- This topic is empty.
-
Posts
-
Ser fram emot längdhoppet!
Att citronsyra lätt används som bränsle i cellerna var intressant! Men kan förstå det då jag själv brukar slänga i mig en citronshot på morgonen och vaknar till riktigt bra på det :up:Bra vikter f.ö, kämpa på!
Lovisingen wrote:Ser fram emot längdhoppet!Jag med – tror ju på variation. Kan du längdhopp? Jag har aldrig tränat med uträknad ansats och aldrig på gummibana (men löptränat lite och hoppat höjd på gummibanor)
Lovisingen wrote:Att citronsyra lätt används som bränsle i cellerna var intressant! Men kan förstå det då jag själv brukar slänga i mig en citronshot på morgonen och vaknar till riktigt bra på det :up:Ja visst är det. Det är ett substrat i ett mellanled i energiproduktionen.
Lovisingen wrote:Bra vikter f.ö, kämpa på!Tack jag behövde det. Jag slog mitt fem år gamla rekord i marklyft igår.
Grönsaksdiet, spinger som en gnu för att bli längdhoppare, och starkast hittils, på samma vecka?
[img=http://i2.kym-cdn.com/photos/images/original/000/155/594/yesitis2.gif]Vecka 2[/b]
Gymträning, 5 timmar lågintensiv motion, vikt 103.Lite mer om vad jag äter. Förra veckan blev likadan: 4 kilo broccoli och 2 kilo äpplen igen, 10-15 bananer.
McDonalds blir det någon gång i veckan, men äter inga såsiga saker – bara en liten hamburgare. Det som håller upp vikten är äppelpajen
Har inte ätit några feta såser vad jag kan komma på det här året och har aldrig köpt hem majonäs heller. Är inte jätteförtjust i fett (och ser med avsmak på bacontrenden) däremot får jag kolhydrat-cravings ibland och käkar bröd (mörkt bröd med russin är favoriten just nu) eller flingor (till och med crunchys som är för barn).Dieten får med lite god vilja ses som lyckad i och med att jag brukar vara som tyngst på året just i maj men den här gången väger jag i nederkant av vad jag gjorde januari-april och ändå har jag styrkebyggt så det står härliga till.
Jag hade vägt 107-108 utan frukt- och gröntdieten.
Stretching är något jag gjort mycket ända sedan i vintras, ofta en halvtimme om dagen. Jag är fortfarande inte i närheten av vig. En gång i mitt liv lyckades jag gå ner i spagat åt ett håll och det är ungefär så vig en längdhoppare ska vara tror jag. Men nu får jag inte i handflatorna i golvet om jag står upp med raka ben.
Vecka 3[/b]
Den här veckan blev bra för styrkelyft, dålig för längdhopp. Ett par tillfälligheter gjorde att jag slog mitt 1½ år gamla personbästa i knäböj istället för att bli spänstigare. Dock ingår det ju i sommarplanen att bli starkare också.Vädret blev ett bakslag då temperaturen bara ibland letat sig över 10 grader. En morgon satt jag till exempel och väntade på att det skulle bli varmt och det blev det inte. Jag såg temperaturen börja på fem grader, efter flera timmar av solsken var det tio grader. Så jag har inte haft den lusten att gå ut och gå som planerat.
Lågintensiv motion har jag inte gjort mer än 3 timmar utöver kortare promenader.. bara 3 senaste dagarna har det varit varmt och jag har gått en timme om dagen som ursprungligen planerat.
Stretching vart alldeles för lite, en timme sammanlagt och stelare än för en vecka sedan.
Dieten pajade. Broccolin var slut på affären och jag kom inte dit på några dagar. Detta var efter nytt personbästa i marklyft och jag var rejält hungrig och konsumerade bland annat 40 fiskpinnar på 3 dagar och gick upp några kilo då. Sedan fick jag tag i rätt broccoli, lite bortskämd med att den ska vara god. Sedan dess har jag bara ätit 1/4 kilo per dag för att vänja magen igen. Bananer och äpplen blev jag trött på. Så jag tänkte ”honungsmelon” och provade men så bra var det inte. Men idag har jag ätit 4 bananer igen och blev sugen på äpplen igen nu. Vikten gick åt fel håll – möjligen skulle jag dock ha utgått från 104 kilo från början eftersom jag tränat.
Gymträningen gick delvis bra, kanske tack vare uppehållet i grönsaksdieten kunde jag passa på att slå mitt knäböjsrekord.
Det är roligt mitt uppe i det men vad slitigt det är. Jag kände inget direkt efter varken marklyfts- eller knäböjspasset men efter det förra blev jag rejält slutkörd ändå och efter det senare har jag känt av knälederna i flera dagar när jag promenerat, inte något smärtsamt men det känns! Inte i knäsenorna som jag haft problem med tidigare utan i själva lederna. Det är tydligen stor skillnad på hårdträning och rena maxningar. Nu slog jag mitt knäböjsrekord flera gånger efter uppvärmningen och tydligen gör den lilla detaljen stor skillnad. Jag har ändå tagit i allt jag kan i kronlyften under de senaste veckorna men inte blivit alls lika sliten. Både efter marklyftspasset förra helgen och knäböjspasset den här helgen har jag sovit 12 timmar i sträck.
Vikten 104 kilo.
Chaan wrote:Jag med – tror ju på variation. Kan du längdhopp? Jag har aldrig tränat med uträknad ansats och aldrig på gummibana (men löptränat lite och hoppat höjd på gummibanor)Nej jag kan inte längdhopp.
Nehej tänker du prova då
Komiskt detta med axeln. Diagnosen är chock – min diagnos alltså. En axel har smärtat i många veckor nu ända sedan i vintras (början av mars). Det var när jag gjorde rotationsövningar med kabel som det hände – det liksom klickade till – det brände inte till och det rev inte till och det small inte till. Men plötsligt gjorde det ont kring merparten av axeln: rotatorer, delta-fästet och triceps! Jag visste att det skulle bli hårt att börja träna intensivt efter ett uppehåll på ett år så jag hade förberett mig med lätta övningar men just rotationsövningarna är ju något man behöver gym till – eller det går ju att göra med hantel men det är jag inte van vid. Jag visste att det skulle bli hårt för vid ett tillfälle under förberedelserna i december så gorde jag (hastiga) goodmornings bara med kroppsvikt och fick knall-ont i erector spinae som varade i några dagar. Chock alltså.
Tanken i början var att jag skulle köra rotationer varvat med vanlig träning (såsom bänkpress) och då skulle axlarna hålla. Har aldrig haft problem med någon axel även om det kan göra lite ont när jag tar i. Så jag gjorde rotationerna på övrigt-dagarna när axlarna hade vilat flera dagar från bänkpressen. Och inte heller tungt – bara 15-20-reppare alltså ganska lätt. Det var då det gick fel.
Kanske beror de märkliga muskelsymptomen på att jag hade mineralbrist. Jag är rätt säker på att jag haft kalkbrist tidigare i livet (rejäl sådan vilket var en anledning till att jag var vegetarian hela 90-talet) och kanske var det något liknande nu. Detta var ju innan jag började bälga i mig broccoli som är kalkrikt.
I vilket fall har jag ont fortfarande.
Vecka 4[/b]
Det blev ingen viktnedgång den här veckan. Jag har varit ute och gått över fem timmar och ett par timmar på konditionsmaskiner men ätit bra mycket. Nu är det såhär att det inte bara är en del i dieten att jag promenerar. Det ingår nämligen också i förberedelserna. 2010 kunde jag gå 15 kilometer med bara ett tio minuters stopp i mitten. Detta gjorde jag flera gånger den hösten på en deffad vikt visserligen. Nu är det lite komplicerat. 2010 vägde jag ju 98 utan deff. Nu 103 och uppgången är inte fett så att den extra vikten är inget jag blir av med. I alla fall, den här våren har jag gått 10 kilometer några gånger tidigare och blivit bra stum i vaderna (ena egentligen). Den här veckan (som slutade igår alltså) gick jag cirka 8 kilometer en gång och 10 en gång. Fortfarande stumnar vaderna litegrann men det är mycket bättre än i vintras. Mina vader är inte kraftigare än mina överarmar och det är eventuellt en svag länk i det här projektet. I vilket fall så tror jag inte att jag kan hoppa längd utan att kunna gå en mil ledigt. Förhållandet mellan kroppsvikt och vad-form, ja ni förstår. Så fast jag inte hoppat något den här veckan heller så håller jag på med detta projektet. Detta projektet kom till i vintras när jag upptäckte att jag fortfarande är spänstig och jag är ju det trots att jag väger alldeles för mycket egentligen. Jag springer nog lika fort uppför trappor som när jag vägde 70-80 och hoppade höjd. Så jag funderar på om det ska ingå i träningen också, att springa uppför trappor.
Dieten blev sisådär: jag köpte 5 kilo broccoli förra söndagen och har kvar 1 så jag ligger ungefär på en 1/3 grönsaker som tänkt. Bananer har jag ätit några kilo och ett kilo äpplen, mindre än 1/3 alltså.
Den här veckan gjorde jag också mitt hårdaste träningspass någonsin undantaget dom gånger jag haft ont genom hela tiden som jogging med håll tidigare. Det var ryggträning – hantelrodd (för mittre ryggen) och kronlyft för ländryggen. Uppvärmningen var redan den tuff: fyra set ryggresningar. Egentligen har jag nästan inte blivit starkare i ryggen under våren. När jag testade hantelrodd i januari – innan jag började träna – gjorde jag 10*40kilo med båda armarna. Samma nu fast nu kan jag göra det utan att vara pigg typ. I bästa fall… styrkan räcker egentligen för längdhopp men skaderisken måste ju vara 100% om man som jag i ganska dålig form (från början) börjar idrotta explosivt
Vecka 5
Då är jag knäckt av vädret – den här gången mer än tidigare. Jag är lite väderkänslig och presterar sämre vid långvariga lågtryck som nu. Jag kan visserligen springa i regn någon enstaka gång men håller det i sig som nu tappar jag fart.
En enda sak gick bra förra veckan men det gick desto bättre: mitt löpsteg känns bättre än någonsin. Jag var ute och sprang mer (än tidigare = en enstaka sprint i veckan) – nu sprang jag en del sprintar men också 500 meter och 900 meter ungefär – och när jag gjorde det insåg jag att jag springer bättre nu än jag någonsin gjort tidigare (på korta bitar). Löpsteget är bättre nu än när jag joggade regelbundet (större delen av 80- och 90-talen) och vägde 35 kilo mindre. Nu väger jag 103-104 och är inte ute och joggar regelbundet förstås. Ändå känns löpsteget bisarrt nog lättare nu – kanske för att jag är så mycket starkare. Detta motsäger brutalt en upplevelse jag hade tidigare i livet. En vinter styrketränade jag rättså hårt i gymnasiets gym (kanske har berättat det här) parallellt med att jag deltog i gympalektionerna. När våren kom skulle vi springa och jag hängde inte med flertalet i klassen, var bara stel. Nej ok jag har ingen förklaring. Men hela den här idén kommer av att jag är spänstig.
Allt annat gick mindre bra alltså. Jag var ute och gick en mil en gång. Förresten ber att få ta tillbaka det där jag skrev om att vaderna är bättre nu än i vintras, jag kollade nämligen bakåt i journalen och jag hade gått betydligt över en mil en senvinterdag (det var väldigt tidig snösmältning i år) och jag minns den dagen. Jag fick skavsår på ena hälen och ont i ena vaden och trots att jag varit ute och gått ett par mil i veckan ända sedan februari (!) gör den fortfarande lite ont nu när jag kommer upp i en halvmil promenad.
Dieten har inte heller gått jättebra. Ett problem med att vara 1/3 fruktarian är att frukt är en färskvara så det blir en massa springande i affärer (det händer till exempel att alla bananer är gröna, eller att jag inte vill ha någon av äppelsorterna). Det är inte som tonfisk man handlar en låda i taget på Lidl (och personalen skrattar). Och jag har liksom veckan innan varit nere på 1/4 kilo broccoli om dagen. Detta i kombination med att jag fikat varje dag ger inga framsteg. Jag har en plan b om detta 1/3-system inte skulle fungera och det är att ersätta merparten av fågel fisk och mittemellan med mer vegetariskt (nästan bli vegetarian). Men än sålänge ska jag fortsätta försöket med denna diet. Broccoli är ju kalkrikt och kalk är något jag lätt får brist på och det går inte att ersätta med oorganiskt så det har ”alltid” varit min favoritgrönsak. Men 1/2 kilo per dag kanske ändå är i överkant. För mycket kalk hämmar ju magnesiumupptaget vilket jag också behöver massor av nu på grund av bindvävens skick (efter tidigare viktuppgång). Magnesium kan jag dock äta som tillskott men det är ju inte så bra om det inte tas upp. Dock har jag svårt att hitta några andra grönsaker än broccoli som jag gillar.
Jag har inte varit på gymet. Jag tog en hel vecka och bara gjorde lätta armövningar, 6 dagar förra veckan. Passade på när ’biorytmen’ ändå gick ner på grund av vädret.
Visst ja, stretchingen har inte gått dåligt!! Nu har jag töjt ben, mage, axlar, armar och rygg totalt en kvart om dagen vilket nog är ett minimum för den här satsningen.
Vecka 6
Sammanfattning: inget längdhopp den här veckan heller. Ni som inte vill läsa mina ”smarta” analyser av min träning kan hoppa över det här Dock har jag gjort framsteg och det här är ju en spekulativ tråd med en fråga i, inget påstående om att jag är längdhoppare. Min tidsram är 8 veckor, då måste jag ha gjort framsteg, annars får jag kalla det misslyckat och lägga ner.Det blev en väldigt rörlig vecka där jag sportat mer än jag gjort någon gång sedan sportloven för länge sedan där det var utförsåkning varje dag i en vecka nästan, och lite längdåkning.
Tre långa promenader och fyra gympass blev det. På det sista passet bättrade jag på mitt nästan nya knäböjsrekord igen (för andra gången den här veckan), OCH för första gången gjorde jag över 3 kilometer på roddmaskin. En mil nämligen. Det tog ungefär 1400 tag och 51 minuter på maxbelastning, nästan alla kör på max. Detta har en bakgrund i att jag träffade på Mark Levengood på gymet en gång för några år sedan. Jag blev nyfiken på om han var lika trevlig som i tv, så jag började prata med honom. Han var precis lika trevlig (den positiva sidan av gay) och han berättade att han just gjort tio kilometer på roddmaskin. Tydligen har jag gått och funderat på det här – det lät ju maffigt. Och idag blev jag nyfiken på hur jobbigt det är. Och min slutsats blev att man nog är elitidrottare om man gör en halvtimme på maxeffekt. Sedan kan man ju gärna kalla det elitmotionär istället eftersom jag själv aldrig varit elitidrottare och inte han heller vad jag vet. Begreppet kommer från en föreläsare på Axelsons gymnastiska institut där jag blev massageterapeut en gång i tiden. Han (en tuff kille var det) menade att det finns tusentals elitmotionärer i Sverige vilket jag köper alltså. Jag menar också att jag precis kommit över elitgränsen i styrkeövningar också. Nåja. Jippii…
Jippii #3: Vaden är ok! Såhär gick det till: först gick jag en mil i början av veckan. I normal takt, det är för mig 6 kilometer i timmen i början, och efter en halvmil 5 kilometer i timmen. Sedan väntade jag ett par dar, och gick sedan en mil väldigt långsamt då hade rejäl träningsvärk efter knäböj. Dagen efter det gick jag två timmar, vilade en timme, gick en bit till, vilade en timme till, och efter den sista pausen så var vaden bra! Så nu vet jag att den håller. Jag märkte redan i vintras att det var något lurt med den, den ville liksom inte följa med runt tramptagen på motionscykeln, nervsignalerna hackade liksom. Detta beror helt enkelt på att jag gick upp i vikt strax innan (överbelastning). Jag tror inte att det hade gått att hoppa längd med spökande vad, det är helt enkelt inte jämförbart med hopplasteg i hundra meter.
Jag ska också avslöja varför jag tog en vecka ledigt från gymet och gjorde lätta hemmaövningar: jag blev helt enkelt förbannad för att jag inte kunde träna axlar som vanligt.
Jag har också haft dubier, men varje gång blir slutsatsen att jag kan göra det här! Jag har inte ens stretchat tio minuter om dagen nu vilket ju är för dåligt.
Jag väger 103 fortfarande och har ätit helt normalt kan man säga: två äpplen om dagen, en majskolv, och 1/4 kilo broccoli. Så motivationen har sviktat på grund av ont i vaden framförallt. Blandkost – kan passa på att nämna att hamburgarna jag köpte på Coop var så feta att jag varit tvungen att pressa dom i tidningspapper innan jag ätit dom. Jag har också druckit mycket mjölk (och tonic water vilket är sockrat). Ofta på träningen köper jag med 1½ liter mjölk som jag dricker. En liter hade nästan räckt men bästa sorten jag fått tag i är 1½.Min slutsats av att jag stjälper i mig mjölk är att jag fortfarande lätt får kalkbrist och därför är det ingen risk med för mycket broccoli heller.
- You must be logged in to reply to this topic.
