- This topic is empty.
-
Posts
-
sn00k wrote:det grymma är att han inte är en valross som de flesta andra SLare
Min nya idol +1, överlägset, vare sig det är med doping/pistolkulor till frulle, u name it så är han hur burtal som helst.
The Big One (var det så? Har svårt med alla dessa nickar.) skriver att om man tar två lyftare med lika bra gener och låter dem träna lika länge så kommer den dopade att vinna om 10 år. Sannolikheten att det sär så är förstås stor, men det är inte helt säkert att det är så.
Att man skulle finna två lyftare med EXAKT lika bra anlag för styrkelyft (eller bänkpress) är mycket osannolikt. Men vi föreställer oss ändå att det är så. Då är alltså sannolikheten stor att den dopade lyftaren vinner om 10 år.
Men det finns andra faktorer som inverkar än bara anlag, träningstid och kost (tillåten eller otillåten). För det första har vi den psykiska inställningen till träning och resultat. För att man ska bli riktigt bra måste man FÖRVÄNTA SIG att bli det. Tränar man i en omgivning där de flesta lyfter 100 kg i bänkpress är 150 kg ett mycket bra resultat. Tränar man i en omgivning där 150 kg i bänkpress är vardagsmat så är kanske 200 kg mycket osv. Man kommer redan beroende på var man tränar att ställa in sig psykiskt på vissa resultat. Det är klart att om två lyftare börjar träna på en likartad plats, och den ena har bättre anlag än den andra kommer den med de bättre anlagen att öka snabbast (om också alla andra faktorer är likvärdiga). Men som sagt betyder redan omgivning/atmosfär/psykisk inställning/förväntningar väldigt mycket. Också andra faktorer – t.ex att man är orädd för vikter, att man har liten prestationsångest, att han mar ett idrottsligt ”pluspsyke” – kommer att inverka. Iof kan man säga att också psyket och personligheten är en del av anlagen, men jag utgår ifrån att The Big One talar om fysiska förutsättningar när han nämner generna.
Sedan inverkar det hur man sköter sina kringfaktorer (kost, vila, sömn, studier, arbete, människorelationer mm).
Om två lyftare med ”lika bra gener” har också jämlika psykiska/psykologiska förutsättningar och sköter sina kringfaktorer lika bra så inverkar ändå ytterligare faktorer. För det första är en längre tidsperiod till fördel för den icke-dopade lyftaren. Den dopade gör troligen snabbare framsteg på kort sikt. Men eftersom dopingen höjer hans ”fitness”-nivå (= ”förmåga att träna”) så är risken för hans del att han tränar oerhört hårt från början. Pga ackommodationen kan det hända att han inte har medel att sätta in när träningen borde göras hårdare och/eller varieras. Det är inte omöjligt att den icke-dopade lyftaren genom envis och trägen träning småningom börjar närma sig en aning.
Om inte annat så får man väl lov att träna smartare än den dopade lyftaren.
För min del tycker jag det är fullständigt att tänka ”den och den är dopad, jag har ingen chans”. Man vet vilken resultatnivå man ska ställa in sig på psykiskt. Då är det bättre att göra det, och inte bromsa sin egen utveckling genom att tänka att man har dåliga anlag, att man inte är dopad, att man inte kommer att klara si eller så mycket. Detta gör bara att man blir sitt eget värsta hinder.
stahlberg wrote:The Big One (var det så? Har svårt med alla dessa nickar.) skriver att om man tar två lyftare med lika bra gener och låter dem träna lika länge så kommer den dopade att vinna om 10 år. Sannolikheten att det sär så är förstås stor, men det är inte helt säkert att det är så.Att man skulle finna två lyftare med EXAKT lika bra anlag för styrkelyft (eller bänkpress) är mycket osannolikt. Men vi föreställer oss ändå att det är så. Då är alltså sannolikheten stor att den dopade lyftaren vinner om 10 år.
Men det finns andra faktorer som inverkar än bara anlag, träningstid och kost (tillåten eller otillåten). För det första har vi den psykiska inställningen till träning och resultat. För att man ska bli riktigt bra måste man FÖRVÄNTA SIG att bli det. Tränar man i en omgivning där de flesta lyfter 100 kg i bänkpress är 150 kg ett mycket bra resultat. Tränar man i en omgivning där 150 kg i bänkpress är vardagsmat så är kanske 200 kg mycket osv. Man kommer redan beroende på var man tränar att ställa in sig psykiskt på vissa resultat. Det är klart att om två lyftare börjar träna på en likartad plats, och den ena har bättre anlag än den andra kommer den med de bättre anlagen att öka snabbast (om också alla andra faktorer är likvärdiga). Men som sagt betyder redan omgivning/atmosfär/psykisk inställning/förväntningar väldigt mycket. Också andra faktorer – t.ex att man är orädd för vikter, att man har liten prestationsångest, att han mar ett idrottsligt ”pluspsyke” – kommer att inverka. Iof kan man säga att också psyket och personligheten är en del av anlagen, men jag utgår ifrån att The Big One talar om fysiska förutsättningar när han nämner generna.
Sedan inverkar det hur man sköter sina kringfaktorer (kost, vila, sömn, studier, arbete, människorelationer mm).
Om två lyftare med ”lika bra gener” har också jämlika psykiska/psykologiska förutsättningar och sköter sina kringfaktorer lika bra så inverkar ändå ytterligare faktorer. För det första är en längre tidsperiod till fördel för den icke-dopade lyftaren. Den dopade gör troligen snabbare framsteg på kort sikt. Men eftersom dopingen höjer hans ”fitness”-nivå (= ”förmåga att träna”) så är risken för hans del att han tränar oerhört hårt från början. Pga ackommodationen kan det hända att han inte har medel att sätta in när träningen borde göras hårdare och/eller varieras. Det är inte omöjligt att den icke-dopade lyftaren genom envis och trägen träning småningom börjar närma sig en aning.
Om inte annat så får man väl lov att träna smartare än den dopade lyftaren.
För min del tycker jag det är fullständigt att tänka ”den och den är dopad, jag har ingen chans”. Man vet vilken resultatnivå man ska ställa in sig på psykiskt. Då är det bättre att göra det, och inte bromsa sin egen utveckling genom att tänka att man har dåliga anlag, att man inte är dopad, att man inte kommer att klara si eller så mycket. Detta gör bara att man blir sitt eget värsta hinder.
Stalberg, med all respekt för dig, och jag menar det… Du vet att det är så att den dopade sannolikt vinner. Sen kan ju alltid fenomen inträffa men jag väljer att vara realist än att hoppas på fenomen. Jag är emot doping och skulle aldrig få för mig att använda skiten men jag är realistisk nog att inse att den dopade människan är överlägsen. Det är sanningen även om det nu är en tråkig sanning. Det är också kännt att lusten att träna normalt ökar när man är dopad. Man blir ju för fasen som ett djur! Träna, äta, träna äta.. Kul och tävla mot en sån? Förstå mig rätt, jag är emot doping men jag inser att man är chanslös mot en dopad människa.
TheBigOne wrote:Stalberg, med all respekt för dig, och jag menar det… Du vet att det är så att den dopade sannolikt vinner. Sen kan ju alltid fenomen inträffa men jag väljer att vara realist än att hoppas på fenomen. Jag är emot doping och skulle aldrig få för mig att använda skiten men jag är realistisk nog att inse att den dopade människan är överlägsen. Det är sanningen även om det nu är en tråkig sanning. Det är också kännt att lusten att träna normalt ökar när man är dopad. Man blir ju för fasen som ett djur! Träna, äta, träna äta.. Kul och tävla mot en sån? Förstå mig rätt, jag är emot doping men jag inser att man är chanslös mot en dopad människa.Ändå så lyckades Ove Lehto, Patrik turesson och Anna Olsson vinna 2006 rena :emo-thumb
Timme wrote:Ändå så lyckades Ove Lehto, Patrik turesson och Anna Olsson vinna 2006 rena :emo-thumbVar det många dopade med i tävlingarna dom vann och hur mycket lyfte dom i så fall?
TheBigOne : Vi är överens om att den dopade sannolikt vinner. Men att det skulle vara OMÖJLIGT för en icke-dopad att vinna över dopade tror jag inte på.
(I årets supertungvikt i SL-VM så kommer jag VERKLIGEN att hålla tummarna för att Ove Lehto slår de övriga, den hårdaste konkurrenten är tidigare dopingavstängde ryssen Vladimir Bondarenko)
(stahlberg på Damirs inloggning)
Det finns många bevis på att en dopad idrottare inte alltid vinner. Det hänger ju på andra faktorer också utom bara ren råstyrka, inte minst teknik och tajming. Detta hänger ju givetvis också mycket på vilken idrott man utövar och hur tekniskt krävande den är. Men givetvis har en fuskande dopad idrottare en stor fördel, inte minst i SL.
Smygarn wrote:Var det många dopade med i tävlingarna dom vann och hur mycket lyfte dom i så fall?Inte lika många som året innan. Ryssland och ukraina var avstängda.
Timme wrote:Inte lika många som året innan. Ryssland och ukraina var avstängda.Så med andra ord så tävlade de i princip bara mot andra som var rena, isf var det inte konstigt att nån som var ren lyckades vinna.
Jag säger inget mer än att man inte ska vara naiv. Tror man på att man vinner ren mot en dopad kille så visst, tro på det. I rest my case.
TheBigOne wrote:Jag säger inget mer än att man inte ska vara naiv. Tror man på att man vinner ren mot en dopad kille så visst, tro på det. I rest my case.Anna Olsson har lyckats ganska bra i bänkpress, 3 VM guld och 4 EM guld i rad och uttagen som bästa lyftare på både EM och VM. Och då kan jag nästan lova att hon har haft någon motståndare som har sysslat med lite olagliga preparat.
Eftersom man inte känner alla lyftare som deltar i tävlingar så vet man naturligtvis inte med säkerhet vilka lyftare som är dopade och vilka som inte är det. Men det är klart att rena lyftare kan vinna mot dopade. Jag har upplevt detta i fall där jag varit absolut säker på att det varit så.
- You must be logged in to reply to this topic.
