- This topic is empty.
-
Posts
-
Efter lite diskussioner med en vän så funderar jag över något jag vill kalla för omvänd diet.
Normalt sätt så påbörjar alla sin diet med ett ganska så högt kaloriintag och mindre mängd cardio. För att sedan minska kalorimängd och öka cardion successivt. Det innebär att man kör som tuffast på dieten när man har som minst fett på kroppen.
Vore det inte bättre att gå ut stenhårt under den perioden då man har större mängd fett på kroppen och lättare kan använda de reserverna. När man sedan minskar reserverna så ökar man på kalorierna för att mot slutet minska takten som viktnedgången sker.
Med det omvända förfarandet så borde riskerna att förlora muskelmassa minskas, jämfört med att hela tiden kapa bort kalorier och öka cardion.
Finns det någon som dietar enligt detta ”omvända förfarande”?
Synpunkter på upplägget?
Jag har aldrig varit i närheten av tävlingsform men de gånger jag dietat har jag startat ”hårt” direkt och kört så hela dieten. Detta eftersom jag inte är vän av tankegångar som ”kroppen vänjer sig” hit och dit. Jag litar blint på fysikens lagar och hittills har det varit framgångsrikt.
Inte ens under den diet som klippte ca 30kg på knappt 3 mån tappade jag i styrka genom att köra så. Jag till och med ökade i styrka under hela dieten, även den perioden jag fick för mig att testa gränserna och låg på 1400kcal/dag och minst 3h/träning per dag fördelat på 1h promenad, 1h lätt jogging (10-15km/h) eller crosstrainer samt 1h styrka.Kontentan blir alltså att ju hårdare du går ut och ju längre du orkar hålla det tempot desto mer fett förbränner du (givetvis)
IATOAON wrote:Jag har aldrig varit i närheten av tävlingsform men de gånger jag dietat har jag startat ”hårt” direkt och kört så hela dieten. Detta eftersom jag inte är vän av tankegångar som ”kroppen vänjer sig” hit och dit. Jag litar blint på fysikens lagar och hittills har det varit framgångsrikt.
Inte ens under den diet som klippte ca 30kg på knappt 3 mån tappade jag i styrka genom att köra så. Jag till och med ökade i styrka under hela dieten, även den perioden jag fick för mig att testa gränserna och låg på 1400kcal/dag och minst 3h/träning per dag fördelat på 1h promenad, 1h lätt jogging (10-15km/h) eller crosstrainer samt 1h styrka.Kontentan blir alltså att ju hårdare du går ut och ju längre du orkar hålla det tempot desto mer fett förbränner du (givetvis)
Min sista diet till SM så körde jag med samma kalorimängd och cardio hela tiden, alltså ingen ändring. Men jag har däremot aldrig testat det omvända, vilket skulle innebära en ännu tuffare start för att sedan öka mängden mat mot slutet.
Jag tror heller inte att kroppen vänjer sig. Utan anledningen till att man blir tvungen att öka takten är att tiden börjar bli knapp.
Gick från 3500kcal till 2500 kcal direkt och låg där från vecka 12 till 1. Sista veckan då jag tömde och fyllde på så låg jag som lägst runt 1400kcl . Öka inte mycket under denna period men tappa inget heller. Kardio var a & o var dag och jag blev knasthård. Men som sagt är detta väldigt indviduellt!!! :up:
Är det ingen mer som har kommentarer direkt riktade mot upplägget. Kanske enklare att förstå vad jag menar om jag tar ett räkneexempel.
Säg att den dagliga snittförbrukningen ligger på 4000Kcal. Om man då inleder dieten på 2500Kcal för att mot slutet av dieten vara uppe på 3800Kcal.
Inledningsvis har man då ett underskott på 1500kcal och i slutet på bara 200kcal.
X-amin wrote:Med tanke på att mindre människa förbränner mindre, och med tanke på att du bör blivit mindre i den inledande fasen i deffen så kanske du till o med ligger på kcal överskott i slutet av deffen om du räknar på detta sätt?Om vi då uppskattar att individen förbränner 3800Kcal i slutet och att ökningen bara går till 3600Kcal istället.
Jag tror du har rätt i att risken för muskelförlust är större ju lägre fettprocent man har. Och det är ju också sant att det är lättare att ta på fettreserverna desto mer fett man har på kroppen. Så upplägget kanske inte är så dumt.
Frågan kanske är hur stort energiunderskottet kan vara i början innan det sker för mycket muskelförlust och hur brottom man har. Upplägget verkar passa den bäst som har väldigt gott om tid, och vem har det? De flesta vill väl bygga in i det sista och deffa så kort tid som möjligt.Eftersom kvävebalansen är väldigt beroende av energiintaget är förmodligen kväveförlusterna proportionell med energiunderskottet, så för att motverka detta bör man kanske stara högt på proteinintaget (vilket kanske hjälper en smula) men samtidigt ökar ju risken för muskelförlust när kroppsfettet faller så man kanske även bör öka proteinintaget efterhand, så då kanske det inte är så dumt att öka kalorierna efterhand och där med följer proteinet med.
Upplägget kanske hade passat ganska bra som en lågenergiketondiet i början för att sedan efterhand introducera mer kolhydrater i allt större mängd?Ola Wallengren wrote:Jag tror du har rätt i att risken för muskelförlust är större ju lägre fettprocent man har. Och det är ju också sant att det är lättare att ta på fettreserverna desto mer fett man har på kroppen. Så upplägget kanske inte är så dumt.
Frågan kanske är hur stort energiunderskottet kan vara i början innan det sker för mycket muskelförlust och hur brottom man har. Upplägget verkar passa den bäst som har väldigt gott om tid, och vem har det? De flesta vill väl bygga in i det sista och deffa så kort tid som möjligt.Eftersom kvävebalansen är väldigt beroende av energiintaget är förmodligen kväveförlusterna proportionell med energiunderskottet, så för att motverka detta bör man kanske stara högt på proteinintaget (vilket kanske hjälper en smula) men samtidigt ökar ju risken för muskelförlust när kroppsfettet faller så man kanske även bör öka proteinintaget efterhand, så då kanske det inte är så dumt att öka kalorierna efterhand och där med följer proteinet med.
Upplägget kanske hade passat ganska bra som en lågenergiketondiet i början för att sedan efterhand introducera mer kolhydrater i allt större mängd?Den person jag känner som dietat på detta sätt ökar främst proteinintaget vid varje ökning, och kör en ketogen diet. Upplägget kanske lämpar sig som du antyder bäst för en ketogen diet.
Det är nog vid detta upplägg mycket viktigt att ha koll på hur mycket energi man förbrukar så att ökningarna inte blir för stora. Tid lär definitivt behövas.
Mats E. wrote:Efter lite diskussioner med en vän så funderar jag över något jag vill kalla för omvänd diet.Normalt sätt så påbörjar alla sin diet med ett ganska så högt kaloriintag och mindre mängd cardio. För att sedan minska kalorimängd och öka cardion successivt. Det innebär att man kör som tuffast på dieten när man har som minst fett på kroppen.
Vore det inte bättre att gå ut stenhårt under den perioden då man har större mängd fett på kroppen och lättare kan använda de reserverna. När man sedan minskar reserverna så ökar man på kalorierna för att mot slutet minska takten som viktnedgången sker.
Med det omvända förfarandet så borde riskerna att förlora muskelmassa minskas, jämfört med att hela tiden kapa bort kalorier och öka cardion.
Finns det någon som dietar enligt detta ”omvända förfarande”?
Synpunkter på upplägget?
jag tror personligen att det uppläg du beskriver är det som borde leda till minst muskelförlust, och det kom nyligen en intressant men väldigt teoretisk artikel som argumenterar för att bara en viss mängd fett kan försvinna från kroppen per dag och att den skulle vara direkt relaterad till mängden fett på kroppen.
[http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?cmd=Retrieve&db=pubmed&dopt=Abstract&list_uids=15615615&query_hl=10&itool=pubmed_docsum]
Problemet är att de gör rätt många antaganden för att komma fram till sin hypotes.Så I princip om det stämmer så borde man kunna gå ner i vikt utan att förlora muskelmassa alls, eller åtminståne väldigt lite.
Intressant tankesätt.
Jag kör faktiskt något liknande, men går inte ut stenhårt, men oftast ökar jag kcal när det börjar närma sig. Går iofs morgonpromenader från dag 1 varje dag och drar igång med mycket intervaller.
Maten ökas senare in i deffen för min kropp verkar bränna mer ju hårdare jag är…Jag köper detta upplägg! Kanske inte så mycket av fysiologiska orsaker, även om mycket borde stämma, utan mest för att alltför många smyger igång (delvis av ren lättja) med följd att de hamnar i tidsnöd i slutet av dieten och inte hinner komma i form. Kör så det ryker från start, tycker jag! Det finns ju en mental aspekt där också. När man precis startat upp brukar man ju vara som mest motiverad. Skulle man bli i form ”för tidigt” är det ju ett angenämt problem…
Resonemanget låter ju bra, men man måste väl också komma ihåg att även ämnesomsättningen inte sänks så mycket just på kaloriunderskottet så sänks den väl otvivelaktigt för att man bränner fett.
Går man ner 4kg så sänks väl energiomsättningen för de kilona fett också. Därför kan man väl med utgångsläget 4000kcal i ämnesomsättning räkna med att det sjunker en del, kanske inte pga svält men pga det tappade fettet.
Att i slutet på dieten då ligga på 3800kcal låter lite orimligt.
Xavier wrote:Resonemanget låter ju bra, men man måste väl också komma ihåg att även ämnesomsättningen inte sänks så mycket just på kaloriunderskottet så sänks den väl otvivelaktigt för att man bränner fett.Går man ner 4kg så sänks väl energiomsättningen för de kilona fett också. Därför kan man väl med utgångsläget 4000kcal i ämnesomsättning räkna med att det sjunker en del, kanske inte pga svält men pga det tappade fettet.
Att i slutet på dieten då ligga på 3800kcal låter lite orimligt.
Visst, även att inte bära runt på den ökade vikten lär ju också de leda till minskad energiförbrukning. Dock tror jag att Mats tog det mer som ett hypotetisk exempel än exakta siffror.
hubas wrote:Visst, även att inte bära runt på den ökade vikten lär ju också de leda till minskad energiförbrukning. Dock tror jag att Mats tog det mer som ett hypotetisk exempel än exakta siffror.Ville bara förtydliga att när man är i slutet av dieten så kan man nog inte ligga 200kcal under den ämnesomsättningen man hade vid starten.
Edit: x-amin hade redan kommenterat detta, doh
- You must be logged in to reply to this topic.
