre tids dålig sömn desto större inverkan på prestation. Det får även negativa hälsokonsekvenser med tiden som troligtvis kan överföras även till kroppsutvecklingen.

[Anonym anvandare]

Vi borde dessutom sova en del dagtid om man ska tro på vad som sägs hur kroppen/hjärnan egentligen är konstruerad.
Dom allra flesta människor hade ju inte tackat nej till en liten powernap mitt på dagen. Siesta som tillämpas i vissa länder verkar riktigt nice…

[Anonym anvandare]

Alm wrote:

Vi borde dessutom sova en del dagtid om man ska tro på vad som sägs hur kroppen/hjärnan egentligen är konstruerad.
Dom allra flesta människor hade ju inte tackat nej till en liten powernap mitt på dagen. Siesta som tillämpas i vissa länder verkar riktigt nice…

Om du tänkte på den biologiska klockan så bör man precis som du säger ta en liten tupplur runt middagstid, förslagsvis efter att man ätit!

Liten dokumentär om denna för den som vill vara lite nördig, dock en del skit, skräp och andra konstigheter med i dokumentären men man får se helheten.

[http://documentaryheaven.com/category/human-biology/]

[Anonym anvandare]

Flessa wrote:

Ingen ordentlig sömn under längre tid och man blir mer eller mindre både mentalt & fysiskt utbränd.

Sov gott = må gott.

Ja det stämmer. Finns mycket observerade samband mellan till exempel depression och sömn. Och cirkeln blir ond eftersom man sover sämre när man är deprimerad ofta. Oro över riskerna med dålig sömn är ju i sig något som kan hålla en sömnlös.

Quote:

Abstract

Links between sleep and depression are strong. About three quarters of depressed patients have insomnia symptoms, and hypersomnia is present in about 40% of young depressed adults and 10% of older patients, with a preponderance in females. The symptoms cause huge distress, have a major impact on quality of life, and are a strong risk factor for suicide. As well as the subjective experience of sleep symptoms, there are well-documented changes in objective sleep architecture in depression. Mechanisms of sleep regulation and how they might be disturbed in depression are discussed. The sleep symptoms are often unresolved by treatment, and confer a greater risk of relapse and recurrence. Epidemiological studies have pointed out that insomnia in nondepressed subjects is a risk factor for later development of depression. There is therefore a need for more successful management of sleep disturbance in depression, in order to improve quality of life in these patients and reduce an important factor in depressive relapse and recurrence.

Sleep disorders as core symptoms of depression. Dialogues Clin Neurosci. 2008;10(3):329-36.

Quote:

Abstract

Chronic insomnia is a risk factor for the development of psychiatric disorders, including depression, as well as a prodrome of major depressive episodes, a consequence or complication of depression that often persists beyond the clinical episode, and a prognostic indicator of long-term illness course and treatment response. In addition, sleep is physiologically abnormal in persons at risk for depression; for example, shortened REM sleep latency is present not only during clinical episodes of depression, but also before the clinical episode in subjects at risk for depressive illness. Although insomnia usually disappears as depression is treated, it may persist, indicating heightened vulnerability to depressive relapse or recurrence. Physiological changes in sleep related to depression correlate with the likelihood of response to psychotherapy alone and may also identify which patients are unlikely to do well with psychosocial treatment and, therefore, to need somatic therapy in order to preserve recovery. Electroencephalographic (EEG) sleep changes also correlate with the speed of response and with the brittleness or durability of response (i.eprobability of relapse or recurrence). These observations suggest a close relationship between the regulation of sleep and the regulation of mood. The importance of this relationship is further underscored by recent brain imaging studies of sleep and sleep deprivation in patients with major depression. For example, therapeutic sleep deprivation (TSD) may serve as both a catalyst of rapid antidepressant activity and as a probe of treatment resistance. TSD’s effects on brain metabolic rates, especially in limbic areas, may correlate with a therapeutic response to a night of sleep loss and to antidepressant medication. Finally, treating chronic insomnia with newer selective serotonin reuptake inhibitor (SSRI) antidepressant medication may represent an opportunity for preventing complications of insomnia, including depressive illness.

Depression and insomnia: questions of cause and effect. Sleep Med Rev. 2000 Jun;4(3):253-262.

Quote:

Abstract

The majority of individuals with depression experience sleep disturbances. Depression is also over-represented among populations with a variety of sleep disorders. Although sleep disturbances are typical features of depression, such symptoms sometimes appear prior to an episode of depression. The bidirectional associations between sleep disturbance (especially insomnia) and depression increase the difficulty of differentiating cause-and-effect relationships between them. Longitudinal studies have consistently identified insomnia as a risk factor for the development of a new-onset or recurrent depression, and this association has been identified in young, middle-aged, and older adults. Studies have also observed that the combination of insomnia and depression influences the trajectory of depression, increasing episode severity and duration as well as relapse rates. Fortunately, recent studies have demonstrated that both pharmacological and nonpharmacological interventions for insomnia may favorably reduce and possibly prevent depression. Together, these findings suggest that sleep-related symptoms that are present before, during, andlor after a depressive episode are potentially modifiable factors that may play an important role in achieving and maintaining depression remission.

Sleep disturbances and depression: risk relationships for subsequent depression and therapeutic implications. Dialogues Clin Neurosci. 2008;10(4):473-81.

[Author]

Posts