- This topic is empty.
-
Posts
-
Jag är också SL-tränare (trevligt med en ”kollega” här!). Under de 27 år jag varit tränare har jag EN ENDA gång varit i VERKLIGT behov av hjälp ”utifrån” (när min dåvarande adept fastnade på 300-310 kg i marklyft under en LÅNG period). Han drog 310 i sömnen, men då mera vikt kom på stången så blev det psykologisk (och teknisk) spärr. Trots att idrottspsykologi och lyftteknik borde höra till mina starkare sidor så beyhövdes brainstorming.
Annars har man fått både önskade och oönskade råd under årens gång. Många saker måste man pröva själv innan man vet om de fungerar.
sn00k wrote:Sorry då trodde att man skulle göra djupa för att det skulle bli godkänt. Nu fattar jag varför alla styrkelyftare böjer så mycket
det är bra mkt djupare än många byggare kör.
rinse wrote:det är bra mkt djupare än många byggare kör.Absolut, helt rätt. men det är som styrkelyftare han vill bedömmas!:up:
annova wrote:Hur avgör du just VILKA teknikfrågor du väljer att lyssna på någon annan? Jag håller med, samråd med din coach för det mesta men ibland kan det vara värt att låta andra med kunskaper om sporten att titta och komma med tips och idéer på variationer – inte alla tekniker som passar alla lyftare heller som vi alla vet.jag tar in all feedback jag får, funderar över vad som eventuellt skulle passa mig och diskuterar sedan det med coachen och ser vad han tycker. men i slutändan är det alltid jag som bestämmer:D
stahlberg wrote:Jag är också SL-tränare (trevligt med en ”kollega” här!). Under de 27 år jag varit tränare har jag EN ENDA gång varit i VERKLIGT behov av hjälp ”utifrån” (när min dåvarande adept fastnade på 300-310 kg i marklyft under en LÅNG period). Han drog 310 i sömnen, men då mera vikt kom på stången så blev det psykologisk (och teknisk) spärr.Annars har man fått både önskade och oönskade råd under årens gång. Många saker måste man pröva själv innan man vet om de fungerar.
okej, kul med lyftare:) vilken klubb? får man fråga hur ni kom vidare?
jo precis, det är ju först när man provar som det märks om de värkligen fungerar
Mathias är otroligt träningsmogen för sin ålder, faktiskt aldrig sprungit på någon 17-åring som är såpass under mina 18 år inom SL. Därav anledningen till att han får tro att han bestämmer själv…
Tanken är att att kontinuerligt lära honom så mkt som bara går, och att över tid skapa en tränare/ledare som själv kan lära upp nya lyftare.Dock så borde han lyssna mer på sin coach, eftersom han kunde ha bytt till sumo mkt tidigare & vart ännu längre fram där.
/the_PL_man
Lindh89 wrote:annova wrote:jag tar in all feedback jag får, funderar över vad som eventuellt skulle passa mig och diskuterar sedan det med coachen och ser vad han tycker. men i slutändan är det alltid jag som bestämmer:DFrån helgen…
[http://www.karlstadsak.se/sl/070210/mathias.wmv Lindh89 böjer & bänkar, även om det här syns att han inte har kört mkt böj senaste månaden pga av öm ljumske….]
Resultatet blev 275-170-265=710kg, kroppsvikt 94 kg.
/the_PL_man
annova wrote:Absolut, helt rätt. men det är som styrkelyftare han vill bedömmas!:up:ja.. jag sa inget annat. kommenterade bara ett lite nedlåtande inlägg om SL djup.
hans djup på 290 böjen var ju för övrigt perfekt som styrkelyftare:up:
ah… jag tror det blev ett litet missförstånd här eller? Jag frågade Stahlberg vad han menade med det uttrycket ”vissa teknikfrågor”. Jag undrade hur han väljer vilka teknikfrågor han lyssnar på andra och vilka han INTE gör? Det är coachens roll att vara ett verktyg och vägledare för en atlet – precis som du säger så är det i slutändnan atleten som tar besluten. Kör hårt!:up:
Det finns flera olika typer av tränare. Grovt kunde man indela dem i auktoritära och ”demokratiska”. En auktoritär tränare kräver att hans/hennes adept(er) ”lyder”, medan en ”demokratisk” tränare är en rådgivare. Man kunde tro att adepter inte alls skulle godkänna att ha auktoritära tränare. Men eftersom det finns också olika typer av idrottsmän så finns det också idrottsmän som t.om föredrar auktoritära tränare. (I slutändan är det naturligtvis alltid idrottsmannen som bestämmer : han/hon kan naturligtvis byta tränare)
För att undvika missförstånd ska jag poängtera att jag själv är en demokratisk tränare. Jag ser mig huvudsakligen som en rådgivare : det är upp till adepten om han följer mina råd eller inte.
En nybörjare saknar kunskap om sin idrottsgren. Detta betyder att han alldeles i början av sin karriär är mer i behov av auktoritärt ledarskap. Efterhand som han lär sig mera om sin egen kropp och om sin idrottsgren kan han mer aktivt delta i beslutsprocessen.
En skicklig tränare lyckas oftast ”bevisa” att hans kunskaper och åsikter är riktiga, genom att träningen ger önskat resultat. På detta sätt tar adepten till sig tränarens ideologi. Tränare och adept har i det stora hela samma åsikter om hur idrottsutövandet ska bedrivas. Det är klart att det ibland kan uppstå meningsskiljaktigheter, men HUVUDLINJEN är densamma för tränaren och adepten.
Om utvecklingen går så att adepten efterhand får andra åsikter om träning än tränaren är det bäst att avsluta samarbetet. Kan man inte dra åt samma håll och vara eniga om träningens huvuddrag blir resultaten av samarbetet inte heller bra. Det är mer detaljerna som bör diskuteras, huvudlinjen ska vara klar (och godkänd av båda parter).
En styrkelyftstränare är (förhoppningsvis) medveten om vilka ”grundtekniker” man kan använda i styrkelyften, vilka för- och nackdelarna är med varje ”grundteknik”, vilka tekniska varianter man kan pröva, och vilka varianter som är DE TROLIGA för lyftare med en viss kroppsbyggnad. Därför räcker det oftast att just tränaren låter sin lyftare pröva på olika varianter så att lyftaren sedan (i samråd med tränaren) kan bestämma vilka teknikdetaljer som – åtminstone för tillfället – är mest fruktsamma.
Ibland kan dock tränaren bli en aning ”blind” och t.ex inte märka att en liten detalj som tidigare fungerat bra omärkligt förändrats. Då kan det hända att någon annan kunnig, som inte sett lyftaren i aktion så ofta, lägger märke till denna detalj.
Jag ska ge ett konkret exempel där jag frågat om ”råd”. En lyftare hade problem med greppet i marklyft. Han ville träna greppet med grippers. Min åsikt är att greppträning med grippers hör till de mindre produktiva greppträningsmetoderna. För säkerhets skull ringde jag min kompis Ove Lehto på Åland och frågade om hans åsikt. Jag vet att Ove åtminstone tidigare tränat en del grepp, och att han dessutom använt en del grippers. Det visade sig att Ove hade samma åsikt som jag : grippersträningen hade inte nämnvärt gjort hans grepp bättre i marklyft. (Problemet med greppet löste vi för övrigt såhär. Lyftaren ifråga höll stången ganska långt ner på fingrarna. Som alla vet är detta en bra metod att ”förlänga armarna”, och på det sättet få kortare drag i marklyft. Han drog konventionellt. Han hade ett grepp som var ganska brett i förhållande till fotställningen. Jag bad lyftaren flytta stången ”längre in” i handen. Sedan bad jag honom göra greppet smalare, för att på det sättet kompensera förlusten i ”draglängd” som uppstod pga att han flyttade stången längre in i handen. På detta sätt förbättrade han sina serier i marklyft från 3×300 (greppet hade lossnat efter 3e upprepningen) till 5×300. Därtill satte vi in lite traditionell greppträning för att ytterligare stärka greppet).
Min adept här på forumet, Damir Trokic, har onödiga problem med slutet i marklyft. Dessa problem beror på två teknikdetaljer (som jag inte går in på här). På 2-3 träningspass måste vi nu lösa problemen. Eftersom jag inte kan vara i Sverige så ofta som jag vill har vi (egentligen han, men med mitt ”godkännande”) tagit hjälp av Magnus Öneurd på nästa träningspass. Här behöver vi inte teknikRÅD utan teknikHJÄLP (för att jag inte själv kan vara med under träningspasset. Fast till följande pass åker jag själv över). I sådana fall – när man inte själv kan vara på plats – är det bra att ha andra kunniga att ta hjälp av.
stahlberg, all heder åt dig. du verkar verkligen brinna för din adepter och styrkelyft i det stora hela!
sen ett stort plus att du tar dig tid och skriver alla dessa långa inlägg.
keep it up
Tack.
Visst brinner jag för styrkelyft, även om lågan är stadigt – och inte lidelsefullt – brinnande efter många år i grenen. Att vara en tränare som inte (mera) tränar själv har både för- och nackdelar. En av fördelarna är att man har tid att sköta varje adepts planering ordentligt, samt att vara tillgänglig för att adepterna när de behöver detta. Idrottande är nämligen inte bara själva idrottsutövandet : ALLTING påverkar.
Ibland skulle det vara bra om mina inlägg skulle bli lite kortare. Då skulle de vara mera lättlästa.
Jag ska ge ett konkret exempel där jag frågat om ”råd”. En lyftare hade problem med greppet i marklyft. Han ville träna greppet med grippers. Min åsikt är att greppträning med grippers hör till de mindre produktiva greppträningsmetoderna.
jag har sj provat grippers, använder dom nu faktiskt. min åsikt är att om man bara använder sig av dom så blir greppstyrkan avsevärt mycket bättre, dock inte lås styrkan. man orkar klämma hårdare, men i t.ex. ett marklyft så måste man hålla i stången en längre stund och då har du ingen nytta av den styrkan.
jag har provat att kombinera grippers och annan underarms träning och tycker att det har visat sig bra för låsstyran också.Vi får ta ut Rolling Thunder till veckan så får vi se hur klen jag är….
Greppstyrkan har aldrig varit ditt problem….
Synd att ingen filmade marken i lördags, kunde vart nyttigt för dig att ha sett 280-lyftet….Sett de snygga bilderna som ligger ute på hemsidan?
/the_PL_man
Lindh89 wrote:jag har sj provat grippers, använder dom nu faktiskt. min åsikt är att om man bara använder sig av dom så blir greppstyrkan avsevärt mycket bättre, dock inte lås styrkan. man orkar klämma hårdare, men i t.ex. ett marklyft så måste man hålla i stången en längre stund och då har du ingen nytta av den styrkan.
jag har provat att kombinera grippers och annan underarms träning och tycker att det har visat sig bra för låsstyran också.
- You must be logged in to reply to this topic.
