- This topic is empty.
-
Posts
-
Halloj, jag har märkt en liten intressant sak som skiljer mig och min bror.
jag kan äta vad som helst när som helst och hur mycket som helst fast jag är mätt/hungrig osv, medans min lillebror inte kan, ibland har han absolut ingen lust alls att äta, det skiljer 2 år mellan oss, vi tränar exakt lika mycket och ungefär likvärdig aktiv vardag.
Det jag då undrar över är, kan jag vänja om mig så att jag absolut inte tänker på mat eller vill äta när jag inte behöver? Eller sitter det djupt ner i generna?
Det har absolut ingenting med att jag är mätt/hungrig att göra, min hjärna vill bara ha och ha och ha mer tills jag spyr
Kan vara händigt om man vill gå upp i vikt men det blir drygt när man deffar 
Väger 75kg@180cmNågon annan som har samma ”problem”?
Brunhål wrote:Halloj, jag har märkt en liten intressant sak som skiljer mig och min bror.jag kan äta vad som helst när som helst och hur mycket som helst fast jag är mätt/hungrig osv, medans min lillebror inte kan, ibland har han absolut ingen lust alls att äta, det skiljer 2 år mellan oss, vi tränar exakt lika mycket och ungefär likvärdig aktiv vardag.
Det jag då undrar över är, kan jag vänja om mig så att jag absolut inte tänker på mat eller vill äta när jag inte behöver? Eller sitter det djupt ner i generna?
Det har absolut ingenting med att jag är mätt/hungrig att göra, min hjärna vill bara ha och ha och ha mer tills jag spyr
Kan vara händigt om man vill gå upp i vikt men det blir drygt när man deffar
Väger 75kg@180cmNågon annan som har samma ”problem”?
Jag har tyvärr samma problem. För min del tror jag att det beror på att jag just ätit allt som jag velat och
väldigt mycket i många år vilket medförde en ganska ordentlig övervikt.
Numer så får jag bortse från att jag kan/vill äta mer eller mindre alltid och
ha koll på intaget beroende på mitt mål.Hunger och mättnadshormoner styrs utav din ”normala” måltidsfrekvens men även utav proteininnehållet i kosten.
Ghrelin är ditt ”hungerhormon” och triggas på regelbunden basis utefter de tider då du brukar äta. Äter du ofta kommer du vara hungrig ofta, äter du 2-3 gånger per dag kommer hungerkänslorna komma 2-3 gånger per dag.
Riktigt så enkelt kanske det inte är då det finns ett flertal faktorer till som spelar in men det är fortfarande värt att tänka på.Mättnadshormonet PYY utsöndras i större grad vid en proteinrik kost och din mättnad kommer därmed vara under en längre period!
Så vill du ner i vikt och inte orkar springa runt hungrig hela tiden så satsa på få och proteinrika måltider!
Sedan är aptit och hunger två skilda saker. Sociala och psykologiska faktorer har väldigt stor inverkan på hur mycket man vill och kan äta.
Ghrelin och PYY är två hormoner som är involverade i hunger- och aptitreglering men där finns många fler. Och även där finns en samvariation mellan psykosociala fenomen. Kostvetenskap är samhällsvetenskap, inte naturvetenskap.
Eddie Vedder wrote:Sedan är aptit och hunger två skilda saker. Sociala och psykologiska faktorer har väldigt stor inverkan på hur mycket man vill och kan äta.Ghrelin och PYY är två hormoner som är involverade i hunger- och aptitreglering men där finns många fler. Och även där finns en samvariation mellan psykosociala fenomen. Kostvetenskap är samhällsvetenskap, inte naturvetenskap.
Mitt problem ligger högst sannolikt på aptiten –> det psykologiska planet.
Säga vad man vill, men det är näst intill ett ”sjukdomstillstånd”.
Jag kan äta och äta och äta trots att jag inte är hungrig.
Men återigen det hänger säkerligen samman med min tidigare övervikt:(
Därav kan jag inte lita till min ”hunger”, då det i många fall egentligen handlar om aptiten.I sammanhanget tyckte jag den här var rätt bra att titta igenom.
[http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:I5AUADEAP74J:www.hkr-uppdrag.se/filer/5/Aptitochmattnad20081028.pdf+aptit+hunger+sug+m%C3%A4ttnad&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESgQAwq0DWAdBUm_zXWtxoeexIAPK_35EArMLfOimdlUWbPZH-xjS57w5KdEv34wnWluhB6KFzHHAB5PCwcniXFHJejiSuURulFt_DLl04bUOOmXPYx4LEuCgZC7q5T8b-H55jZv&sig=AHIEtbQOKX4M0FUAdYrVRX4YFTTwtOMqSw http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:I5AUADEAP74J:www.hkr-uppdrag.se/filer/5/Aptitochmattnad20081028.pdf+aptit+hunger+sug+m%C3%A4ttnad&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESgQAwq0DWAdBUm_zXWtxoeexIAPK_35EArMLfOimdlUWbPZH-xjS57w5KdEv34wnWluhB6KFzHHAB5PCwcniXFHJejiSuURulFt_DLl04bUOOmXPYx4LEuCgZC7q5T8b-H55jZv&sig=AHIEtbQOKX4M0FUAdYrVRX4YFTTwtOMqSw%5D
Eddie Vedder wrote:Sedan är aptit och hunger två skilda saker. Sociala och psykologiska faktorer har väldigt stor inverkan på hur mycket man vill och kan äta.Ghrelin och PYY är två hormoner som är involverade i hunger- och aptitreglering men där finns många fler. Och även där finns en samvariation mellan psykosociala fenomen. Kostvetenskap är samhällsvetenskap, inte naturvetenskap.
Jag ser det dock främst ur ett naturvetenskapligt perspektiv även om jag är medveten om den psykosociala biten. Är dock inte riktigt lika insatt i den biten men det kommer sakta men säkert.
Hunger är inget problem, det är just det att min hjärna vill HA ALLT, även fast jag inte är sugen eller hungrig
Får väl helt enkelt lära mig att ge fan i mat när jag inte ska äta….Argh!.. Livet är inte rättvist
Tommy Ivarsson wrote:Jag ser det dock främst ur ett naturvetenskapligt perspektiv även om jag är medveten om den psykosociala biten. Är dock inte riktigt lika insatt i den biten men det kommer sakta men säkert.En kostvetenskaplig institution ingår i samhällsvetenskaplig fakultet. Du tänker på näringsfysiologi.
- You must be logged in to reply to this topic.
