- This topic is empty.
-
Posts
-
Gustav Johansson wrote:1. Så för att muskler och tränade kroppar alltid ansetts sexigt, betyder per automatik att man måste slänga in tvivelaktiga bilder i träningstidningar?
Friidrottare har mycket vältränade kroppar, och tjejer i korta shorts har ju alltid ansetts sexigt, men inte fan slänger dom in liknande bilder i friidrottsförbundets tidning?Tvivelaktiga bilder?
Vad är det för tvivelaktigt med en vacker, vältränad kvinna som visar upp sin kropp i en tidning som de facto heter BODY?
Inom fitness/BB är det ju den fysiska fulländningen som är målet med träningen och att visa sin fysik i ett sådant sammanhang borde inte höja några ögonbryn kan man tycka.
Jämförelsen med friidrott faller platt eftersom friidrottares kroppar är ett medel för att nå målet – inte själva målet i sig.
Som bekant är detta inte fallet inom fitness/BB.
Hela resonemanget känns som moralpanik av grövsta sorten och jag kan inte begripa att man förfasar sig över avklädda bilder i en byggartidning, inte ens om vederbörande inte är i tävlingsform och saknar räfflor på gluteus.
Just my two cents, som Zone antagligen skulle ha avslutat det hela.
Jon Larsson wrote:Tvivelaktiga bilder?Vad är det för tvivelaktigt med en vacker, vältränad kvinna som visar upp sin kropp i en tidning som de facto heter BODY?
Det tvivelaktiga är inte kvinnan i sig, utan snarare det sätt hon framställs på. Tycker att detta framgår rätt tydligt i tråden.
Jon Larsson wrote:Inom fitness/BB är det ju den fysiska fulländningen som är målet med träningen och att visa sin fysik i ett sådant sammanhang borde inte höja några ögonbryn kan man tycka.Ja, och av den anledningen finns det regler inom både fitness och BB för att fokus ska ligga just på den fysiska fulländningen. Varken string eller nätstrumpor får förekomma, tvärt om så ska bikinin enligt IFBBs regelverk vara anständig och underdelen täcka minst 2/3 av gluteus maximus.
Jon Larsson wrote:Jämförelsen med friidrott faller platt eftersom friidrottares kroppar är ett medel för att nå målet – inte själva målet i sig.Som bekant är detta inte fallet inom fitness/BB.
Jämförelsen med friidott är i just detta fall klockren. I mina ögon har fitness och BB lika lite med sex att göra som ett besök hos gynekologen.
Jon Larsson wrote:Hela resonemanget känns som moralpanik av grövsta sorten och jag kan inte begripa att man förfasar sig över avklädda bilder i en byggartidning, inte ens om vederbörande inte är i tävlingsform och saknar räfflor på gluteus.Just my two cents, som Zone antagligen skulle ha avslutat det hela.
Det handlar som du säkert har förstått inte om avklädda bilder i sig, utan mer om vad de förmedlar. Jag antar att du betraktar dessa bilder som helt rumsrena, men uppenbarligen finns det personer som inte gör det. Gränsdragning är något som måste tas hänsyn till, särskilt i en tidning som ”de facto” heter BODY. Jag tycker Gustav sammanfattar det hela bra:
”I slutändan handlar det ändå om värderingar. Som sagt kanske inte ett par ”utvikningsbilder” i en byggartidning orsakar någon större kalabalik i det stora hela, men det är ändå att välja ståndpunkt.”Quote:Det tvivelaktiga är inte kvinnan i sig, utan snarare det sätt hon framställs på. Tycker att detta framgår rätt tydligt i tråden.Och på vilket sätt framställs hon, tycker du?
Quote:a, och av den anledningen finns det regler inom både fitness och BB för att fokus ska ligga just på den fysiska fulländningen. Varken string eller nätstrumpor får förekomma, tvärt om så ska bikinin enligt IFBBs regelverk vara anständig och underdelen täcka minst 2/3 av gluteus maximus.Jag visste inte att IFBB bestämde över Presspytt?
Quote:Jämförelsen med friidott är i just detta fall klockren. I mina ögon har fitness och BB lika lite med sex att göra som ett besök hos gynekologen.Självklart har inte sporterna som sådana något med sex att göra, det skrev jag ju inte heller. Risken finns dock att en och annan måhända finner de vältränade kropparna attraktiva och trevliga att titta på, om vi nu ska hålla på och vara petiga.
Jag vidhåller att fokuseringen på fysiken är naturlig inom fitnessbranschen, vilket den inte är på samma sätt inom t ex friidrott.Quote:Det handlar som du säkert har förstått inte om avklädda bilder i sig, utan mer om vad de förmedlar. Jag antar att du betraktar dessa bilder som helt rumsrena, men uppenbarligen finns det personer som inte gör det. Gränsdragning är något som måste tas hänsyn till, särskilt i en tidning som ”de facto” heter BODY.Och var ska gränsen dras och vem ska dra den? Du?
Quote:Jag tycker Gustav sammanfattar det hela bra:
”I slutändan handlar det ändå om värderingar. Som sagt kanske inte ett par ”utvikningsbilder” i en byggartidning orsakar någon större kalabalik i det stora hela, men det är ändå att välja ståndpunkt.”Jag är lite nyfiken på vilka värderingar du anser att tidningen BODY egentligen har.
Och vilken ståndpunkt har man valt?Förtydliga gärna.
:pop:
Gustav Johansson wrote:[http://youtube.com/watch?v=8scfqDrMZmM]Kolla igenom, tänk igenom:emo-thumb
Jag är inget större fan av Betnér, men det där var något av det bästa jag har hört på väldigt länge.
Och visst är det Slitz-varning på ”Månadens madame”-bilden. Med tanke på hur ”modellerna” i normala fall ser ut i Body så är väl kanske inte ”vältränad” det första som poppar upp i huvudet när man ser bilden.
om man hade placerat månadens madame på scen bredvid tio andra i samma utstyrsel. hade det vart mer ok då ?
Jon Larsson wrote:Och på vilket sätt framställs hon, tycker du?Du har uppenbarligen förstått detta, eftersom denna diskussion grundar sig på meningsskiljaktigheter i just den frågan. Det krävs stor ansträngning för att min ståndpunkt rörande det sätt, på vilket hon framställs, ska missförstås. Om ditt minne är kort så läs igenom tråden.
Jon Larsson wrote:Och var ska gränsen dras och vem ska dra den? Du?Även denna fråga har jag redan besvarat. För att upprepa mig själv så anser vissa, inklusive jag själv, att månadens madame är över gränsen. Läs tråden, om du glömt. Vem som ska dra gänsen? Tidningen självfallet, vem annars? Jag? Jag vet inte om din fråga är seriös, men du förstår väl att det inte är min uppgift att dra gränser åt tidningen. Jag kanske kan påverka tidningens ställningstaganden med hjälp av argument, men besluten fattas av tidningen själva.
Jon Larsson wrote:Jag är lite nyfiken på vilka värderingar du anser att tidningen BODY egentligen har.
Och vilken ståndpunkt har man valt?:pop:
Vilka värderingar BODY har kan de bäst svara själva på. Och det gör de, i den här tråden. Att ett ställningstagande har tagits är klart. Det är ingen slump att inte rena porrbilder förekommer i tidningen, även om den nu heter BODY och därmed, enligt ditt tidigare förda resonemang, inte nödvändigtvis behöver utesluta sådana inslag. Läs gärna Alex inlägg, liksom detta svar, innan du ställer fler frågor som redan är besvarade. Förhoppningsvis trillar åtminstone ett av de två mynten ner och det blir tydligare att frågan i grund och botten handlar om värderingar. Välkommen att utveckla dina, för de framgår nämligen inte.
MBW: Jag har läst igenom ditt första inlägg i den här tråden och du har rätt i att jag borde ha gjort hemläxan en aning bättre innan jag gav mig in i den här diskussionen. Det framgår tydligt vad du tycker, vilket gör en del av mina tidigare frågor till dig onödiga.
Din etik har inte mycket gemensamt med min egen och det är egentligen detta det här handlar om.
Jag anser att etik och moral är något högst subjektivt och du har lika stor rätt till din åsikt i frågan som någonsin jag.
Min ställning i detta spörsmål sammanfattas bäst av Alex Danielsson.
Jag citerar:
Quote:Som jag ser det är det en vacker bild på en vacker kvinna från vårt eget skrå. Och hur jag än vänder kappan här, kan jag inte hitta något ont i det.Vi kommer aldrig att kunna mötas i den här diskussionen så nu lägger vi ner den och går vidare med våra liv.
Nice talking to ya, though. :pop:
Intressant ämne, uppenbarligen. Men även om många inlägg här i tråden använder många och fina ord, så känns det som en del inte tänkt igenom saken riktigt ordentligt. Som strukturfascist skulle jag vilja dela in diskussionspunkterna i två:
• Sexualisering
• JämställdhetFör det är i olika grad kring just dessa två abstraktionsnivåer synpunkter och åsikterna samsas.
När det gäller den första punkten – Sexualisering – så skulle jag vilja be alla intresserade att ta en kanske mer rundhänt funderingsvända. Häng med mig nu…
Hela vår planet är fylld av olika djurarter med olika uppgifter och karaktärer. De flesta av dessa är ganska primitiva. Men några arter är sofistikerade och utrustade med stor mental förmåga och intellekt. Den främsta av dessa arter anses vara just människan (även om vissa jag träffat ger mig anledning att anta annat).
Oavsett vilken livsuppgift vi getts så är driften att överleva enormt starkt inprogrammerad hos oss alla, och det gäller i princip alla djurarter. På ett individuellt plan är mat, värme och vila de prioriterade behoven. Men så snart dessa är stillade kan nästa nivå av starka livsbehov ta plats – fortplantning. Och detta – oavsett vad vissa nu väljer att tro – gäller även människan, och även nu, idag.
1974 hittade man i Etiopien resterna av det som sägs vara den allra första människan. Lucy, som kvinnan döpts till, har bestämts till att vara ca 3 miljoner år gammal. Mycket har naturligtvis hänt sedan dess. Men rent genetiskt är det skrämmande lite.
Det som allra tydligast särskiljer människan från andra djurarter är att vi har en större mental förmåga. Detta har bland annat gjort det möjligt för oss att kommunicera på ett helt annat sätt, och på helt andra nivåer. Men det har också medfört att vi med tiden utvecklat en samling sociala och kulturella konventioner som dikterar hur vi ska föra och bete oss.
Det märkliga är att många av dessa konventioner tagits fram enkom för att döva, kamouflera eller helt enkelt mörka våra egna djuriska impulser. Att skyla våra kön, att bara ha sexuella relationer med en person, och att inte ha det utanför äktenskapet osv. I vissa kulturer har man till och med gått så långt som att anse att även kvinnans hud i ansikte, på armar och ben är off-limits. Allt för att inte ”släppa fram djuret” inom oss.
Men trots dessa intellektuellt medvetna handlingar så är vi fortfarande precis lika mycket djur nu som när Lucy levde. I början av 1990-talet tog jag del av en undersökning som slog fast att män tänkte, medvetet eller undermedvetet, någon form av sexuell tanke ca 100 gånger per timme. Och du kan vara lugn – kvinnor var enligt denna undersökning inte mycket sämre…
Oavsett vad du som läser detta tror eller tänker om dig själv så är direkta eller indirekta kopplingar till behovet av fortplantning – även kallat sex – mycket viktigare och mycket starkare för oss människor, än de flesta av oss ens orkar tillkännage. Till och med för oss själva.
Jag menar, varför tycker vi att det är viktigt att följa mode och trender, egentligen? Varför är vi egentligen så måna om hur vi ser ut? Och varför bryr vi oss om vad andra tycker? Helt enkelt för att vi vill anpassa oss till de selekteringsnormer som just då gäller. Och i förlängningen är det för att minimera risken att bli bortsorterad eller ratad när kommer an på någon att välja en partner att fortplanta sig med. Naturligtvis är det ingen av oss som tänker ”OK, det är tydligen knähöga strumpor som gäller i höst om man ska få knulla…”. Men vi är alla oerhört måna om att se bra ut för att känna oss attraktiva och därmed trygga.
Att då ge sig på att avsexualisera samhället är enligt mig därmed inte bara omöjligt. Det är dessutom att förneka en av de starkaste krafterna inom oss själva.
Idag lever vi relativt ytliga liv, där vi betraktar, sorterar och bedömer människor efter hur de ser ut. Och som sagts ovan så handlar det delvis om klädval och annat. Men också hur vi ser ut rent fysiskt. Därför vilar även träningen på samma botten. Visst, vissa tränar för att stärka en krummande rygg eller för att rehabilitera en skada. Men de allra flesta – inklusive mig själv – tränar för att må bättre och för att se bättre ut. Att helt enkelt stärka vår egen attraktionskraft.
När det kommer till bodybuilding och fitness så blir frågan än mer laddad (om man vill). Själva grunduppgiften med att tävla i fysik handlar ju om att ta fram den ”bästa” mannen och den ”bästa” kvinnan, eller hur? Vi som lever i detta tänker kanske inte på det, men det vi gör är att visa upp våra praktexemplar till kroppar, och indirekt också signalera till betraktaren om vilka gener vi kan bidra med i ett evolutionärt sammanhang. Hos djuren sker fortplantningsselekteringen på i princip två olika sätt: antingen väljer honan ut den av alla de manliga kavaljererna som ska få den äran – och hon gör det oftast på rent genetiska grunder. Hon väljer helt enkelt den hanne som hon anser kan ge hennes avkomma de bästa genetiska förutsättningarna att växa sig stark och att överleva. Och oftast är det de facto den största, starkaste och mest imposanta hannen som får ligga… Den andra grundprincipen tillämpas hos regelrätta flockdjur – och där är det helt enkelt den största och starkaste hannen som får tillfällig ensamrätt till att betäcka flockens honor.
Därför kommer jag med mindre än att få en fallande tegelsten i skallen aldrig att anse att en vältränad fysik helt går att avskilja från sexuella signaler. I vart fall inte på alla intellektuella plan.
Det var ett långt svar på frågan om varför det finns sexualiserade element i samhället i stort, i fitnessbranschen generellt och i tidningen specifikt.
På frågan om jämställdhet som också var uppe så vill jag säga följande: Vi gör en tidning för alla som ser seriöst på sin träning. Det är i sig inte könsbetingat, utan det angår alla. Alla våra läsare är också lika värdefulla och lika intressanta att tillfredställa.
Dock är det fortfarande så att den absoluta majoriteten av våra läsare är killar. Och därför är det än så länge inte aktuellt med en Månadens Monsieur eller liknande.
Att göra en tidning med, om och ofta för vältränade män utan att tangera homosexualitet är en inte helt enkel balansgång. Ofta kan tidningens målgrupp misstolkas och det finns flera exempel på där tidningen har placerats bland gaytidningar ute i hyllorna. Det är också en känd sanning att det i kanterna av bodybuildingkulturen historiskt finns ett starkt stöd från gayvärlden. Och det är inte särskilt konstigt. På samma sätt som heterosexuella män kan uppskatta att betrakta vältränade kvinnor, kan homosexuella män med glädje köpa och bläddra i träningstidningar. Det finns dessutom flera exempel på hur läsare valt att inte läsa tidningen på offentliga platser som tunnelbana och annat, för att helt enkelt undvika spekulationer om sexuella preferenser.
Som tidningsmakare finns det då en del ”heterosexualiseringsknep” man kan ta till. Ett är att helt enkelt addera en vacker kvinna vid sidan om den vältränade mannen på omslaget. Ett annat är att ge modellen en hantel, eller en skivstång till exempel. Detta skapar legitimitet och svarar på frågan om ”Varför står han där, och vad vill han?”…
Det sista var kanske lite överkurs, men jag hoppas att jag med detta inlägg i någon mån klarlagt min och tidningens hållning.
Mvh
Alex
Alex Danielsson wrote:Intressant ämne, uppenbarligen. Men även om många inlägg här i tråden använder många och fina ord, så känns det som en del inte tänkt igenom saken riktigt ordentligt. Som strukturfascist skulle jag vilja dela in diskussionspunkterna i två:• Sexualisering
• JämställdhetFör det är i olika grad kring just dessa två abstraktionsnivåer synpunkter och åsikterna samsas.
När det gäller den första punkten – Sexualisering – så skulle jag vilja be alla intresserade att ta en kanske mer rundhänt funderingsvända. Häng med mig nu…
Hela vår planet är fylld av olika djurarter med olika uppgifter och karaktärer. De flesta av dessa är ganska primitiva. Men några arter är sofistikerade och utrustade med stor mental förmåga och intellekt. Den främsta av dessa arter anses vara just människan (även om vissa jag träffat ger mig anledning att anta annat).
Oavsett vilken livsuppgift vi getts så är driften att överleva enormt starkt inprogrammerad hos oss alla, och det gäller i princip alla djurarter. På ett individuellt plan är mat, värme och vila de prioriterade behoven. Men så snart dessa är stillade kan nästa nivå av starka livsbehov ta plats – fortplantning. Och detta – oavsett vad vissa nu väljer att tro – gäller även människan, och även nu, idag.
1974 hittade man i Etiopien resterna av det som sägs vara den allra första människan. Lucy, som kvinnan döpts till, har bestämts till att vara ca 3 miljoner år gammal. Mycket har naturligtvis hänt sedan dess. Men rent genetiskt är det skrämmande lite.
Det som allra tydligast särskiljer människan från andra djurarter är att vi har en större mental förmåga. Detta har bland annat gjort det möjligt för oss att kommunicera på ett helt annat sätt, och på helt andra nivåer. Men det har också medfört att vi med tiden utvecklat en samling sociala och kulturella konventioner som dikterar hur vi ska föra och bete oss.
Det märkliga är att många av dessa konventioner tagits fram enkom för att döva, kamouflera eller helt enkelt mörka våra egna djuriska impulser. Att skyla våra kön, att bara ha sexuella relationer med en person, och att inte ha det utanför äktenskapet osv. I vissa kulturer har man till och med gått så långt som att anse att även kvinnans hud i ansikte, på armar och ben är off-limits. Allt för att inte ”släppa fram djuret” inom oss.
Men trots dessa intellektuellt medvetna handlingar så är vi fortfarande precis lika mycket djur nu som när Lucy levde. I början av 1990-talet tog jag del av en undersökning som slog fast att män tänkte, medvetet eller undermedvetet, någon form av sexuell tanke ca 100 gånger per timme. Och du kan vara lugn – kvinnor var enligt denna undersökning inte mycket sämre…
Oavsett vad du som läser detta tror eller tänker om dig själv så är direkta eller indirekta kopplingar till behovet av fortplantning – även kallat sex – mycket viktigare och mycket starkare för oss människor, än de flesta av oss ens orkar tillkännage. Till och med för oss själva.
Jag menar, varför tycker vi att det är viktigt att följa mode och trender, egentligen? Varför är vi egentligen så måna om hur vi ser ut? Och varför bryr vi oss om vad andra tycker? Helt enkelt för att vi vill anpassa oss till de selekteringsnormer som just då gäller. Och i förlängningen är det för att minimera risken att bli bortsorterad eller ratad när kommer an på någon att välja en partner att fortplanta sig med. Naturligtvis är det ingen av oss som tänker ”OK, det är tydligen knähöga strumpor som gäller i höst om man ska få knulla…”. Men vi är alla oerhört måna om att se bra ut för att känna oss attraktiva och därmed trygga.
Att då ge sig på att avsexualisera samhället är enligt mig därmed inte bara omöjligt. Det är dessutom att förneka en av de starkaste krafterna inom oss själva.
Idag lever vi relativt ytliga liv, där vi betraktar, sorterar och bedömer människor efter hur de ser ut. Och som sagts ovan så handlar det delvis om klädval och annat. Men också hur vi ser ut rent fysiskt. Därför vilar även träningen på samma botten. Visst, vissa tränar för att stärka en krummande rygg eller för att rehabilitera en skada. Men de allra flesta – inklusive mig själv – tränar för att må bättre och för att se bättre ut. Att helt enkelt stärka vår egen attraktionskraft.
När det kommer till bodybuilding och fitness så blir frågan än mer laddad (om man vill). Själva grunduppgiften med att tävla i fysik handlar ju om att ta fram den ”bästa” mannen och den ”bästa” kvinnan, eller hur? Vi som lever i detta tänker kanske inte på det, men det vi gör är att visa upp våra praktexemplar till kroppar, och indirekt också signalera till betraktaren om vilka gener vi kan bidra med i ett evolutionärt sammanhang. Hos djuren sker fortplantningsselekteringen på i princip två olika sätt: antingen väljer honan ut den av alla de manliga kavaljererna som ska få den äran – och hon gör det oftast på rent genetiska grunder. Hon väljer helt enkelt den hanne som hon anser kan ge hennes avkomma de bästa genetiska förutsättningarna att växa sig stark och att överleva. Och oftast är det de facto den största, starkaste och mest imposanta hannen som får ligga… Den andra grundprincipen tillämpas hos regelrätta flockdjur – och där är det helt enkelt den största och starkaste hannen som får tillfällig ensamrätt till att betäcka flockens honor.
Därför kommer jag med mindre än att få en fallande tegelsten i skallen aldrig att anse att en vältränad fysik helt går att avskilja från sexuella signaler. I vart fall inte på alla intellektuella plan.
Det var ett långt svar på frågan om varför det finns sexualiserade element i samhället i stort, i fitnessbranschen generellt och i tidningen specifikt.
På frågan om jämställdhet som också var uppe så vill jag säga följande: Vi gör en tidning för alla som ser seriöst på sin träning. Det är i sig inte könsbetingat, utan det angår alla. Alla våra läsare är också lika värdefulla och lika intressanta att tillfredställa.
Dock är det fortfarande så att den absoluta majoriteten av våra läsare är killar. Och därför är det än så länge inte aktuellt med en Månadens Monsieur eller liknande.
Att göra en tidning med, om och ofta för vältränade män utan att tangera homosexualitet är en inte helt enkel balansgång. Ofta kan tidningens målgrupp misstolkas och det finns flera exempel på där tidningen har placerats bland gaytidningar ute i hyllorna. Det är också en känd sanning att det i kanterna av bodybuildingkulturen historiskt finns ett starkt stöd från gayvärlden. Och det är inte särskilt konstigt. På samma sätt som heterosexuella män kan uppskatta att betrakta vältränade kvinnor, kan homosexuella män med glädje köpa och bläddra i träningstidningar. Det finns dessutom flera exempel på hur läsare valt att inte läsa tidningen på offentliga platser som tunnelbana och annat, för att helt enkelt undvika spekulationer om sexuella preferenser.
Som tidningsmakare finns det då en del ”heterosexualiseringsknep” man kan ta till. Ett är att helt enkelt addera en vacker kvinna vid sidan om den vältränade mannen på omslaget. Ett annat är att ge modellen en hantel, eller en skivstång till exempel. Detta skapar legitimitet och svarar på frågan om ”Varför står han där, och vad vill han?”…
Det sista var kanske lite överkurs, men jag hoppas att jag med detta inlägg i någon mån klarlagt min och tidningens hållning.
Mvh
Alex
10 tummar upp :up:
Ya da man, Alex!
Väldigt bra sammanfattat, tycker jag.I mitt jobb kommer jag ofta in på det enorma område som handlar om sexualisering, jämställdhet och könsförtryck. Jag har ibland fått kommentarer som ”Fan, att du var sån rödstrumpa!?” och det vet jag inte hur jag ska tolka…
Visst finns det väldigt mycket exploatering och könsförtryck, men ibland kanske saker och ting inte är mer komplicerade än vi gör dem till. När JÄMO går ut och tycker att Sverige ska bojkotta fotbolls-VM för att det finns bordeller i Tyskland känns det lite felsiktat, även om jag också tycker att bordeller är jävligt tveksamma företeelser. Att man samtidigt kan tycka att det är ok att samma landslag åker till ett land där kvinnor inte vare sig får se på fotboll tillsammans med män eller har samma mänskliga rättigheter ens på pappret, ser i alla fall jag som ett större etiskt dilemma.
Det var lite intressant när jag hamnade i klorna på en riktigt rabiat feministbutch (hennes egen benämning) och hon faktiskt såg våra sporter och inte minst magasinet Body som näst intill topp inom idrottsvärlden (ok, hon var inte odelat förtjust i vissa delar av bodyfitness, men älskade bodybuilding). Jag förväntade mig världens holmgång och att tvingas uppsöka närmaste akutmottagning, men fick istället massor med argument för varför just vår kroppsfixering faktiskt är mycket mer jämlik än den inom de flesta andra idrotter och inte minst inom idrottsmedia. Hon använde ett väldigt mustigt språk bitvis och en kommentar var: ”Ni skiter åtminstone i om det är hane eller hona, så länge de är bäst!” och så kanske det är. Hade inte tänkt i de banorna innan, men det ligger en del i det. Dessutom verkade hon gilla att vissa av våra kvinnliga atleter hade vett att ta betalt för sina tjänster. Där är det tydligen en ganska stor skillnad mot delar av både modell. och porrbranschen, om vi ska hålla oss kvar i kropp-utan-mycket-kläder-spåret.
Vad vi väljer att se som ”på fel sida linjen” är ju väldigt personligt och förändras dessutom över tid. Det är inte så länge sedan IFBB stängde av atleter som visade för mycket av kroppen på bild. Idag är IFBB:s egna alster fulla av bilder som lätt skulle platsa i (o)lämpligt herr-/dammagasin som Slitz eller Cosmopolitan. Minus några kilo muskler möjligen…
Jag som tröskat min egen kropp genom både sextio-, sjuttio-, åttio-, nittio- och noll- (?)tal har själv förändrat min syn på vad som är ok och inte. Ett antal gånger dessutom. Ingen går opåverkad genom livet, så att säga.
Ibland kanske man helt enkelt ska göra som trådskaparen gjort: Fråga! ”Hur tänkte ni här?” Sen bedömer man själv om man tror på svaret. Finns inget uppsåt om något olämpligt, kanske det går lite lättare att fria?
Det Alex skrev om jämställdhet och tidningen rätade ut många frågetecken.
Bra skrivet Alex. :up:
/ stenis
jns wrote:Tänk lite längre än näsan räcker innan du uttalar dig tack!
Börjar ju fundera på om det verkligen är tjejernas rätt att visa upp sin fysik du försvarar, eller din egen rätt att sitta och dräggla!Det ska till mer än bara en bild för att jag ska börja dräggla.
Robert Svensson wrote:Nej inget liknande. Men du skulle inte tacka nej till publicitet som kanske skulle föra din karriär framåt.nej det är en helt annan sak..beror juh helt på vad för slags publicitet det handlar om. ( men jag vill aldrig vara ett sexobjekt, för jag har mer värde än så ) tycker fler tjejer borde värde sätta sig mer än vad dom gör!
Stripperella wrote:nej det är en helt annan sak..beror juh helt på vad för slags publicitet det handlar om. ( men jag vill aldrig vara ett sexobjekt, för jag har mer värde än så ) tycker fler tjejer borde värde sätta sig mer än vad dom gör!Det är inte alla som KAN vara ett så kallat sexobjekt
- You must be logged in to reply to this topic.
