- This topic is empty.
-
Posts
-
Kaj wrote:Jag har väl tränat i ett par tre år, innan levde jag ett liv på kaffe snus och sömn och dator i princip. Och åt ingenting. När jag började äta och träna steg min vikt med cirka 15 kilo, är detta bra eller dåligt?
Det låter faktiskt mer som du var undernärd innan
genetik spelar STOR roll i muskelbyggande och styrka men också muskelfästen mm. men självklart borde du öka i styrka men du kanske inte kommer bänka 200 kg om tre år. i många fall när man tränar för massa och styrka men betoning på massa så kommer massan först och sen kommer styrkan ikapp. alltså det jag menar är att om du går upp 10kg ganska snabbt så hänger inte styrkan med proportionerligt men den kommer sen.
har du kollat på Zone’s hemsida, ”fuck genetics”
[http://www.zonecapone.com/ http://www.zonecapone.com/%5D
har man ”dåliga” gener, träna hårdare.
enligt min erfarenhet så spelar genetetik inte speciellt stor roll. jag känner till en del som varit riktiga spinkisar när de börjat men blivit riktigt bra.
personligen så tror jag inställningen är mycket viktigare.låt säga att en nybörjare kommer ner på gymmet, ser man denna nybörjare träna i två veckor så går det med stor sannolikhet säga om nybörjaren kommer utvecklas bra. det ser man på nybörjarens attityd.
en del som kommer ner är livrädda för att ta i, några kanske tar i men ett tränat öga ser att de lätt kan lägga på mer och köra fler reps men eftersom de aldrig lärt sig och anstränga sig så fattar de inte själva. de tror kanske att de tar i..
andra som har bättre inställning vill verkligen veta hur man gör, man ser direkt tävlingsinstinkten i ögonen och de sliter. står inte och snackar bort halva passet. dessutom brukar de ha en väldigt stark tro på sig själva. har man ingen tro på sig själv så lär det inte bli så bra resultat heller. man tror ju liksom inte att man klarar av detgosh wrote:en del som kommer ner är livrädda för att ta i, några kanske tar i men ett tränat öga ser att de lätt kan lägga på mer och köra fler reps men eftersom de aldrig lärt sig och anstränga sig så fattar de inte själva. de tror kanske att de tar i..Där satt jag fast ett bra tag, skyllde uteblivna bänkresultat (tävlat i SL) på kroppsbyggnad osv, men det visade sig bara att jag inte tog skiten seriöst och vågade ta i ordentligt.
ett finurligt sätt att komma förbi detta är ju att följa ett färdigskrivet program, där man vet vilka vikter man ska lyfta för att utvecklas progressivt, visar sig ofta att man kommer längre än vad man tror.
gosh wrote:en del som kommer ner är livrädda för att ta i, några kanske tar i men ett tränat öga ser att de lätt kan lägga på mer och köra fler reps men eftersom de aldrig lärt sig och anstränga sig så fattar de inte själva. de tror kanske att de tar i..
andra som har bättre inställning vill verkligen veta hur man gör, man ser direkt tävlingsinstinkten i ögonen och de sliter. står inte och snackar bort halva passet. dessutom brukar de ha en väldigt stark tro på sig själva. har man ingen tro på sig själv så lär det inte bli så bra resultat heller. man tror ju liksom inte att man klarar av detJag har blivit en som inte vågar ta i den senaste månaden. Tack för hjälpen med att inse detta;)
Självklart finns de många som inte tar i så mkt som de verkligen kan göra men jag har sett under mina träningsår att de finns de som tränat stenhårt, ätit riktigt bra (i alla komb) med mera men även inte laggt på sig avsevärd mkt massa. Tror de helt enkelt inte har den genen. Visst de har nästan kunnat bli som en fitnesskille en del av dem men aldrig packa på sig rejält.
Mvh D
gener spelar sjukt stor roll tycker jag.. en kille på min förra skola tränar rätt oseriöst och äter väl lite vad han vill.. ändå växer han sjukt mycket och har i stort sett inget kroppsfett alls. han har bara tränat i 2 år typ och har ändå armar på 43 cm.. antingen så kurar han eller så har han sjuka jävla gener som sagt.
Den som säger att gener inte spelar någon roll ljuger! Vad man måste inse är att man måste utgå ifrån sina egna förutsättningar och bestämma sig för att antingen tar man seriöst på byggandet eller börjar med Bridge eller nått annat.
Vill man ha resultat så gäller det att få så många pusselbitar som möjligt på plats och hela tiden försöka med list taktik och tjurighet se till att ta sig över platåer som ständigt har en förmåga att infinna sig ;o)Sen en erfarenhet som jag tycker är mycket viktig och man ska ägna en tanke är att det är ingen konst att träna när det går bra och man är hel och frisk, däremot när det börjar blåsa snålt göra ont lite här och var…det är då det visar sig om man är gjord av skit eller inte…hehe..
MrWalker wrote:Den som säger att gener inte spelar någon roll ljuger! Vad man måste inse är att man måste utgå ifrån sina egna förutsättningar och bestämma sig för att antingen tar man seriöst på byggandet eller börjar med Bridge eller nått annat.
Vill man ha resultat så gäller det att få så många pusselbitar som möjligt på plats och hela tiden försöka med list taktik och tjurighet se till att ta sig över platåer som ständigt har en förmåga att infinna sig ;o)Sen en erfarenhet som jag tycker är mycket viktig och man ska ägna en tanke är att det är ingen konst att träna när det går bra och man är hel och frisk, däremot när det börjar blåsa snålt göra ont lite här och var…det är då det visar sig om man är gjord av skit eller inte…hehe..
Gener är förståss onekligen viktigt, men det finns ju folk som använder det som ursäkt också, för att de kanske inte tar träningen så seriöst som de borde och skyller på att de saknar gener.
Vad bänkar du då?, kom ihåg att bänkpress inte är allt… Jag är svagare än många i just bänkpress men samtidigt betydligt starkare i nästan alla andra övningar… många tränar upp sig i bänkpressen för den övningen är för dem synonym med styrketräning… så är det som tur inte…
gosh wrote:enligt min erfarenhet så spelar genetetik inte speciellt stor roll. jag känner till en del som varit riktiga spinkisar när de börjat men blivit riktigt bra.
personligen så tror jag inställningen är mycket viktigare.låt säga att en nybörjare kommer ner på gymmet, ser man denna nybörjare träna i två veckor så går det med stor sannolikhet säga om nybörjaren kommer utvecklas bra. det ser man på nybörjarens attityd.
en del som kommer ner är livrädda för att ta i, några kanske tar i men ett tränat öga ser att de lätt kan lägga på mer och köra fler reps men eftersom de aldrig lärt sig och anstränga sig så fattar de inte själva. de tror kanske att de tar i..
andra som har bättre inställning vill verkligen veta hur man gör, man ser direkt tävlingsinstinkten i ögonen och de sliter. står inte och snackar bort halva passet. dessutom brukar de ha en väldigt stark tro på sig själva. har man ingen tro på sig själv så lär det inte bli så bra resultat heller. man tror ju liksom inte att man klarar av detgenetik är inte bara hur man ser ut innan man börjar träna…
Styrketräning är en långsiktig träningsform. Kondis kan man träna upp sig till en bra nivå på kanske tre månader. Styrketräning däremot tar längre tid. Du kommer inte kunna bänkpressa 150kg efter tre månaders träning om du inte styrketränat innan.
jag tror du har lagt alldeles för mycket fokus på vikterna, koncentrera dig på nåt annat istället. sen förstår jag att du vill öka i bänkpress eftersom det är den första frågan folk ställer när de ser att du har växt
OT: tack för orden gosh!! du satte huvudet på spiken (eller vad man brukar säga) för det är verkligen så att jag har tappat allt, slitvargen i mig har försvunnit. har till och med slutat TRO, och ställt mig bland dem som snackar bort passet. usch, dags att ta tag i sitt liv nu :ph34r:
- You must be logged in to reply to this topic.
