- This topic is empty.
-
Posts
-
Hej! Ny på forumet, första inlägget!
Tyvärr skriver jag i desperation… Fick en förkylning i september och tog en vecka ledigt från gymmet. Började träna igen vilket kändes helt okej de första två passen. Men den 22:e september slog det till. När jag körde knäböj drabbades jag av yrsel och fick avbryta mitt pass. Jag antog att jag fortfarande var lite sjuk och beslöt mig för att vila ytterligare några dagar. När jag fortfarande hade yrsel efter ytterligare två veckor gick jag och kollade mitt blodtryck vilket var helt ok. Yrseln höll i sig och jag kände mig fortsatt hänging. Besökte en öron-näsa-hals-läkare som fastställde att yrseln kunde bero på efterdyningar från förkylningen. Kände mig fortsatt trött och gör det än idag. Jag har under de senaste två månaderna besökt gymmet tre gånger och har efter varje gång känt mig lite sämre; halsont, huvudvärk, fysisk trötthet. Har alltid ätit mycket och försökt hålla kaloritalet högt, tagit omega3, vitamintillskott och käkat gott om grönsaker.
Jag har nu blivit läkarundersökt och tagit blodprov som inte visat någonting annat än lite rodnad i halsen. Jag har inte riktigt velat erkänna överträning men börjar inse att jag kanske faktiskt är övertränad… Har sedan 1,5 år konsekvent kört helkroppspass 4 ggr i veckan med varierande set-rep scema och ofta kört till failure… Kanske idiotiskt gjort men det är lätt att vara efterklok.
Därför undrar jag nu, ni som gått igenom eller går igenom samma sak; Hur länge tog det innan ni kunde träna igen? Använde ni något tillskott som ni upplevde hjälpte? Hur förhöll ni er till alkohol under det att ni kände er dåliga? Det börjar bli jävligt trist att inte våga unna sig en bärs…
Hur gjorde ni för att minimera muskelförlust? Körde ni något underhållsarbete alls eller höll nu er från gymmet helt? Och hur gör man för att inte tappa hoppet om att någonsin kunna träna igen? Trött på det här nu…Ursäkta det långa inlägget, är kass på att fatta mig kort!
Peter A wrote:Jag har nu blivit läkarundersökt och tagit blodprov som inte visat någonting annat än lite rodnad i halsen. Jag har inte riktigt velat erkänna överträning men börjar inse att jag kanske faktiskt är övertränad… Har sedan 1,5 år konsekvent kört helkroppspass 4 ggr i veckan med varierande set-rep scema och ofta kört till failure… Kanske idiotiskt gjort men det är lätt att vara efterklok.Att köra till failure för ofta är vad som orsakar överträning. Det är CNS som blir övertränat, inte musklerna. Och just träning till failure är extremt påfrestande på CNS.
Du får hålla dig borta från gymmet ett tag tills lusten och orken kommer tillbaka. Lättare träning som promenader och dylikt bör dock bara vara av godo. När du sen börjar träna igen får du vara betydligt mer restriktiv med att träna till failure.
Haskan wrote:Att köra till failure för ofta är vad som orsakar överträning. Det är CNS som blir övertränat, inte musklerna. Och just träning till failure är extremt påfrestande på CNS.Du får hålla dig borta från gymmet ett tag tills lusten och orken kommer tillbaka. Lättare träning som promenader och dylikt bör dock bara vara av godo. När du sen börjar träna igen får du vara betydligt mer restriktiv med att träna till failure.
Efter ett sådant inlägg förutsätter jag att du vet hur CNS fungerar och påverkas av träning.
Om maximal ansträngning är dåligt varför rekommenderar folk, som påstår att träning till failure är dåligt/farligt/whatever, att vikterna skall lyftas så snabbt som möjligt?
När skall en serie avslutas om misslyckandet av att göra en repetition bör undvikas? Hur stor bör ansträngningen minst vara och vad är för mycket?
Påverkas CNS på samma sätt om jag tränar till failure i flerledsövningen marklyft som när jag tränar till failure i en enledsövning som bicepscurl?
M.F wrote:Efter ett sådant inlägg förutsätter jag att du vet hur CNS fungerar och påverkas av träning.Om du är intresserad av studierna bakom är det bara att be om referenser. Jag letar gärna fram dem om du är seriöst intresserad och har möjlighet att beställa vetenskaplig litteratur.
Bartoll har även skrivit en del om det här i forumet. Tror det var i hans artikel om hans träningsmetod.
M.F wrote:Om maximal ansträngning är dåligt varför rekommenderar folk, som påstår att träning till failure är dåligt/farligt/whatever, att vikterna skall lyftas så snabbt som möjligt?Det får du väl rimligtvis fråga de som gör sådana påståenden?
M.F wrote:När skall en serie avslutas om misslyckandet av att göra en repetition bör undvikas? Hur stor bör ansträngningen minst vara och vad är för mycket?Omöjligt att svara på eftersom du förutsätter att konstanta variabler råder mellan individer vilket ju naturligtvis inte är fallet.
Hur stor bör ansträngningen minst vara för vad då?
M.F wrote:Påverkas CNS på samma sätt om jag tränar till failure i flerledsövningen marklyft som när jag tränar till failure i en enledsövning som bicepscurl?Rimligtvis inte, men har du någon annan information så delge gärna den.
Quote:Om du är intresserad av studierna bakom är det bara att be om referenser. Jag letar gärna fram dem om du är seriöst intresserad och har möjlighet att beställa vetenskaplig litteratur.Det vore snällt och uppskattat om du kan ge lite referenser ja. Jag tar gärna emot boktips inom ämnet. Jag har redan boken ”Neuromechanics of human movement” av Enoka.
Quote:Bartoll har även skrivit en del om det här i forumet. Tror det var i hans artikel om hans träningsmetod.Jag skall ta och läsa den tråden.
Quote:Det får du väl rimligtvis fråga de som gör sådana påståenden?Ett hurudant utförande av repetitionerna rekommenderar du själv om inte det så vanliga ”lyft så snabbt som möjligt och sänk under kontroll men inte onödigt långsamt”?
Quote:Omöjligt att svara på eftersom du förutsätter att konstanta variabler råder mellan individer vilket ju naturligtvis inte är fallet.Hur stor bör ansträngningen minst vara för vad då?
Hur stor ansträngning för att få resultat i form av ökning av muskelmassan.
De flesta är överrens om att en rekrytering av de snabba muskelfibrerna är ett måste om man vill bli större och starkare. Har läst att vissa menar att det som krävs om målet är hypertrofi är en viss mängd arbete där de snabba fibrerna används och spänningen är hög. Arbetsmängden bör ökas regelbundet för att man skall få resultat.
Enoka skriver att vissa handmuskler fortsätter att rekrytera motorenheter upp till 50% av max. I muskler som t.ex biceps krävs en ansträngning på 85% av max för att alla fibrer skall användas. Skulle jag då kunna använda 85% av 1RM i en bicepsövning, göra en repetition följt av x sekunders vila fölt av en till repetition och upprepa tills jag har gjort den mängd som krävs för att stimulera tillväxt om mitt mål är att få en större biceps muskel? Om detta skulle användas är ansträngningen hög men inte skadligt hög och mängden arbete blir betydligt snabbare gjord än om man skulle göra ett visst antal repetitioner följt av flera minuters vila.
Jag har sett att en en person med användarnamnet Haskan är registrerad på Dan Moores forum så jag antar att det är du. Om du bekantat dig med Dan Moores idéer så får du gärna dela med dig av dina åsikter om ideen att träna med submaximala singlar.
Quote:Rimligtvis inte, men har du någon annan information så delge gärna den.Mina kunskaper när det gäller nervsystemet och träning är väldigt dåliga, det är därför jag frågar.
Informationen jag fått kommer mest från folk som postar på olika forum. Eftersom det råder en hel del delade meningar har jag beslutat att bekanta mig med ämnet själv och läsa böckerna och studierna de använder i sina påståenden.Vissa påstår att det inte är några problem att träna till failure i enledsövningar där endast en muskelgrupp tränas. Enligt dessa personer är det övningar där mycket muskelmassa används samtidigt som orsakar återhämtningsproblem om de tränas mycket och hårt (till failure). De påstår att överträning av en viss muskel är omöjligt, överträning är systematisk.
Andra säger att träning till failure orsakar problem när det gäller kommunikationen mellan hjärnan och musklerna. Dessa påstår att tränar de en övning till failure så tar det flera dagar innan de kan upprepa prestationen. Dessa personer anser att om kommunikationen mellan hjärna och muskel inte fungerar är det osannolikt att man kan stimulera någon tillväxt. Detta är orsaken varför de anser att maximal ansträngning bör undvikas i så gott som alla situationer.
Man skulle då kunna säga att det är möjligt att överträna en viss muskel om den tränas för hårt för länge medan volymen och intensiteten (ansträngningen) kanske är lämplig för andra muskelgrupper.Vad jag vet så verkar själva muskelskadorna repareras snabbt. 24-72 timmar är siffror jag stött på. Har sett påståenden att i vissa fall kan 5 dagar krävas om träningen är riktigt traumatisk. Detta gäller tränade personer. För otränade är återhämtningstiden antagligen längre.
M.F: Det känns som att vi tar över en tråd som handlar om något helt annat (jag ber om ursäkt till trådskaparen). Tyvärr har du ingen PM-funktion, annars hade vi kunnat fortsätta diskussionen där. Har du möjligen en e-mail address?
Förresten, ja det är jag som är haskan på Dan Moores forum.
Haskan wrote:M.F: Det känns som att vi tar över en tråd som handlar om något helt annat (jag ber om ursäkt till trådskaparen). Tyvärr har du ingen PM-funktion, annars hade vi kunnat fortsätta diskussionen där. Har du möjligen en e-mail address?Förresten, ja det är jag som är haskan på Dan Moores forum.
Jag får lov att be om ursäkt åt trådskaparen jag med.
Haskan, jag tar och startar en ny tråd i ”allmänt om gymträning så kan även andra delta i diskussionen.Ingen fara, är själv dåligt insatt och följer gärna diskussionen.
Mina frågor kvarstår dock och om någon har erfarenhet av överträning och dess fysiska konsekvenser vore jag otroligt tacksam om ni ville dela med er. Jag har läst en del trådar här på forumet men har inte hittat någon vars överträning lett till en såpass lång frånvaro från träning.
Haskan, min e-post är [mailto:overtranad@hotmail.com]
Haskan wrote:M.F: Det känns som att vi tar över en tråd som handlar om något helt annat (jag ber om ursäkt till trådskaparen). Tyvärr har du ingen PM-funktion, annars hade vi kunnat fortsätta diskussionen där. Har du möjligen en e-mail address?Förresten, ja det är jag som är haskan på Dan Moores forum.
Haskan, Jag har PMat dig på Maxstim forumet, vi kan fortsätta diskussionen där om det passar dig.
M.F wrote:Haskan, Jag har PMat dig på Maxstim forumet, vi kan fortsätta diskussionen där om det passar dig.Jag vet, jag har bara inte haft tid. Återkommer så fort jag har möjlighet.
Jag måste tyvärr säja att det påminner väldigt mycket om hur mina besvär började. Jag körde väldigt hårt länge (+10 år), många set och alltid till absolut failur. Men även total mental focusering – varje pass, set och tom. rep utfördes som om det var det sista jag gjorde i livet. Kunde ha ångest 3 dagar innan ett benpass för att jag redan då hade börjat ladda upp mig inför ”kriget” som skulle komma.
Hur som helst, en dag fick jag liksom dig en ”förkylning” som aldrig ville ge med sig. Jag forsatt att träna, men blev yr och fick tom. svimmningskänsla redan efter 1 uppvärmining set. Sökte efetr 2 veckor läkare men de konstaterade liksom för dig att ingenting tydde på någon infektion. Var väldigt besatt av träningen så jag vägrade vila utan körde på som vanligt – stenhårt. Snart började även andra symtom smyga sig på.. Ångest, obehag, kallsvettningar, dödsångest, panikattaker osv. osv..
Slutade med att jag slet av tricepsmuskeln, gissar att det var kroppens sett att avsluta det hela. Hursom helst har jag vilat i över 1år nu (!!!!!!!!!!!!!!) och fortfarande känner jag mig förkyld dagligen – halsont, huvudvärk, feberkänsla, hängig, trött. Har testat det mesta för att utesluta sjukdommar.. blodprover, MRT av huvudet, arbets ekg, kollat halsen, näsan osv.. Allt är ok.
Att tro att det försvinner för att du vilar en vecka som Robinravn.se föreslog är nonsens, om jag var dig skulle jag försöka acceptera hur du mår, och sedan börja med lätt rehab träning och försöka hitta gränsen för vad din kropp klarar av. PM mig gärna om du har frågor.
/Mats Johansson
Kan även tillägga att det är CNS som blir överstimulerat och ”övertränat” vilket resulterar i utmattningssymtom, dvs. utbrändhet. Jag blev starkare hela tiden även när jag mådde som sämst men kroppen tålde inte stressen som träningen innebär.
Spelar ingen roll om jag försöker mig på jogging eller innebandy – blir pulsen för hög = stress = mår sjukt dåligt direkt.
Även andra ”stressfaktorer” går fortfarande inte tex.
Dricka kaffe
Lyssna på hårdrock/tecno
Spela actionspel
All typ av minsta vardagstress – (handla, städa, jobba)
Viss typ av TV-program eller filmer
Sociala samanhang (träffa folk, gå på stan)osv..
JA, allt utom att bara vila och ta det SUPER lungt.
Mats J wrote:Kan även tillägga att det är CNS som blir överstimulerat och ”övertränat” vilket resulterar i utmattningssymtom, dvs. utbrändhet. Jag blev starkare hela tiden även när jag mådde som sämst men kroppen tålde inte stressen som träningen innebär.Spelar ingen roll om jag försöker mig på jogging eller innebandy – blir pulsen för hög = stress = mår sjukt dåligt direkt.
Även andra ”stressfaktorer” går fortfarande inte tex.
Dricka kaffe
Lyssna på hårdrock/tecno
Spela actionspel
All typ av minsta vardagstress – (handla, städa, jobba)
Viss typ av TV-program eller filmer
Sociala samanhang (träffa folk, gå på stan)osv..
JA, allt utom att bara vila och ta det SUPER lungt.
Jag är lite inne på Mats teori…det kanske inte är överträning utan början till utbrändhet.Hård träning länge med en hel del fysiska konskvenser av det:Yrsel ont ihalsen,trött o.sv…mmmm (Är utbildad Rehabiliterare kan jag säga!) Kan ge enorma konsekvenser i framtiden för dig om du inte tar det förb…lugnt nu Peter! Ta din bira du och vila ,minst en månad. Förlora inte hoppet !! Gymmet finns alltid kvar! Lugn och Ro!
Ja, lyssna på Lioness. Jag gjorde misstaget att ”bita i kudden” för länge, med facit i hand, skulle jag ha viliat direkt när jag ”endast” hade de symtom som du berkriver. Men nu gjorde man inte det, och jag kan säga att vara utbränd (och nu snacka vi inte om ”åhh, jag har jobbat för mycket sista månaden – käner mig helt utbränd) är ett riktigt helvete och är inget som går över på ens några månader, frågan är om det någonsin går över helt.
Som sagt jag har vilat i ett år nu, och då inte bara från träningen utan även varit sjukskriven och mestadels legat och vilat, sovigt, gått på massage. Trots det mår jag endast marginellt bättre. Det räcker att jag måste tex. besikta bilen för att jag ska må helt jävligt igen (kallsvettig, flimmer för ögonen, yrsel, halsont, feberkänsla, huvudvärk, ångest).
Don´t get there!!!
- You must be logged in to reply to this topic.
