- This topic is empty.
-
Posts
-
Som sagt, varför fick Johan Oldenmark sparken? Och inte ens en förvarning eller chans att avsluta med en sista spalt? Han har jobbat otroligt många år med er.
Frågan är utkommen ur en konversation med honom själv, så ni behöver inte säga att det får jag fråga honom, för det har jag redan gjort och han vara lika undrande som mig.
En av anledningarna att jag (och mina vänner) köpte tidningen var för hans underbara spalt ”distans och balans” som jag tyckte var helt klockren.
Fan de va skit..
då säger jag bara att då tappade BODY en prenumerant. Då förnyar jag inte min. Johans spalt var bland de första man läste i tidningen.Från att vara en A, till att bli en B-tidning och nu till en C-tidning. tråkigt. Håller med övriga här fullt ut!
Johan har varit med från och till genom åren, så det är nog inte det sista vi ser av honom ändå i Body. Det var längesedan jag var prem. men jag läser den varje månad ändå(gratis). Kan inte låta bli bara, har man en gång varit B&K anhängare så har man.
Ja den spalten såg man alltid fram emot att läsa ju… Fan säger jag…
Jag röstar för att Johan ska få vara med igen!Kunden har alltid rätt
Jag känner mig egentligen obekväm att diskutera detta publikt, eftersom det rör en person som jag på så många sätt älskar och känner den djupaste respekt för – Johan. Speciellt känsligt blir det också då Johan själv inte gett sig till känna här. Men i alla fall…
Låt mig börja med att slå fast att det naturligtvis inte handlar om någon kontrovers eller konflikt. Det finns överhuvudtaget inga som helst hard feelings inblandade (i vart fall inte från mitt håll).
Bakgrunden är följande: Inför årsskiftet ville vi göra fler förändringar i tidningen. Vi har redan fördubblat utrymmet för aktuella forskningsrön, vilket jag bedömer som en stor tillgång, och jag jobbar dessutom på att få till en sida om skador och rehabilitering (detta är i skrivande stund ej helt klart). Syftet med allt detta är helt enkelt att göra en bättre tidning. Dock är det redaktionella utrymmet i tidningen begränsat, och därför tvingades vi göra avkall på vissa inslag.
Varför Johans sida tvingades stryka på foten kan summeras i två delar:
- Den kåserande ”bloggform” som Johan väljer att beskriva livet i, gör det svårt att variera sig och hitta nya infallsvinklar. Mot slutet tyckte vi att det som skrevs blev likformigt, förutsägbart och därmed inte fullt lika intressant.
- Johan är en våra allra bästa kroppsbyggare någonsin, kanske till och med är den allra bästa. Men det är snart 10 år sedan han slutade tävla. Gladiatorerna i TV gjorde förvisso att hans och många andra fitnessprofilers mediala livslängd förlängdes en del. Men även det var ett tag sedan nu. För oss ”gamlingar”, och i det epitetet inkluderar jag mig själv och alla ni som luftat strupen i denna tråd, så kan man naturligtvis vara kvar i princip hur länge som helst om man nu är en så härlig och givande människa som Johan. Problemet är bara att väldigt många av våra läsare är nytillkomna. Omsättningen på inte minst prenumerationssidan är betydande, vilket gör att väldigt många av våra befintliga och blivande läsare inte har en aning om vem ”Atlas”, ”Zeke” eller ”Plexus” var. Och de har definitivt ingen koll på de byggare som hängt upp brallorna för snart 10 år sedan.
(Ungefär som att genomsnittsamerikanen numera känner Arnold som en politiker med lustig accent, snarare än som muskelskådis och definitivt inte som en av världens största byggare.)
Och ”sparken” är ett väldigt hårt ord, som absolut inte känns adekvat. Som sägs ovan så har Johan jobbat för oss på frilansbasis massor av år (efter att jag lockade över honom från dåvarande Muscle & Fitness), och han har gjort ett mycket bra och uppskattat jobb. Men få saker i livet är för evigt.
Och att detta skulle skett helt utan förvarning känner jag inte alls igen. Redan förra sommaren meddelade jag Johan att vi var osäkra på vad som skulle ske med vissa delar av innehållet från årsskiftet. Och det inbegrep naturligtvis hans spalt.
Tro mig, jag älskar Johan som en bror, och det finns ingen som gett mig så många innerliga skratt som han gjort. Ur ett personligt perspektiv är detta därför riktigt sorgligt. Men jag är trots det fast i min övertygelse om att detta och en del andra förändringar som är på gång är nödvändiga för att vi som tidning ska kännas aktuella och engagerade, vilket är förutsättningar för att vi helt enkelt ska överleva. Och det är faktiskt det jag har lön för.
Mvh
Alex
Tråkigt, jag tillhör ju dock en av de nyare läsare (är inne på min första prem.). Saker och ting förändras och någon gång händer väl något liknande. Jag håller faktiskt med om att det stod ungefär samma saker där hela tiden och med alla dessa tusen fitnessbloggar som finns tillgänglig på nätet så gör det ingenting för mig om jag istället får någon extra sida forskning eller en sida om skador och rehab. Blogginlägg från roliga, vettiga och kunniga människor hittar jag på nätet.
Men som sagt, då är ju jag också en av de nya som mer känner honom som en gladiator och sidekick till Markoolio.
Tack Alex för att du tog dig tid att förklara så innerligt varför utgången blev som den blev. Jag skrev inte inlägget för att försöka lyncha er på något sätt (som det kanske såg ut) utan mer för att jag var ledsen då jag verkligen gillade den sidan. Att inget är evigt vet vi alla och allt kommer och går även underbara Johan uppenbarligen.
Ibland får man väl göra tuffa beslut helt enkelt och alla kan inte alltid vara glada antar jag, hur som helst är jag glad för att du svarade. Jag tänker inte komma med följdfrågor och försöka gräva i det mer. Lås tråden om du vill.
Mvh Sid Knutsson
- You must be logged in to reply to this topic.
