Home › Forums › Styrkehörnan › Vad tar en 15-16 åring i bänk? (max)
- This topic is empty.
-
AuthorPosts
-
27 september, 2006 at 10:37 #902631Anonym anvandareMember
Trots allt ska jag göra ännu ett inlägg : om föräldrars inställning till styrketräning.
Det är alldeles riktigt – som alexxander säger – att föräldrar ofta är negativt inställda till att deras barn/ungdomar börjar styrketräna. Detta beror främst på (icke insatta) föräldrars FÖRDOMAR mot styrketräning.
Man har gjort vetenskapliga undersökningar kring idrottsskador. Dessa undersökningar har ganska enhälligt gett vid handen, att
1. Det uppstår färre idrottsskador i styrketräning än i idrotter med kroppskontakt och/eller snabba rörelser (vändningar, hopp etc). Skaderisken i t.ex ishockey, fotboll, innebandy eller volleyboll (för att nämna några grenar) är därmed större än skaderisken i t.ex styrkelyft.
2. Flera skador uppstår i styrketräning i långa serier med lätta vikter än i korta tunga serier. Detta beror på a) att man blir trött (= ”mister” sin uthållighet) i långa serier, vilket gör att man utför de sista repsen med sämre teknik och b) att man är mindre koncentrerad på tekniken på lätta vikter än på tunga (varför lyfttekniken på lätta vikter ofta blir sämre).
3. Det är inte farligare för ungdomar än för vuxna att styrketräna, förutsatt att styrketräningen sker åldersanpassat och på rätt sätt.Allt detta kan anses vetenskapligt bevisat (och stämmer mycket väl överens också med t.ex min 30-åriga praktiska erfarenhet som tränande, tävlande, SL-tränare och/eller instruktör på gym).
Men föräldrar som inte känner till styrketräning (eller idrott) känner inte till allt detta. Annars skulle de veta att det är mycket mera riskfritt för en ung pojke eller flicka att träna SL under kunnig ledning än att leka på gym och tro att man är seriös.
I Stoffe-90:s speciella fall är det lite annorlunda. Han påstår att han inte kan tävla för att hans mamma förbjudit honom att träna tungt. Ändå är han – enligt vad han säger – fullt beredd att lyfta 130 kg, som han filmar in, med sin bristfälliga och vingliga teknik (med vilken skaderisken är betydlgt större än om han skulle utföra ett strikt väl inlärt tävlingslyft). Detta tycks mamma tillåta, men inte att pojken lär sig lyfta på rätt sätt! Och det allra konstigaste är att Stoffe tycks gå med på detta utan protester, fastän han ännu för en vecka sedan så gärna ville tävla. Tro´t den som vill!
27 september, 2006 at 10:53 #902632Anonym anvandareMemberDet är för övrigt inte bara föräldrar som har fördomar mot styrketräning : också idrottslärare (gymnastiklärare) har – eller åtminstone hade – det ofta.
Som tränare har jag OFTAST, kanske t.om nästan alltid, råkat ut för POSITIVT INSTÄLLDA föräldrar. De har varit mer eller mindre intresserade (eller kunniga) gällande vad deras barn/ungdomar sysslat med. Somliga har jag aldrig träffat, andra har jag blivit t.om mycket god vän med. Men föräldrarnas positiva inställning kan ha berott på t.ex att de inte velat berätta för mig om sina fördomar eller att föräldrar med fördomar gentemot styrketräning helt enkelt inte låtit sina ungdomar börjat träna. Många gånger har jag förklarat och gett svar på alla möjliga frågor som de intresserade föräldrarna ställt.
Det hände också en gång (under min lärdomstid som tränare på 1980-talet) att en idrottslärare sa till en av mina adepter (14 år) att han var för ung för att styrketräna. Efter det träningspass då min adept berättade detta åkte jag raka vägen hem till ifrågavarande lärare för att 1) gräla, 2) diskutera eller 3) slå honom på käften (jag var mer hetsig på den tiden, och dessutom i någorlunda fysisk form). Som tur var för läraren (eller för mig?) så var han inte hemma. Så jag åkte raka vägen hem och gjorde en sammanställning av de viktigaste vetenskapliga undersökningarna kring ålder/styrketräning. Sedan åkte jag och lämnade dem i lärarens brevinkast. Jag hade bifogat ett brev som jag avslutat : ”Om du är karl för din hatt så ber du min adept om ursäkt”.
Läraren VAR karl för sin hatt : följande skoldag bad han eleven (min adept) om ursäkt.
27 september, 2006 at 11:55 #902633Anonym anvandareMemberKan du inte lägga upp en film när inte passaren hjälper till?
27 september, 2006 at 13:05 #902634Anonym anvandareMemberSkriver allmänt lite förklaringar på saker o ting!
Jag har ont i vänstra axeln (men jag har heller aldrig påstott att det är en bekräftat axel skada utav en kunnig läkare)
Så därför vet jag inte hur det kommer gå när jag lyfter tungt i bänk nu nästa vecka, men jag ska ge mig fan på att klara det så vi får det på film,men som sagt..det kan ju gå snett me axeln, för jag vet inte hur länge jag bör vila! jag har vilo vecka nu från gymmet pga utav det.
Morsan vet heller inte hur tungt jag lyfter på gymmet inte sant?
men om jag börjar tävla/träna inför låt säga, Sm nästa år. då lär hon garanterat få veta hur tungt jag lyfter inte sant?OCH ja. jag ska lägga upp filmen utan passare. så att alla blir nöjda.
27 september, 2006 at 13:13 #902635Anonym anvandareMemberStoffe-90 wrote:OCH ja. jag ska lägga upp filmen utan passare. så att alla blir nöjda.:emo-thumb
27 september, 2006 at 13:25 #902636Anonym anvandareMemberSansa er, människor.
27 september, 2006 at 13:36 #902637Anonym anvandareMemberEric P wrote:Sansa er, människor.VAD MENAR DU?!? VI ÄR HUR SANSADE SOM HELST!!
27 september, 2006 at 18:27 #902638Anonym anvandareMemberEric P kanske inte kan skilja mellan sansade och osansade människor. Man kan vara hur sansad som helst, och ändå tycka olika och argumentera – eller t.om gräla – om det, utan att vara osansad för det. Det är en märklig rådande attityd på dessa forum att man inte kan vara oense, utan alltid ska stryka varandra medhårs. Vi får verkligen hoppas att folk inte går omkring med den attityden också IRL.
Stoffe-90 : Om du känner smärta när du lyfter, och inte har kunnat konstatera vad smärtan beror på ska du VILA tills smärtan är borta. Den gamla sanningen att man inte ska träna ”genom” en skada (utan ”runt” den) är lika sann som någonsin förr.
Du ska inte tro att jag inte skulle unna dig att ha rätt, fastän jag därmed själv skulle ha fel. Det är YTTERST SÄLLAN jag har fel i styrketräningsfrågor, det skulle vara riktigt intressant att för en gångs skull få ha det. Inte för att jag tror att jag har det nu heller – men OM jag har det vore det kul. Det vore kanske nyttigt också. För då skulle jag bli tvungen att be om ursäkt, och det är något jag (alltför?) sällan gör. (I rimlightens namn skulle man tycka, att om du INTE inom snar framtid postar en film där du bevisligen klarar 130 kg, så är det DIN tur att be om ursäkt. Men iof är avsaknaden av en film ursäkt nog).
Din mamma kanske inte vet hur tungt du tränar. Det är riktigt att hon hade fått reda på det om du skulle tävlat i SM. Men det hade du inte behövt bekymra dig för. Det hade förstås gått till så, att JAG hade träffat din mamma och förklarat saken för henne. Och jag är faktiskt övertygad om att hon skulle gått med på det, av flera skäl som jag hade lagt fram. Och dessutom är jag rätt skicklig på att övertyga människor, framförallt IRL, där man har ”hela sig” och inte bara skrivna ord att använda sig av.
Varken den eventuella skaderisken, den (ganska lilla) skaderisk som finns om man tävlar i SL eller din mammas nuvarande åsikt om tung träning hade varit några RIKTIGA hinder att börja tävla. Och det tror jag nog du vet om, innerst inne, utan att någon berättar det för dig.
En ung person som tränar ägnar en förhållandevis stor andel åt att bygga grundstyrka (eller borde göra det åtminstone). Stoffe-90 hade i verkligheten tränat betydligt ”lättare” men effektivare (med bättre resultat) om han tävlat med kompetent tränare än vad han gör nu.
Men allt det jag skriver borde vara självklart för de flesta? Nu gick det som det gick, och därför är det bara en sak kvar : upp till bevis.
27 september, 2006 at 18:54 #902639Anonym anvandareMemberMen allt det jag skriver borde vara självklart för de flesta? Nu gick det som det gick, och därför är det bara en sak kvar : upp till bevis.[/QUOTE]
Håller faktiskt med om det mesta.
Nu är det bara upp till bevis! Jag ska försöka mig på bänken nästa vecka, trots att jag inte är 100% bra i axeln , bara för att bevisa sanningen!
Sedan blir det lätt träning framöver ett tag ( för axelns skull).Har inget mer o säga än, snart kmr filmen upp här! :emo-thumb
27 september, 2006 at 18:56 #902640Anonym anvandareMemberOch OM det skulle visa sig att jag inte klarar av det så ska jag iaf filma försöket, och då får jag väll be dig om ursäkt. MEN om jag klarar det så vill jag att du ber mig om ursäkt..?
DEAL?
27 september, 2006 at 19:03 #902641Anonym anvandareMemberSjälvfallet
27 september, 2006 at 19:29 #902642Anonym anvandareMemberstahlberg wrote:Självfallet:up:
28 september, 2006 at 08:16 #902643Anonym anvandareMemberHär måste tilläggas, att man måste få se också när stången lastas, och vad det står för siffror på viktskivorna. Dessutom måste man se stångens båda ändar under serien. Allt detta för att på alla sätt försöka undvika bluff (vilket inte är helt lätt på en internet-film).
Lyftarens identitet blir omöjlig att bekräfta för dem som inte känner honom, men det räcker att det är SAMMA lyftare som i den första filmen (för han hade enligt mig aldrig klarat 130 kg, åtminstone vid det tillfället).
28 september, 2006 at 10:54 #902644Anonym anvandareMemberstahlberg wrote:Här måste tilläggas, att man måste få se också när stången lastas, och vad det står för siffror på viktskivorna. Dessutom måste man se stångens båda ändar under serien. Allt detta för att på alla sätt försöka undvika bluff (vilket inte är helt lätt på en internet-film).Lyftarens identitet blir omöjlig att bekräfta för dem som inte känner honom, men det räcker att det är SAMMA lyftare som i den första filmen (för han hade enligt mig aldrig klarat 130 kg, åtminstone vid det tillfället).
Självklart..
28 september, 2006 at 13:56 #902645Anonym anvandareMemberEn lyftares serie”kondition” – och skillnaden mellan 10RM och 1RM – kan variera väldigt mycket. Men jag håller absolut med om att 10 strikta reps med 100 kg är lika godkänt i dethär fallet som 1×130. Däremot är jag tveksam om 10×100 är så mycket mer skonsamt för axeln än 1×130. Men jag tycker att båda alternativen är godkända.
Om Stoffe-90 nu har en odiagnostiserad axelskada, som helt hindrar honom från att träna bänkpress just nu, kommer han – med tanke på sin korta träningsbakgrund – att sakna lite viktkänsla efter en veckas paus. Pausen kommer troligen dessutom att verka negativt rent psykologiskt (”säkerhetsmässigt”). Så någon lätt uppgift har han inte i så fall, också OM påståendet om 130 vore sant.
Om skadan däremot ”bara” ger sig till känna lite, och hindrar honom från att lyfta TUNGT, men inte hindrar honom helt, så är han i ett betydligt bättre läge.
En lyftare som tränat hårt i 10 år mister varken styrka eller känsla fastän han skulle pausa med träningen t.ex i en månad (MÖJLIGEN kan pausen inverka negativt mentalt). Men en lyftare som tränat 5-6 månader (tror jag Stoffe sa att han tränat) är i ett helt annat läge.
Låt oss säga att Stoffe-90 tränat i hela 7 månader. Han började då träna i februari 06. Minns jag rätt har han alltså klarat 7×100 (filmen) i maj 06, efter 3 månaders träning. Om serien vore strikt vore detta säkert närmast ett slags världsrekord (åtminstone för icke-dopade lyftare, till vilka jga hoppas Stoffe hör).
Iof tror jag att serien på 100 skulle varit BETYDLIGT kortare utan en passare som både lyfter och styr stången. Men resultatet är ändå mycket tvivelaktigt om andra fakta – t.ex karriärens längd – är sanna.
Men det är som sagt onödigt att spekulera mer just nu. Det skulle vara en verklig sensation – av det positiva slaget – om jag tvingades be om ursäkt i denhär tråden.
-
AuthorPosts
- You must be logged in to reply to this topic.