- This topic is empty.
-
Posts
-
jag personligen tror att de flesta nybörjare är rädda för att ”göra bort sig”. De som tävlar idag är freakiga, stora och köttiga etc. Det gör nog att en nybörjare känner sig rätt bortkommen. Skulle jag någonsin våga ställa mig på en scen? Är jag tillräckligt bra? Kan jag ens hävda mig på något sätt? Kommer jag att se ut som en pajas jämfört med andra osv.
Det är nog svårt första gången att våga ta steget och inse att alla de stora också började någonstans.Kanske skulle reportage om personer som tävlar första gången hjälpa lite. SE hur de tänker och att det faktiskt går. Inte bara reportage om den som tävlade första gången och vann utan mer om ”vanliga” tävlande som provar på…
Jag vet inte..bara spånar här
Chocka! Så många vill komma upp och chocka! Men hur ofta händer det?
Jag vill jämföra tävlande med en trappa. Du börjar nerifrån och går uppåt. Varje tävling ger lärdom och erfarenhet. Lika ofta som någon chockar så gör någon bort sig.
Tänk om man resonerade så som flertalet gör i vår sport inom andra idrotter, hur kul vore det? Vi hade inte haft korplag och klubbmästerskap ii Sverige.Det vore riktigt kul om några klubbar i vår sport började arrangera små klubbtävlingar lagom till beachformen…:nod
Jag har tränat i snart 24 år, tävlat 9ggr, har fått till en hyfsad fysik, men känner ändock att jag verkligen måste vara bättre än någonsin för att ha något där att göra.
Har man genomfört några dieter, slitit många månader i sträck och vet vad det handlar om och hur extremt det är, så tror jag man tänker efter före eller hoppar av under resans gång.
Har själv dietat 7år i rad, dom 3 sista åren halvhjärtat med dålig planering och har inte gjort vad som krävs…det har inte heller blivit något, trots att jag verkligen har slitit.
Har egentligen aldrig satsat ordentligt, men tränat, svulltit och legat på ett stort underskott har jag gjort.
Men är oftast för fet när jag sätter igång, så att vara ute i god tid är verkligen något man måste vara.
Kommer aldrig att satsa ordentligt på bodybuilding, men vill gärna ge det en chans till.Ska man tävla idag så måste man ha bra hjälp för att få till allting, det är inte bara att dieta, träna hårt och ställa sig på en scen, tyvärr.
Tycker nästan att det låter så ifrån vissa håll.
Ganska många kör sitt eget race, däribland jag och gör sitt bästa för att komma iform…det är strongt gjort, men det räcker tyvärr sällan till mer än några snabba särbedömningar…sedan tack och hej!
Och efter det slitet som man har lagt ner så blir besvikelsen väldigt stor även om man får tillbaka revansch-lusten igen.Titta ex. på långa BF nu sist på FF (27-28 tjejer), nästan hälften får lämna i första ronden. Tycker man borde fråga dessa vad/hur dom känner/tycker och alla andra som försöker ett flertal gånger utan att ”lyckas”.
Kan man på något sätt motivera alla oss som känner att vi inte riktigt räcker till eller får till det, så hade vi haft många tävlande.
Det är inte bara att ta nya tag.
Varje år kommer det många nya tävlanden, speciellt till FF, men hur ska vi få dessa att fortsätta att tävla?
Det går inte bara att ropa efter fler tävlande, vi måste på något sätt få dom som försöker och har intresset att fortsätta.Jag tror inte klasser med fler än 15 deltagare är gynsamt i detta avseende!
Sedan är ju bodybuilding ett kapitel för sig. Det har gått för långt för vårat eget bästa.
Vi vill ju se dom största och hårdaste, men hur många räknas till den skaran?
Man jämför ju sig oftast med dom bästa och får därför väldig prestationsångest. Och dom bästa på ex. Luciapokalen är ju i regel väldigt bra, så det är ju inte konstigt att man väntar…
Den här frågan är så komplicerad, kraven är så höga och en ”riktig” satsning är så extrem…tror bedömningen måste ändras, men då hänger vi definitivt inte med internationellt.Vi har fått nya klasser dom senaste åren; BF och CBB och det gör ju att fler väljer dessa mindre extrema discipliner.
Skulle ändock tro att vi har fler som har betalt licensavgift och även att det totala antalet tävlande är större dom sista åren än tidigare?
de flesta tävlande väntar många år innan de går upp på scen. byggningen är för elitistisk. som Mirre säger – det saknas lokala arrangemang.
liknelsen kan göras med annan elitidrott.. utan ungdomsverksamhet skulle eliten inte finnas.
Jonas,
Behöver man hjälp så ser man till att få hjälp. Ingenting serveras på ett silverfat. Vill man komma någonvart, oavsett vad det handlar om, så får man kämpa. Få vinner som sagt sin första tävling. Istället får man gå hem och jobba på att förbättra det som behövs men med en erfarenhet rikare. Jag vågar påstå att denna tävlingserfarenhet är ett krav för att väcka kämparglöden till att prestera bättre nästa gång. Känner man sig som en förlorare så är man en förlorare. Tänk som en vinnare så blir du en vinnare. Visst, du kanske inte hamnar på pallen i byggning men vart tog det roliga vägen? Att se sina förbättringar från år till år får iallafall mig att kämpa vidare.
Ju fler tävlande vi har desto mer närmar vi oss flera tävlingar/klasser. Tänk om vi hade så pass många tävlande att det gick att genomföra distriktsmästerskap…
Någon av våra större tävlingsteam kanske kan ordna lättare varianter av tävlingar i stil med bästa beachformen etc. Vissa tycker att bf-tjejer är för stora, anordna då en miss bikinitävling… Ja, varianterna är många…
Se saker positivt istället!Mirre wrote:Jonas,Behöver man hjälp så ser man till att få hjälp. Ingenting serveras på ett silverfat. Vill man komma någonvart, oavsett vad det handlar om, så får man kämpa. Få vinner som sagt sin första tävling. Istället får man gå hem och jobba på att förbättra det som behövs men med en erfarenhet rikare. Jag vågar påstå att denna tävlingserfarenhet är ett krav för att väcka kämparglöden till att prestera bättre nästa gång. Känner man sig som en förlorare så är man en förlorare. Tänk som en vinnare så blir du en vinnare. Visst, du kanske inte hamnar på pallen i byggning men vart tog det roliga vägen? Att se sina förbättringar från år till år får iallafall mig att kämpa vidare.
Jag ser det inte ur mitt perspektiv, tog bara mig själv som exempel.
Alla hittar nog inte ”rätt” hjälp och med sämre förutsättningar, så är det svårare att få bra hjälp.
Att kämpa i dessa sporter hjälper ju endast ett fåtal, visst måste man kämpa och slita för att bygga upp en bra fysik, men vi alla som har hållit på ett tag vet att kämpa inte är det enda som krävs.
Jag verkligen älskar bobybuilding, men tycker att det har gått för långt. Där tror jag det blir svårt att öka antalet tävlande med den utveckling som det har varit.
I BF och CBB däremot så tycker jag att vi ser en ökning ifrån år till år. Det tror jag kommer att öka än mer. Och där behövs snart fler klasser.FF har ju totalt sett många tävlande under hela helgen.
Att det blir mindre tävlande i bodybuilding har jag full förståelse för och en anledning är ju att det finns andra discipliner att välja på.
Man kan ju kalla LP och DC för nybörjartävlingar men nivåskillnaden från tex LP till ett SM är i alla fall i mina ögon väldigt liten. Synd att det inte finns några verkliga nybörjartävlingar (nybörjarklasserna som körs på MTGP är ju ett bra exempel), tror många fler skulle våga ställa upp då men inser problemen med att arrangera sådana tävlingar som intresset ser ut idag.
Visst finns det säkert som vill vänta tills de tror sig kunna ”chocka” men det är nog inte det största problemet. Om alla fotbollsserier i landet utom Superettan och allsvenskan lades ner skulle det vara ganska svårt med återväxten. Är man byggare/AF-tävlande på ”superettan-nivå” kan man köra DC är man byggare/AF-tävlande på ”allsvensk” nivå kan man köra sm osv, men vad gör man idag om man vill tävla men befinner sig på ”divII-III-nivå”?
Byggning inser jag problematiken med, men CBB löser ju en del av dessa problem om nu inte viktbegränsningarna skenar iväg för högt. I AF är jag säker på att det finns många som vill tävla (vet ett antal) men inte riktigt vågar för att de helt enkelt inte har tillräcklingt med muskler och gör lite färre chins och dips än de som tävlar på DC/SM.
verkar som det finns en hel del yngre förmågor, men många har nog svårt att hitta sig en coach som verkligen är sugen på att hjälpa dem fullt ut, utan större betalning, för många yngre studerar ju och har bb som intresse. Då kan det bli lite svårare. Men allt funkar bara man vill, jag jobbar vid sidan av skolan och det ger mig några tusenlappar extra att satsa på mat, tillskott och den biten. :emo-thumb
Här är en skärmdump (ursäkta storleken) från en (numer avsomnad) tävling som var en verklig nybörjartävling, Anderzen Grand Prix i Sundsvall. Den verkade vara populär för absolute beginners:
[img=http://body.se/img/agp2001.png]
verkar som det finns en hel del yngre förmågor, men många har nog svårt att hitta sig en coach som verkligen är sugen på att hjälpa dem fullt ut, utan större betalning, för många yngre studerar ju och har bb som intresse. Då kan det bli lite svårare. Men allt funkar bara man vill, jag jobbar vid sidan av skolan och det ger mig några tusenlappar extra att satsa på mat, tillskott och den biten. :emo-thumb
Det med att chocka snackar många av och det hör man ju bland vännerna som vill tävla, de vill helt enkelt visa sig så bra det bara går med så få brister.För mig så kommer jag gå upp på scen när när jag väger ungefär där jag vill väga, har aldrig haft något mål högre än -80 och så är det fortfarande. Vill bli så pass packad det går inom det, -90 osv är coolt, de är stora som fasiken men inget som tilltalar mig.
Men egentligen, bara man kommer in hård så har man gjort det man kan utifrån den massan man har och då ska man fan vara nöjd.camilla wrote:Att spons av kosttillskott skulle avgöra om man tävlar eller inte tror jag inte på.Nej det tror verkligen inte jag heller. Speciellt som den faktorn (lagliga kosttillskott) i slutändan kommer vara försumbar jämfört mot en perfekt ballanserad kost.
Petter__Jonsson wrote:Nej det tror verkligen inte jag heller. Speciellt som den faktorn (lagliga kosttillskott) i slutändan kommer vara försumbar jämfört mot en perfekt ballanserad kost.Jag kan inte bli mer enig!
En månad innan Norska mästerskapen 2006 slutade jag helt och hållet med alla kosttillskott, (utom vitamin- och mineraler) och åt bara ren mat. Efter den ”förändringen” i dieten kom formen, och jag har aldrig varit i bättre form än jag var då.
Man skall inte lägga alltför stor ”tro” på att kosttillskott kan göra underverk. De är just vad ordet säger-ett ”tillskott”, inget som ska, eller kan ersätta ett balanserat kostintag!Jag tror ett av de stora problemen är att folk helt enkelt är för lata. Det krävs stor disciplin och envishet för att komma i tävlingsform, och det är inte så många som är tillräckligt motiverade för att göra det som krävs.
Det verkar också, tycker jag, som att det är så jäkla viktigt att vinna att om man inte är säker på att få stå överst på pallen så ställer man inte upp. Varför det är så viktigt har jag svårt att förstå. För en vinst på ett SM förändrar väl knappast livet i någon större utsträckning, även om det säkert är väldigt kul att vinna.
Jag har sett många tävlingar och i mina ögon så räcker det att man är i en god form, är man det så tror jag inte att någon anser att man gör bort sig när man står på scen. Mer muskler kan man alltid skaffa sig även om det tar tid.:bb:
- You must be logged in to reply to this topic.
