- This topic is empty.
-
Posts
-
Andreas Guiance wrote:Det är väldigt olika hur man fungerar vad gäller ätardagar. Dels finns aspekten som Camilla beskriver – att man går och ser fram emot dem och därigenom pallar med deffen.
Men det finns även en annan aspekt och det är att många istället upplever att de efter ett par veckor kan bli av med ”suget” om de helt utesluter sötsaker.
Man får känna efter själv helt enkelt. Man bör dock så klart komma ihåg att om man väljer att ha ätardagar under dieten måste man räkna in alla dessa kalorier i sin totala budget. Det fungerar inte så att kroppen slutar lagra kalorier efter 4000 på en dag eller något liknande.
Fenomenet ätardagar är rätt intressant, anser jag. Det verkar ju som att det finns ett visst ”svinn” vad gäller kalorierna, eftersom vissa äter utav själva fan på sina ätardagar, utan att det inverkar på viktnedgången. Jag själv har aldrig kommit undan med ätardagar – det leder alltid till stagnation, i bästa fall.
Jag antar att inga studier har gjorts kring detta?Jon Larsson wrote:Jag antar att inga studier har gjorts kring detta?Jodå, studier på överintag av kcal finns det gott om. Och just som du säger visar dom väldigt olika resultat för olika individer. Ett teoretiskt överskott som man försöker hålla identiskt hos alla försökspersoner leder till stora skillnader i faktisk viktuppgång.
Jag läste bl.a. en intressant studie då detta gjorde på tvillingpar. Ganska tydliga skillnader mellan paren men dock likvärdiga resultat tvillingarna emellan. Det ger ju en hint om att det ligger en del genetiskt bakom hur individ A’s kropp reagerar vid energiöverskott jämfört med person B.
Den mest kända studien på överätning och resultat på kroppsmassan är nog Levines studie om NEAT.
James A. Levine et al (1999). Role of Nonexercise Activity Thermogenesis in Resistance to Fat Gain in Humans. Science 283, 212.
nutz wrote:Jag förstår inte hur man kan undgå att känna sig äcklig när man äter sånna mängder. Äckliga ätstörningar.Äcklig på vilket vis menar du?
Kung Bruno wrote:Nu gällde ju tvillingstudien över 8 veckor. Så den har ju ganska lite gemensamt med svullardag a lá byggare. Men självklart visar ju den vad som bl.a. kan hända.Nej det pågick inte i åtta veckor. Jag skrev ju inte nes referens, ändå tvångspostar du förstås en kommentar fast du inte har en aning om vad jag menar.
Den här studien som jag pratar om pågick under 22 dagar med 1000kcal överskott/dag och är från 1986.
Quote:This study investigated the effects of overfeeding on the body composition and fat morphology characteristics of 6 pairs of male monozygotic twins. Each participant was submitted to a 22-day overfeeding period, supplemented by an additional 1000 kcal/day. Significant changes were observed in body composition and fat morphology as shown by increases in body weight, fat mass, sum of 9 skinfolds, and fat cell diameter. Significant within-pair resemblance for absolute changes was observed for body weight, percent body fat, fat mass, sum of skinfolds, trunk skinfolds, and extremity skinfolds, suggesting a role for the genotype in determining the sensitivity of the response to an energy surplus. Significant within-pair resemblance was noted for the biceps, triceps, and thigh with less resemblance noted in the subscapular, abdomen, suprailiac, calf, axillary, and chest sites, suggesting a variation in genotype dependency for subcutaneous fat. The results suggest that changes in body fat following short-term overfeeding appear to have a genetic basis.Am J Clin Nutr. 1986 May;43(5):723-31.
I övrigt tycker jag att resultat på kroppssammansättning efter 1000kcal per dag i tre veckor är ganska överförbart för en stor ätardag. Inte 100% men de facto antyder ju studieresultaten ganska tydligt att genetiska förutsättningar spelar roll för hur kroppen hanterar eneriöverskott. Inte 100% applicerbart som sagt, men nog tycker jag man kan resonera om grisätardagars inverkan om man har dessa kunskaper.
Sen ska man nog inte ignorera en och annan negativ psykologisk faktor som vissa kan drabbas av vid ätardagar:
Man äter ett rejält lass med mat, värt x antal kcal. Dessa försvinner ju inte i tomma luften, även om det eventuellt skulle finnas vissa ämnesomsättningshöjande effekter. Dessa måste göras av med. Typ ett steg fram, ett tillbaks.
När man hör hur vissa mår dåligt när de längtar intensivt efter ätardagen, mår dåligt när de har ätardagen (kommentarer som: ”känner mig svullen”, ”mår skit”, ”oroar mig för hur jag ska bli av med allt” m m m m) och vaknar upp dagen efter ätardag med uttalad ångest, då kan det aldrig vara positivt. Själv har jag aldrig haft de problemen, men inte minst bland tjejer är det inte alls ovanligt. Man kanske ska passa sig för att applicera manliga byggarstrategier på tjejer rakt av? Vi är ju inte helt lika på alla plan, trots allt.
Alla pluskalorier blir inte fett.
Det hela är en fråga om hur lyckligt lottad man är med sin genetik.
Går deffen åt skogen. Skär ner eller sluta med ätardagarna. Om inte – fortsätt att äta – det är gott.
Göra som man själv känner för är alltid det bästa.
Kommentarer som är elaka kommer tyvär alltid in från vissa i alla möjliga trådar. Bara att ignorera.
Kan man köra deffen utan ätardagar så är detta enligt MIG det bästa. Men sen kan det också vara possitivt att smälla i sig ordentligt med mat och lite onyttigt pga att man då känner av sin psykiska status. Får man ångest med mera bör man söka hjälp. Ätardagar kan vara mycket fint och jag funderar på att bjuda ut X:et på en pizza på lördag bara för att vara trevlig mot henne
Det får bli min ätardag.Jag tror att många misstolkar det där med ätardagens hjälp eller stjälp.
Att höja kaloriintaget, främst kolhydratsintaget, någon gång i veckan för att få energi och en boost är säkert bara bra!MEN att ösa i sig all mat och då gärna skräp, gör bara att dieten går ett steg bakåt och det blir jobbigt i huvudet för många.
Under mina första dieter hade jag svullodagar då jag åt upp till 10 000 kcal på en dag! Det började med rulltårta och pannkakor till frukost och fortsatte med ”skit” hela dagen.
Dagen efter mådde jag kass, bakfull! Visst hade jag extra energi i musklerna ett par dagar men jag fick ju också köra mycket tuffare diet mitt i veckan för att kompensera för detta enorma överflöd.
Psykiskt mådde jag inte bra. Dåligt samvete och noja för formen. LÄngtan till nästa ätardag började redan på tisdagen och inhandling av diverse godsaker på onsdagen…som en j-vla junkie!!
Jag trodde att ätardagen var min enda räddnign för att palla med en diet överhuvudtaget; ”utan ätardag klarar jag det aldrig” sa jagEfter varje avslutad diet fortsatte jag har ätardagar oftare så resultatet blev att jag snabbt gick upp tio kg. Det mådde jag dåligt av. KÄndes som att jag slitit i ett halvår för att sen sabba allt på några veckor. 😥 var skulle detta sluta? kändes som en fixering och missbruk för mig…
Grejen var ju att HUR MYCKET JAG ÄN ÅT SÅ BLEV JAG ALDRIG NÖJD!!!
Visst blev jag fysiskt mätt och nästan spyfärdig men ”suget”, begäret och ”vill ha” tog aldrig slut.Jag såg det hela som en ätstörning pga att det blev ett begär, en fixering som jag inte mådde psykiskt bra av.
2006 provade jag att dieta utan ätardag. Endast 500 kcal + varje lördag då det blev någon proteinbar och lite extra kolisar från bra källor extra. Kanske något restaurangbesök utan fet och friterad mat.
OJ VILKEN SKILLNAD! Viktnedgången gick snabbare!Det som förvånade mig mest var att BEGÄRET FÖRSVANN! Jag är inte längre beroende av smågodis eller andra kaloribomber. Jag ÄLSKAR det fortfarande men vet att jag kan vara utan det om jag bara bestämmer mig! Suget försvinner på någon vecka MEN det kan komma tillbaka lika snabbt om jag triggar det med sött.
Det gäller bara att BESTÄMMA SIG FÖR ATT MAN VILL!
Jag intalar mig att det faktiskt inte är värt att svulla. Det goda är över på så kort tid och tar desto längre tid att kompenser för. Dessutom blir jag ju aldrig nöjd….då kan jag ju lika bra skita i det eller hur? Iallafall 99 ggr av 100…. Visst kan man unna sig ibland offseason men som med allt annat, inse sanningen – det sätter sig och jag måste begränsa det! Ju mer man äter desto mer ur form blir man- bara att välja!
Varför då ha en diet utan ätardagar?
För mig är det givet. Begär efter skitmat försvinner. Det är lättare att komma i form- det går snabbare. Man tvingas hitta en diet som man trivs med och inte MÅSTE ha skitmaten på lördagar.
Om man hatar diet 6 dagar i veckan så förstår jag faktiskt inte varför man går på diet….man bör faktiskt trivas med sina vanor, även under diet tycker jag!Om skillnaden mellan on- och offseasonmat inte är sååå stor – nyttig vs skitmat- så blir det också lättare att tävla ofta! Äter man bra mat året runt, tack vare att man gillar sina vanor, så behöver marn inte slita lika många veckor inför tävling. Speciellt inte om man utesluter ätardagar…
Numera säger jag ”aldrig mer ätardagar”
Tänk vad man kan ändras!Dietar man riktigt tufft och kanske ligger på ett underskott på mer än 1000kcal/dag som faktiskt många gör, så är en rejäl höjning av energi-intaget minst 1 gång/vecka ett måste för att få dom resultat man eftersträvar.
Tar mig själv som exempel:
Antag att dieten är inne i en mycket tuff fas (se ovan). Efter 6 dagar med ett stort underskott så är musklerna i stort sett tömda på glykogen. I mitt fall kan det behövas ca. 1000g kolhydrater för att fylla upp musklerna till max igen + att mitt dagliga energibehov är minst 4000kcal; Summa 8000kcal för att vara på even efter att kroppen har varit uttömd.
Viktuppgången blir 4-6kg pga. glykogen och vatten. Nu har jag gett kroppen precis vad den behöver för att gå för fullt igen, utan att lägga på mig något fett. Sedan efter 3 tuffa dietdagar igen så finns det inte mycket vatten och glykogen kvar i musklerna.
Nej man behöver inte vräka i sig allt skit, men man behöver ge kroppen energi (kolhydrater) för att varva upp kroppen igen (vid för mycket stress på kroppen så ökar stresshormonerna och dom hormoner vi vill ha sjunker, när man i detta läge fortsätter att stressa kroppen så blir resultaten sämre).
Bara för att man svullar upp en massa kilo så betyder inte det att man har blivit fet.
Kan man hålla sig till ett underskott på 500kcal/dag, så behövs ju inte lika mycket fyllning för att komma på even igen. Men idag när alla ska gå minst ett par timmar/dag under tävlingsdiet, så stannar sällan underskottet på 500kcal/dag.
Mängden energi får alltid anpassas efter status, mål och personliga behov!PS. Om kroppen klarar ett underskott på 1000kcal/dag under en längre tid beror på ett flertal faktorer…dom som inte känner till dessa kommer att bränna ut sig…
Mia gjorde ett vettigt inlägg.
Jag tycker mig även se tendenser till att dem som kör med ätardagar (anything goes-style) under dieten är dem som går från toppform till halvtaskig, svullen form snabbast efter tävling/avslutad diet. Det tror jag i sin tur kan förklaras av ett stört förhållningssätt till maten, där man är van vid att pendla mellan två extremer och aldrig finner en någorlunda sund balans.
Jonas:
säkert behöver man fylla på om man ligger på ett stort minus. Jag har legat på MINST 1000 kcal underskott varje dag de senaste två månaderna. Men har ändå orkat vidare trots en klen laddning med ca 100 g kolisar varje lördag. Får väl ge mig själv en eloge då eftersom det verkar vara omöjligt för att få resultat… ATt ligga på extreeeemt underskott tror jag bara triggar att vrääääka i sig en massa skit varje helg! Jämför jag mig själv med många andra tjejer som tävlar, om de nu är ärliga med sina upplägg, så äter jag mer mat i veckorna än vad de gör. Kanske därför jag inte har behovet av att svulla?
Grandmaster wrote:Mia gjorde ett vettigt inlägg.Jag tycker mig även se tendenser till att dem som kör med ätardagar (anything goes-style) under dieten är dem som går från toppform till halvtaskig, svullen form snabbast efter tävling/avslutad diet. Det tror jag i sin tur kan förklaras av ett stört förhållningssätt till maten, där man är van vid att pendla mellan två extremer och aldrig finner en någorlunda sund balans.
TACK
Helt säkert är det så! ätardagar blir lätt en dålig vana som följer med offseason , då man har möjlighet till ätardag varje dag… man tänker: ”jag ska äta vad jag vill i en vecka” MEN efter en vecka är beroendet så stort att det är svårt att stoppa och inte fortsätta ännu längre… ooops säger man när man gått upp 12 kg efter tre veckor. :yikes:
Jag förespråkar inte ätardag, men tror stenhårt på att fylla på ordentligt minst en dag/vecka. Ju tuffare man dietar övriga dagar, ju mer behöver man fylla på.
Använder inte grisdagar själv och dom jag hjälper rekomenderar jag det inte till. Men är det någon som kommer iform oerhört lätt så kan det vara befogat. Tror däremot att man ska äta något gott som går utanför dietmaten. Det kommer man att må mycket bättre av, än att äta tex kyckling o grönsaker 7ggr/vecka.
Förstår att många missuppfattar mitt exempel med 8000kcal. Det är inget jag gör normalt, men när jag behöver 4500kcal för att hålla vikten + det för att fylla upp musklerna så kan det behövas så mycket för att få kroppen i balans igen.
Det finns bara bra sätt att komma iform på och man får hitta sitt själv.
Men fyll på ordentligt ca. en gång/vecka med kolhydrater.
Väljar man att intaga ex. 5g/kg kroppsvikt så kommer det inte att medföra någon extra fettinlagring, men att vikten ökar med något kilo är helt naturligt pga. ökad inlagring av glukogen och vatten.
Kroppen behöver energi för att göra av med energi!Jonas Lundberg wrote:Dietar man riktigt tufft och kanske ligger på ett underskott på mer än 1000kcal/dag som faktiskt många gör, så är en rejäl höjning av energi-intaget minst 1 gång/vecka ett måste för att få dom resultat man eftersträvar.
Tar mig själv som exempel:
Antag att dieten är inne i en mycket tuff fas (se ovan). Efter 6 dagar med ett stort underskott så är musklerna i stort sett tömda på glykogen. I mitt fall kan det behövas ca. 1000g kolhydrater för att fylla upp musklerna till max igen + att mitt dagliga energibehov är minst 4000kcal; Summa 8000kcal för att vara på even efter att kroppen har varit uttömd.
Viktuppgången blir 4-6kg pga. glykogen och vatten. Nu har jag gett kroppen precis vad den behöver för att gå för fullt igen, utan att lägga på mig något fett. Sedan efter 3 tuffa dietdagar igen så finns det inte mycket vatten och glykogen kvar i musklerna.
Nej man behöver inte vräka i sig allt skit, men man behöver ge kroppen energi (kolhydrater) för att varva upp kroppen igen (vid för mycket stress på kroppen så ökar stresshormonerna och dom hormoner vi vill ha sjunker, när man i detta läge fortsätter att stressa kroppen så blir resultaten sämre).
Bara för att man svullar upp en massa kilo så betyder inte det att man har blivit fet.
Kan man hålla sig till ett underskott på 500kcal/dag, så behövs ju inte lika mycket fyllning för att komma på even igen. Men idag när alla ska gå minst ett par timmar/dag under tävlingsdiet, så stannar sällan underskottet på 500kcal/dag.
Mängden energi får alltid anpassas efter status, mål och personliga behov!PS. Om kroppen klarar ett underskott på 1000kcal/dag under en längre tid beror på ett flertal faktorer…dom som inte känner till dessa kommer att bränna ut sig…
Det här är väldigt intressant i mitt fall! Jag ligger på betydligt mer 1000 kcal per dag i underskott då jag måste få resultat riktigt snabbt. Och jag har tagit bort ätardagen som jag brukade ha vid en lättare deff förut.
Menar du att jag får bättre resultat med 1 ätardag/vecka än om jag skipper ätardagen? Trots att jag är en sockermänniska så tar det inte på mitt psyke som många påstår att det kan göra, visst är det lite jobbigt med så stort underskott men genom att tänka på hur resultatet ska bli så går jag inte runt och mår dåligt pga att jag inte får äta sött..
Repeterar frågan: För att uppmå maximal resultat, är det bättre att ha en ätardag i veckan eller att skippa den ?
Jag får i mig cirka 1500 kcal om dagen. Har inte riktigt räknat ut min förbränning men jag är 19 år gammal, väger 76, 177 cm lång. Tränar 3 gympass/vecka. HIIT pass 4ggr/vecka.
Mvh, Siamak Esmaili
- You must be logged in to reply to this topic.
