- This topic is empty.
-
Posts
-
Vet inte om det här är den rätta platsen för frågan, men jag kör på.
Frågan gäller er som tränar hårt och sköter kosten och som har barn.
När ni ger era barn mat, hur långt går ni med tanke på kcal innehåll, näring osv.
Själv anser jag att självklart ska man försöka ge barnen nyttig och hälsosam kost. Men samtidigt tycker jag man ska låta barn vara barn.
T ex andra föräldrar bjuder barnen på glass och ni ger dom Kvarg med funlight:-)Personligen tror jag barnen klarar hantera det mesta, så länge mängderna av det ”onyttiga” överdrivs.
Och när det gäller träning osv, lär ni barnen om träning i tidig ålder? Eller är det som när jag var liten.. ”UT och lek!”
Eller kör ni mer, ut och kör 10 pullups, sen kommer ni hem så ska Pappa/Mamma bjuda på en proteinshake:-DJag har inte barn själv, men vet att man kan bli lite ”skadad” av gymvärlden då hela ens liv nästan handlar om träning, kost osv.
Intressant tråd, hoppas den kan utvecklas till något bra och omfattande.
Men jag tycker man kanske i så fall inte bara bör se det ur aspekten (nu citerar jag dig fritt, ingen diss): ”man kan bli lite ”skadad” av gymvärlden då hela ens liv nästan handlar om träning, kost osv.”
Ovanstående är givetvis ngt man kan se som ett ev problem och ska undvika, men att vara intresserad av träning och att vara hälsosam hoppas jag kommer att bli ett positivt inflytande på mitt barn.
Faktum är att det som slutligen gett mig motivation att fixa min form från stor och mjukfet lyftare till mera fit och vältränad overall är att jag vill vara en positiv förebild, då jag snart ska fylla rollen som förälder
Jag har en hel del tankar och ideér redan nu, ska försöka samla upp dem och dela med mig av dem här inom kort…
MVH
Det enda som påverkar dom är väl att dom får följa med o träna.. O det tycker dom är kul än så länge. Har två tvillingpojkar som fyller tre nu i juni. Men jag är inte nå extrem i kosten utan äter helt vanlig husmanskost. Det enda man märkt på dom är väl att dom säger ”pappa stark, o muskler” så lite har dom väl fått i sig:)
Jag tror inte min träning eller tävlande har påverkat min son i någon större utsträckning. Tyvärr har min ex. fru lärt honom äta godis etc som jag personligen inte gillar. Inte för att det inte är nyttigt men för att jag inte gillar det. Kosten i sig rent näringsmässigt är som jag äter dvs inte alls som den traditionella byggaren. Dvs jag försöker lära mitt barn att äta och uppskatta all slags mat.
När det kommer till den aktivitetsnivån så måste jag nog tyvärr erkänna att jag inte har lagt ner någon större energi på att dra med honom på olika sporter då jag och hans moder har en bit ifrån varandra rent geografiskt. Men han gillar springa omkring på gymmet och provar på ibland lite idrotter. Har inte kommit igång seriöst med thai-boxningen ännu med honom men kommer nog göra det när han blivit lite mer mogen.
Har inga barn, men det är väl bara att ha lite distans och balans vare sig man ligger på 100%ig tävlingsdiet eller inte.
Äter man en bra kost så är det ju bara att barnen får äta samma, unnar sig extra gör många tränande en gång i veckan och ”lördagsgodis” är väl något de flesta är uppfostrade med, tränande föräldrar eller inte.Jag tror det påverkar mer att gnälla om minimala fettdepåer eller släpande biceps inför barnen än just kosten om man bara äter nyttigt.
Quote:Inlägg: 102Standard
Intressant tråd, hoppas den kan utvecklas till något bra och omfattande.Men jag tycker man kanske i så fall inte bara bör se det ur aspekten (nu citerar jag dig fritt, ingen diss): ”man kan bli lite ”skadad” av gymvärlden då hela ens liv nästan handlar om träning, kost osv.”
Ovanstående är givetvis ngt man kan se som ett ev problem och ska undvika, men att vara intresserad av träning och att vara hälsosam hoppas jag kommer att bli ett positivt inflytande på mitt barn.
Jag håller med dig, men jag är själv en av dom ”skadade”. Intresse för träning och sunt kosthåll kan inte vara fel. Men det är viktigt at man förmedlar sunt förnuft. Har man en mammma/pappa som tävlar inom sporten och som ofta har fett procent under 10% kanske man tror att sån man ska vara hela tidern., + alla idiotier som står i tidningar osv.
Blev riktigt förbannad när jag hörde att min systerson blev mobbad i skolan för att han inte hade synliga magrutor. Och då pratar vi om en ganska mager kille i 10-års ålder.Om man inte ens kommit i puberteten ännu, ska man inte ens behöva tänka på sånt ännu.
De skall bara leka och ha det trevligt medans de kan.
Sen ska man självklart inte tvångsmata dem med socker osv, men sunt förnuft måste gälla:-DTror inte man ska tuta i barnen allt för mycket om kost och vad som är bra och inte bra.
Låt barn vara just barn, deras lek är träning i sig.
De springer, cyklar, klättrar, simmar och vad de nu hittar på.
Om man pratar mycket om vad som är nyttigt, man blir tjock av ditten och datten, kan det säker bilda en väldigt skev bild hos ett barn när det kommer till mat.Har själv en dotter på 5år från ett tidigare förhållande och har en knodd till på gång i slutet av augusti.
Vi har regel om att hon ska smaka på allt som serveras och sen bestämma vad som är gott eller inte.
Hon har upptäckt massa nya frukter och grönsaker som först var ”äckliga” innan man ens smakat heheKeep it simple och se till barnets bästa. Ingen mår bra av godis, kakor och annat om det tuggas i varje dag.
De veckorna jag har min dotter tränar jag på morgonen innan jobbet så jag får all tid jag bara kan med henne.
Tidigare tränade jag jujutsu och judo, då fick hon följa med, men älskade det då hon fick slänga sig tjockmatta och sen brottas med alla på mattan :p
Frågar fortfarande ibland när vi ska åka och träna heheMin åsikt är att man inte ska tvinga eller pressa barnen att utföra massa bara för man själv tror att det är bra för dem.
Visar de intresse för en viss aktivitet, vad det än må vara, stötta dem i deras intressen.
- You must be logged in to reply to this topic.
