- This topic is empty.
-
Posts
-
Hallå! Jag undrar vad är det egntligen vad som händer när man blir övertränad? Jag förstår att det är obalans mella träning och vila och att kroppen bryts ner under en lång tid. Men när man väl är övertränad, och tycker det är jobbigt att gå, jobbigt i vardagen, psykiskt knäckt mm, vad är det som sker i kroppen? Vad händer i musklerna? Jag har haft symtomer som muskelryckningar, stickningar och liknande. Och varför tar det så lång tid för att återhämta sig? Skulle bli glad för svar och om man kunde ha nån sorts diskussion om just vad som sker konkret i kroppen när man väl är övertränad. Tack på förhand:)
Har man tillgång till fullängdarna så är följande exempel på intressant läsning:
Quote:Abstract
Successful training must involve overload but also must avoid the combination of excessive overload plus inadequate recovery.
Athletes can experience short termperformance decrement, without severe psychological, or lasting other negative symptoms.
This Functional Overreaching (FOR) will eventually lead to an improvement in performance after recovery. When athletes do
not sufficiently respect the balance between training and recovery, Non-Functional Overreaching (NFOR) can occur. The
distinction between NFOR and the Overtraining Syndrome (OTS) is very difficult and will depend on the clinical outcome
and exclusion diagnosis. The athlete will often show the same clinical, hormonal and other signs and symptoms. A keyword in
the recognition of OTS might be ‘prolonged maladaptation’ not only of the athlete, but also of several biological,
neurochemical, and hormonal regulation mechanisms. It is generally thought that symptoms of OTS, such as fatigue,
performance decline, and mood disturbances, are more severe than those of NFOR. However, there is no scientific evidence to
either confirmor refute this suggestion. One approach to understanding the aetiology of OTS involves the exclusion of organic
diseases or infections and factors such as dietary caloric restriction (negative energy balance) and insufficient carbohydrate
and/or protein intake, iron deficiency, magnesium deficiency, allergies, etc. together with identification of initiating events or
triggers. In this paper we provide the recent status of possible markers for the detection of OTS. Currently several markers
(hormones, performance tests, psychological tests, biochemical and immune markers) are used, but none of them meets all
criteria to make its use generally accepted. We propose a ‘‘check list’’ that might help the physicians and sport scientists to
decide on the diagnosis of OTS and to exclude other possible causes of underperformance.[http://pdfserve.informaworld.com/28430_751319972_743927147.pdf]
Prevention, diagnosis and treatment of the Overtraining Syndrome. European Journal of Sport Science, March 2006; 6(1): 1-14
Quote:Résumé / Abstract
IN BRIEF: Overtraining syndrome is a common cause of underperformance in athletes. Symptoms such as persistent fatigue, muscle soreness, reduced coordination, weight loss, mood changes, and frequent illness may accompany performance decrements, but they may also be signs of underlying medical conditions. Reliable and practical diagnostic laboratory tests for overtraining have not yet been identified. Clinicians can prescribe relative or complete rest and strive to identify and correct the training, nutritional, and psychosocial factors that contributed to the athlete’s condition.[http://cat.inist.fr/?aModele=afficheN&cpsidt=14894466]
Overtraining syndrome: A guide to diagnosis, treatment, and prevention. Physician and sportsmedicine. 2003, vol. 31, no 6, pp. 25-31
Överträning drabbas man av om kroppen inte har fått chans att återhämta sig tillräckligt. Man kan säga att det blir en obalans mellan samspelet mellan sympatiska (det aktiverande nervsystemet = adrenalinsystemet även kallat ”fight or flight system” och det parasympatiska systemet, (lugn och ro systemet som går igång vid frånvaro av adrenalin och med acetylkolin som transmittorsubstans, även kallat ”rest and digest system”.
Många tror att överträning bara drabbar elitidrottare eller de som tränar alla veckans dagar. Det är helt fel. Det är inte ens träningsmängden som avgör om du blir övertränad eller inte, det är hela din livssituation med arbete, stress, familj, sömn, kost, personlighetsvariabler m.m. som avgör hur mycket du tål. Det kan också vara värt att notera att träning över mjölksyratröskeln förlänger återhämtningstiden avsevärt.
Överträning liknar faktiskt kroniskt stressyndrom och ska tas på allvar. Precis som vid långvarig stress är den ledande teorin att överträningssyndrom är rubbningar i HPA-axeln i hjärnan (hypotalamus-hypofys-binjurebark- axeln), förkortat från engelskans hypotalamus – pituitary gland – adrenal cortex. De centrala substanserna som verkar i systemen är de s.k. katekolaminerna adrenalin och noradrenalin respektive glukokortikoider främst i form av kortisol. Prefrontala kortex, hippocampus och amygdala har visat sig vara viktiga områden i hjärnan när det gäller stress.
I hippocampus som finns i tinningloberna och är en sjöhästformad struktur som bl.a står för minnesinlagringen, har man sett att höga halter av kortisol som uppstår vid långvarig stress kan leda till hjärncellsdöd. Glädjande nog har man också på senare tid funnit att hjärnceller kan återbildas i viss mån eller rättare sagt: en återhämtning kan ske om det långvariga stresstillståndet upphör.
Varningssignaler:
• Förhöjd vilopuls
• Trögt pulssvar
• Utmattningskänsla under träning
• Olust för att träna
• Irritation
• Koncentrationsstörningar
• Sömnstörningar
• Ofta återkommande förkylningar
• Aptitlöshet
• Mag- och tarmbesvär
• Svett som luktar ammoniak – Är ett tecken på katabolism dvs. den nedbrytande delen och den uppbyggande (anabola delen) har kommit i obalans och de nedbrytande hormonerna (cortisol) ökar i förhållande till de uppbyggande hormonerna (testosteron)Den gamla byggardevisen ”när man vilar växer man” stämmer faktiskt. Sömnen gör underverk, så ser man till att sova ordenligt så brukar kroppen vara bra på att reparera sig och återhämta sig.
Vänliga hälsningar Åsa-Helena
Tack för intressant läsning! Så det är svårt att ta prover och framställa diagnosen överträning? Kortisol och testosteron, om de värdena inte är i balans med varandra under vila så kan kanske det kunna vara ett tecken på överträning o jag förståt rätt? Om man ska ta prover för att kolla den balansen, vilken tid på dygnet ska man göra det, spelar det någon roll? Finns det några fler hormonvärden som kan kanske kunna tolkas som överträning? Tack på förhand
Hej!
Ett sätt att mäta stress är att mäta kortisol i morgonsaliv och man lär också kunna ta blodprov. Man kan få inflammatoriska reaktioner så detta lär väl också kunna testas. Även rubbningar i syra-bas-balansen lär kunna ses. (Kort sagt påverkas ju hela kroppen). Jag tror dock inte att något av dessa test är särskilt vanliga i vanlig primärvård.Jag vet att Per Tesch skrev i en artikel i Bodybuilding och Kraftsport för hundra år sen om att han hade tagit biopsier från muskelbyggare som var övertränade och muskelfibrerna var helt deformerade.
För egen del brukar jag vara uppmärksam på illaluktande svett och min puls. Eftersom jag kör mycket spinning så arbetar jag med pulsklocka och det syns direkt när jag är sliten för då ”sluggar” pulssvaret.
Vet inte om du blev klokare.
MVH Åsa-Helena
- You must be logged in to reply to this topic.
