- This topic is empty.
-
Posts
-
FAN säjer jag bara! Ätstörningarna (anorexi/bulimi) har jag lyckats hålla ganska bra kontroll över på sista tiden, och mitt fokus ligger på å MÅ BRA och så, har gått så pass bra att jag kände mej redo för en deff för att bli av med de där 6 kilona (kommer inte bli totaldeffad, har lite att ta på så inget ”sjukt” ideal)…
Funkade iaf HUR bra som helst, enda tills jag skulle ha en ”påfyllnadsdag”, tränar ju tungt och är ganska fysiskt aktiv JÄMT, äter mest protein och fett under deffen.. Eftersom jag är väl medveten om min problematik så planerade jag redan innan deffen hur jag skulle lägga upp ”ätardagen” vilket blev: ca 2000kcal istället för 1500kcal under de andra 6 dagarna i veckan, INGEN överätning utan mat med nyttiga ingredienser men med mer kolhydrater, gjorde lite proteinbak och nyttig paj å sånt, funkade ok nästan hela dagen men började känna SUGET EFTER MER
På kvällen gick det åt HELVETE, köpte massa godis och ÄCKEL och slutade över toastolen efter bulimikalaset..FAN, jag hatar detta!!! Dagen efter vägde jag FEM kilo mer, (ok det är mycket vätska och VET att dom kilona är borta efter tre dagar, men är ju inte DET de handlar om).
Ni som har erfarenhet av sånt här (för jag vet att ni finns här) och har kommit ur det eller har kontroll vad ska jag göra?? MÅSTE kroppen ha en ”påfyllnadsdag” med kolhydrater? Det triggar min ätstörning och att äta ute ett mål en gång i veckan funkar inte heller för mej. Skulle va bättre å bara gå på dietmaten 24/7 under deffperioden…
Men fan det här går min kropp sönder av, har vart inlagd och sånt på kliniker men enligt dom blir ALLT jag gör klassat som sjukt, har ALLTID varit aktiv och utan träningen mår jag inte bra – det är mitt liv juh. Och jag VILL uppnå drömmen om en sund frisk stark och vacker kropp och tänker inte ge mej förns jag når målet och kan hålla det på ett sunt sätt….
Hjälp!! 😥
Om du inte ska tävla eller liknande så tycker jag att du ska skippa allt med deffning, den ekvationen fungerar inte med ätstörningar. Ta itu med att lära dig äta ”normalt” igen ochfokusera på det istället. Jag vet det är ett rent h*lvete men återfall är väldigt lätt att få då helst om man ska fokusera på deff och ätdagar.
Sockerbiten wrote:Om du inte ska tävla eller liknande så tycker jag att du ska skippa allt med deffning, den ekvationen fungerar inte med ätstörningar. Ta itu med att lära dig äta ”normalt” igen ochfokusera på det istället. Jag vet det är ett rent h*lvete men återfall är väldigt lätt att få då helst om man ska fokusera på deff och ätdagar.Men jag VILL ju gå ner de där sista för att jag ska må bra (ok, det ÄR rent ytligt) men jag VILL VERKLIGEN få fram magrutorna, iaf så man kan förnimma dom lixom och för att gå ner måsta jag ju ligga på underskott vilket som…
Jag ska INTE tävla det skulle vara alldeles för jojjigt för min ätstörning, men vill gå ner lite och stanna där, jag VAR smalt/muskulöst lagd ända tills jag ”sabbade” metabolismen med ätstörningen
(men vet att det rättar till sej vid balans)..nu har jag några kg för mycket men lätt för å bygga muskler (iaf i början är ju ingen veteran direkt, hehe)..Tack för svaret!
Inte fan ”behöver” man en påfyllnadsdag under deffen om man inte känner att det är absolut nödvändigt.
Dessutom så upplever du ju att detta drar igång dina ätstörningar, varför det borde vara bättre att skippa denna dag helt.
Du har alltså inga problem med ätstörningar när du äter strikt?
Du behöver inte ha ätardagar. Jag undrar bara dock om du själv ser att du nått din målbild eller om den förändras under deffen. Jag har för mig att 6 kg på din kropp är ganska mycket att ta bort.
Av vad du har skrivit tidigare om all din aktivitet så kan jag förstå att vården ser ditt beteende som en del av din sjukdom. För visst kan träning vara underbart och ens största intresse men att vara tvungen att gå raskt 3 timmar om dagen, träna hårt och ha stenkoll på kosten för att må bra. Det är inte hälsa för de flesta.Det finns de som blir helt friska från ätstörningar. Men för de flesta är det som med vilken annan drog som hällst. Låt bli och du minskar risken att ta dig ett återfall.
Om du av att äta större mängd nyttig, balanserad kost en dag får återfall så är du inte så frisk som du vill få dig själv att tro. Skippa deffen och jobba med dig själv och orsaken till ätstörningen istället.
Mvh
vildkatta wrote:FAN säjer jag bara! Ätstörningarna (anorexi/bulimi) har jag lyckats hålla ganska bra kontroll över på sista tiden, och mitt fokus ligger på å MÅ BRA och så, har gått så pass bra att jag kände mej redo för en deff för att bli av med de där 6 kilona (kommer inte bli totaldeffad, har lite att ta på så inget ”sjukt” ideal)…Funkade iaf HUR bra som helst, enda tills jag skulle ha en ”påfyllnadsdag”, tränar ju tungt och är ganska fysiskt aktiv JÄMT, äter mest protein och fett under deffen.. Eftersom jag är väl medveten om min problematik så planerade jag redan innan deffen hur jag skulle lägga upp ”ätardagen” vilket blev: ca 2000kcal istället för 1500kcal under de andra 6 dagarna i veckan, INGEN överätning utan mat med nyttiga ingredienser men med mer kolhydrater, gjorde lite proteinbak och nyttig paj å sånt, funkade ok nästan hela dagen men började känna SUGET EFTER MER
På kvällen gick det åt HELVETE, köpte massa godis och ÄCKEL och slutade över toastolen efter bulimikalaset..FAN, jag hatar detta!!! Dagen efter vägde jag FEM kilo mer, (ok det är mycket vätska och VET att dom kilona är borta efter tre dagar, men är ju inte DET de handlar om).
Ni som har erfarenhet av sånt här (för jag vet att ni finns här) och har kommit ur det eller har kontroll vad ska jag göra?? MÅSTE kroppen ha en ”påfyllnadsdag” med kolhydrater? Det triggar min ätstörning och att äta ute ett mål en gång i veckan funkar inte heller för mej. Skulle va bättre å bara gå på dietmaten 24/7 under deffperioden…
Men fan det här går min kropp sönder av, har vart inlagd och sånt på kliniker men enligt dom blir ALLT jag gör klassat som sjukt, har ALLTID varit aktiv och utan träningen mår jag inte bra – det är mitt liv juh. Och jag VILL uppnå drömmen om en sund frisk stark och vacker kropp och tänker inte ge mej förns jag når målet och kan hålla det på ett sunt sätt….
Hjälp!! 😥
Hej Tjejen,
förstår din oro över detta.
Jag har själv haft problem med bulimi och jobbar med att äta och träna på ett normalt sätt, visst har man tankarna på att dieta ibland men jag försöker att få bort de tankarna. Jag vet innerst inne att jag antagligen inte hade fixat det än ändå, jag försöker acceptera min vikt som i stort sett är normalvikt men att bara fokusera på att äta och träna på ett sätt jag mår bra av!
Man kan bli friskförklarad men vägen efter detta kan vara full med konstiga tankar och även återfall i dåliga vanor, jag hoppas du inser vad som är bäst för dig själv. lyssna på dig själv och vad du klarar av. Kanske måste du komma längre i ditt tänkande om träning/kost för att kunna klara en diet framöver.
Lycka till!
Mvh TessJon Larsson wrote:Inte fan ”behöver” man en påfyllnadsdag under deffen om man inte känner att det är absolut nödvändigt.Dessutom så upplever du ju att detta drar igång dina ätstörningar, varför det borde vara bättre att skippa denna dag helt.
Du har alltså inga problem med ätstörningar när du äter strikt?
Nej under veckorna dvs då jag äter enligt dieten har jag inte EN enda tanke på ätstörningen, jag mår bra, känner mej tillfreds lixom.. Men då är frågan om jag ska öka antalet kolhydrater så att jag får nån sådan energi oxå..
OCH jag själv tycker ju inte det är friskt att bara kunna känna sej frisk när man har totalkontroll
Hedvig wrote:Du behöver inte ha ätardagar. Jag undrar bara dock om du själv ser att du nått din målbild eller om den förändras under deffen. Jag har för mig att 6 kg på din kropp är ganska mycket att ta bort.
Av vad du har skrivit tidigare om all din aktivitet så kan jag förstå att vården ser ditt beteende som en del av din sjukdom. För visst kan träning vara underbart och ens största intresse men att vara tvungen att gå raskt 3 timmar om dagen, träna hårt och ha stenkoll på kosten för att må bra. Det är inte hälsa för de flesta.Det finns de som blir helt friska från ätstörningar. Men för de flesta är det som med vilken annan drog som hällst. Låt bli och du minskar risken att ta dig ett återfall.
Om du av att äta större mängd nyttig, balanserad kost en dag får återfall så är du inte så frisk som du vill få dig själv att tro. Skippa deffen och jobba med dig själv och orsaken till ätstörningen istället.
Mvh
Nej jag anser mej själv inte som frisk för då skulle jag ju inte ha dessa problem.. Jag vet dock att jag kommet MIIIIIIILSlängder på vägen om jag jämför när jag rasade 30kg på 40 dagar och sådana saker… DÅ VILLE jag vara ANOREKTISK, nu vill jag vara frisk och stark…
Sedan ÄLSKAR jag skogen, där hittar jag inspiration och lugn så mina skogspromenader gör jag verkligen inte för förbränningens skull även om jag tar med de i beräkningarna för min energi förlust för att kunna väga upp det med ”tillräcklig” energi, eller kolla så att jag inte ligger FÖR mycket under i intag, ja du vet….
Men, men jag kämpar på med både den fysiska och psykiska biten…
6kg på min kropp,,, hmm är 175cm, vägde innan hetsätningsdagen 65,5kg och morgonen efter 70,5.. Så vetifan om 6 kg är så mycket på min kropp, visst har jag en muskelmassa som är något över normal för ”vanliga icke byggande tjejer” i min ålder men det finns lite att ta av.. Jag går gärna upp i vikt (är inte vikt siffer fixerad längre) i muskelmassa men vill bli av med det överflödiga fettet…
Tack för bra svar :up:
Tess wrote:Hej Tjejen,förstår din oro över detta.
Jag har själv haft problem med bulimi och jobbar med att äta och träna på ett normalt sätt, visst har man tankarna på att dieta ibland men jag försöker att få bort de tankarna. Jag vet innerst inne att jag antagligen inte hade fixat det än ändå, jag försöker acceptera min vikt som i stort sett är normalvikt men att bara fokusera på att äta och träna på ett sätt jag mår bra av!
Man kan bli friskförklarad men vägen efter detta kan vara full med konstiga tankar och även återfall i dåliga vanor, jag hoppas du inser vad som är bäst för dig själv. lyssna på dig själv och vad du klarar av. Kanske måste du komma längre i ditt tänkande om träning/kost för att kunna klara en diet framöver.
Lycka till!
Mvh TessTack för svar
Grejjen är ju att jag mår inte bra om jag äter ”normal svensson mat” och jag har testat och äta normalt / utan all kontroll men när jag räknat ut kcal på den maten efter att tag så blir det oftast för lite, så känner behov av kontroll för att kunna få i mej rätt.. Uhh.. Jobbigt detta.. 😥
Säkert som du säjer (och andra i tråden oxå) att det bästa ar är fokusera på att bli helt stabil…
När du får dina återfall, är de endast i samband med dina ätardagar? eller kan de vara så att du får återfall när du inte känner dig så mentalt stark..som tex innan mens, då min kropp iallaf skriker efter mer mat och de svårt att stå emot och vara stark när man känner sig nere (pga PMS)…ibland kanske kroppen behöver mer mat än vanligt..men kanske inte schemalägga de dagar..eller hjälper de dig att klara dieten bättre? kan du inte försöka tänka de dagar du misslyckas och äter för mkt…att kroppen kanske behövde de där extra…(fast de där extra e ju såklart inte hela ”bulimikalaset”
MagdalenaO wrote:När du får dina återfall, är de endast i samband med dina ätardagar? eller kan de vara så att du får återfall när du inte känner dig så mentalt stark..som tex innan mens, då min kropp iallaf skriker efter mer mat och de svårt att stå emot och vara stark när man känner sig nere (pga PMS)…ibland kanske kroppen behöver mer mat än vanligt..men kanske inte schemalägga de dagar..eller hjälper de dig att klara dieten bättre? kan du inte försöka tänka de dagar du misslyckas och äter för mkt…att kroppen kanske behövde de där extra…(fast de där extra e ju såklart inte hela ”bulimikalaset”Jo det tror jag helt klart.. Jag har dels antagligen ADHD (mitt inne i utredning) vilket gör att jag är VÄLDIGT impullsiv, pluss att jag har PMD vilket är en svårare form av pms som jag ska medicinera för, men det är svårt att veta vad som är vad när mensen inte är regelbunden och sådant..
Tror helt klart att jag måste tänka mer som du säjer för accepterar jag att jag behöver lite extra så kommer inte känslan av att ”nu har jag sabbat ALLT då spelar det ingen roll” typ.. Kanske borde göra så att jag skippar ”ätar dagarna” men äter mer NÄR jag verkligen känner att jag behöver och då kanske går ut och äter MAT så blir det inte godis lixom, som jag eg inte tycker om ens (förutom choklad då)..
Men det snackas ju mycket om att fylla på glykogendepåerna i musklerna och om man inte gör det, vad händer då? Är detta dåligt? Jag menar det finns ju folk som bara äter HFLC (high fat low carb) och mår bra typ.. Så om jag bara skulle äta fett å protein under några månader kan det inte va så dåligt om man håller sej till lagom mängd kcal? Eller är sj glykogendepåerna tokviktiga för bra resultat i gymmet eller kan kroppen använda ”dietmaten” på samma sätt?
Du får gärna pm mig allt du vet om PMD, känner själv att jag går ner mig helt nån vecka innan mens…från att vara glad,lycklig och nöjd med livet blir allt bara mörker, orkar och vill inte vara social, de blir jobbigt med maten (vilket i vanliga fall går väldigt bra) negativa tankar…om i stort sett ALLT.
Tror att du skulle må bättre av att tänka att vissa dagar eller perioder behöver du mer mat…se de inte som ett misslyckande, utan att du mer har gett kroppen vad den behöver, men låt de inte gå över i hetsätning..vilket e svårt förstår jag. men de kan ju lätt gå över i hetsätning efter det att du känner att du ”misslyckats” och ätit mer än vad du planerat…de där du måste tänka..stopp! detta blev en dag med mera mat än vad somvar tanken från början..men jag e desto starkare på gymet imorrn!
dina frågor om glykogendepåerna överlåter jag åt nån annan.
MagdalenaO wrote:Du får gärna pm mig allt du vet om PMD, känner själv att jag går ner mig helt nån vecka innan mens…från att vara glad,lycklig och nöjd med livet blir allt bara mörker, orkar och vill inte vara social, de blir jobbigt med maten (vilket i vanliga fall går väldigt bra) negativa tankar…om i stort sett ALLT.Tror att du skulle må bättre av att tänka att vissa dagar eller perioder behöver du mer mat…se de inte som ett misslyckande, utan att du mer har gett kroppen vad den behöver, men låt de inte gå över i hetsätning..vilket e svårt förstår jag. men de kan ju lätt gå över i hetsätning efter det att du känner att du ”misslyckats” och ätit mer än vad du planerat…de där du måste tänka..stopp! detta blev en dag med mera mat än vad somvar tanken från början..men jag e desto starkare på gymet imorrn!
dina frågor om glykogendepåerna överlåter jag åt nån annan.
Nu har jag PMat
(tror jag om jag lyckades hehe)vildkatta wrote:Men det snackas ju mycket om att fylla på glykogendepåerna i musklerna och om man inte gör det, vad händer då? Är detta dåligt? Jag menar det finns ju folk som bara äter HFLC (high fat low carb) och mår bra typ.. Så om jag bara skulle äta fett å protein under några månader kan det inte va så dåligt om man håller sej till lagom mängd kcal? Eller är sj glykogendepåerna tokviktiga för bra resultat i gymmet eller kan kroppen använda ”dietmaten” på samma sätt?Det går utmärkt att äta low carb under en längre tid, förutsatt att man baserar kosten på rätt livsmedel som ger rejält mättnad. (magert kött, grönsaker, etc)
Istället för ätardagar skulle jag rekommendera att du tillåter dig att fylla på med lite kolhydrater efter gympassen istället, då de behövs som bäst.
Vad tror du själv? Skulle detta kunna vara ett alternativ till regelrätta fyllningsdagar?
- You must be logged in to reply to this topic.
