- This topic is empty.
-
Posts
-
Blobas wrote:Ja det är synd att thailand inte ligger där typ Norge ligger haha men de är de värt att sitta och få fotbollar till fötter för att komma dit:D
Säger bara Fuerteventura:emo-thumb
Nära och bra.
Men Thailand är inte helt fel.Mitt i Istiden
Inte riktigt lika kul att skriva när man har skador och massa sjukdomar, men det är trots allt småbarnsföräldrars vardag (som tränar).
Många nätter med dålig sömn, på grund av kräkattacker och lite småskrik på nätterna.
Vi har varit rätt förskonade, men nu verkar vi få allt.
Åsa som har haft feber och varit totalt kass (är), hade även innan drabbats av någon typ av ansträngningsastma (väntar på tester).
Jag har drabbats av någon skada inne i foten och har inte riktigt kunna springa.
Så en förkylning på det, så är man redo för världen.
Det är bara att vänta in nästa sjuk/skadeperiod!Men idag lossnade det för mig.
2 mil gjordes i morse.
Första på strax under 45 min och andra milen i tänkt tävlingsfart (maraton) på ca 40 min.
Kändes perfekt och jag hade ett gott flow (inte speciellt jobbigt).Så vi få se om skador och sjukdomar håller sig borta, kanske jag kan komma ner på mina gamla tider.
Sakta men säkert börja vi skaka av oss skador, sjukdomar och annat skit som gör vardagen seg.
Efter dagens besked från våra pass, vågar vi hoppas på att nå våra mål.
Åsa har en lång bit, då hon har varit borta från träningen ett bra tag.
Men känslan att nå sina mål var väldigt stark idag.
Hon sprang två mil och njöt.
Jag som haft blodbrist och på det kämpar mig framåt med skador och sjukdomar, gjorde idag ett av mina lättaste pass på mycket länge.
21 km gjorde jag på 1:26 och det kändes väldigt bra (finns mycket mer att ge).
Barnen mår bra och det gör ju livet än mer underbart.
I går hade vi besök av två tjockisar som sakta men säkert håller på att bli löpare.
Vi mös och släckte naturligtvis ner under en timmer, som man skulle göra.
Nåväl…
Slänger upp bilder och så få de tala för sig själva.Blobas wrote:Åhh vad roligt att ni börjar repa er nu.. skador är aldrig roligt, hade nog med sånt förra året.Nej nu försöker vi lämna det bakom oss:evil:
Skador kan vara nyttigt ur flera synvinklar, men just för stunden är de aldrig roliga.Så nu blickar vi framåt:up:
Tja det går framåt.
Nu öser jag (Åsa tar det lugnt) för fullt igen och det känns.
Löpningen rullar på, men har också börjat boxats igen.
Allt sitter där, trots att det var flera år sedan jag körde hårt.
Styrkan är det lite si och så med, men det finns där.Mycket som händer framöver, så lite kan jag nog bjuda er på framöver.
Hade allvarlig blodbrist under 2010 och kunde inte ens ta mig ur sängen, när det var som värst.
I mars i år började jag hitta tillbaka.
I går firade jag och Åsa 18 år tillsammans och det gjorde vi med att springa ett maraton (4,2 mil) i Malmö.
Jag tog det lugnt och ville inte pressa mig (ville njuta).
Bytte om under loppet, då jag tyckte det blev för varmt.
Trots det sprang jag in på 3.01 h.
Åsa har ju också haft det tufft och knappt tränat något alls, men sprang in på dryga 3.30 h.
Så vårt firande blev ju rätt ok
Nu mot nya mål…..
Ps Både jag och Åsa kom tvåa i våra klasser
Tja träningen går framåt, dock inte för Åsa.
Vi tror det kan vara en ny familjemedlem på g, så vi se.
Har ju gjort ett par sparringar (boxning) och helt klart sitter det mesta kvar.
Lite som tiden har stått still, för de jag sparrats med har haft riktiga problem (bla SM medaljör).
Men har även blivit erbjuden att testa en ny kampsport (för mig), så vi få se hur det blir.
Tiden räcker inte till, när man har två barn och långa arbetsdagar.
Men få ge det en chans, nu när man är på g.De kommer att hända grejer helt klart, så håll er uppdaterade:emo-thumb
Du verkar vara en livsnjutare Fever! tummen upp för det.
Alltid kul att läsa om glada positiva människor i dagens mörka värld.keep it up.
Och ta hand om familjen.Richard B wrote:for hojta till när man får gratulera då :yahoo:Jo det lovar jag, men vi avaktar någon vecka till så får vi se.
Sedan väntar ju 9 månader lång väntan:)
När är det dax för er tro;)Grustag wrote:Du verkar vara en livsnjutare Fever! tummen upp för det.
Alltid kul att läsa om glada positiva människor i dagens mörka värld.keep it up.
Och ta hand om familjen.Jo det stämmer nog bra:D
Fast så särskilld possetiv är jag nog inte.
Har ju varit med om mycket skit genom åren och det knäcker nog en mentalt (många som lämnat oss för tidigt).
Nu sist var det farsan som höll på att ryka.
Vi har sneglat lite på framtiden efter det.
Får vi en familjemedlem till?
Kommer vi att bo ca 200 m från havet (nära mina föräldrar)?
Jobbar eller studera jag med något som inte har med träning att göra (kanske få jag studera med min hobby)?
Ja det var en hel del frågor och de flesta vet vi svaret på innan året är slut.
Dags att börja en ny fas i vårt liv helt klart.
Så därför skall vi nog ösa på igen, på ett eller annat sätt.
Jag tackar för visat intresse.Handgjorda med lock och allt.
Har jobbat mycket, men ändå lyckat hålla igång träningen.
Inte mycket till sömn, men det fungerar ändå…..än så länge.
Hade även lite gäster över helgen, som är lite duktiga i sina sporter:D
Nu valde de dock att göra lite av det vi är lite duktiga på.
Så Camilla sprang med Åsa och Eddi sparrade med mig (boxning).Idag söndag gjorde jag något jag inte gjort förut.
Sprang med Åsa på morgonen drygt 21 km och sedan jobbade jag lite.
Andra passet blev 5 mil på cykel, vilket var skit kul.
Cyklar aldrig (tycker det suger), men tänkte att testa ändå.Imorgon börjar jag träna lite grappling, så det blir spännande.
Kommer nog inte orka skriva här mer.
För jag måste nog börja träna mer:)
05:00 sprang jag 21 km och sedan jobb.
Vid 11, så gjorde jag ett lätt styrkepass och jobbade sedan fram till 17:00.
Efter det ca 90 min grappling och det var kul som fasen.
Så nu är man mör.
Känns rätt bra, men vi få se om jag hinner lägga ner tid på det.
Någon tävling längre fram blir det nog, men vi få ser när.
Kämpa på där ute.Dryga 21 km gjorde jag tidigt i morse och det på tom mage.
Efter 1.27 var jag hemma och hade mycket krafter kvar.
Jag höll igen delvis, för att jag direkt efter skulle köra benpass med Åsa.
Så lite förvånad blev jag allt, att det gick så fort.
Första milen på ca 42 min och andra på ca 41 min och det i mina söndriga skor (typ inget kvar av dem).
I morgon blir det vila, men då i form av Grappling och lite boxning.
Tja vi fortsätter som vanligt….Liten film från förra helgen.
[youtube=Kj3K91ow4z4]Körde lite grappling igen på lördag, men då hade jag familjen med mig.
Åsa tyckte det var kul och skall nog börja med shootfigthing.
Riktigt kul, för då kan vi träna med varandra..
Jag har tyvärr inte mycket tid, så det får bli lite då och då.
Löpningen flyter för båda och snart skall vi vara farthållare i Stockholm maraton.
Fyra dagar efter det är det dax igen fast då i Danmark.
Efter det börjar vi ladda på riktigt.
Åsa kommer även där i mellan var gästdomare på Alingsåstävlingen (Alströmers).
Så det börjar röra på sig.
- You must be logged in to reply to this topic.
