- This topic is empty.
-
Posts
-
24 TIMMARS LÖPNING
Japp helgen den 17-18/6 var vi i Trollhättan för springa ett ultramarathonlopp (allt över 4,2 mil är ultramarathon).
Det är en av Europas störta, så det kom mycket folk från alla håll och kanter.
Vi gick upp klockan 06:00 på lördagsmorgonen och åkte iväg tidig, trots att tävlingen började klockan 12:00.
Liza var med som vanligt, vilket var väldigt skönt då hon stöttade oss med sina rop.
Loppet gick på en 1500 m terrängbana med rätt så kraftiga backar.
Många varv skulle det bli.Upplägget för ett 24h lopp är väldigt individuellt. En del väljer att lägga in viloperioder med sömn, andra nöter på hela dygnet (jag gillar att nöta). Grundregeln är att vara sparsam med krafterna.
På långa lopp är det bra att lägga upp rutiner med vila/mat/dryck annars kan det vara tufft att genomföra ett 24-h lopp tex.
Jag körde på i ett lungt tempo, men det var tungt då värmen tog hårt.
Åsa och Tina som också sprang körde sitt eget race, så de såg jag inte så ofta i början.
Men när de tröttnade började jag varva dem allt oftare.
Framåt midnatt kom de med hamburgare och det var rätt gött, men många hade problem att få sig den (och övrig kost) efter 12 h löpning.
Maten och drickat var extra svårt denna gång, då jag fick avsmak för både drickat och mat.
När det gäller näringen så fanns det allt man kan tänka sig.
Under loppet gång får olika slags begär och då är det gött att få just det man vill ha.
Vissa drack tillockmed öl och det hjälpte rent mentalt.
Man var rätt trött på sötsaker efter tag kan jag ju intyga.Vid 02:00 går en del och lägger sig (sover kanske 30 min) och då blev det lite glesare med löpare.
Men natten var faktist riktigt skön att springa i, för då var det svalt.
Det enda problemet var att det var förbannat mörkt i några timmar, vilket var svårare att hålla tempot.Under loppet hade jag mentala svårigheter och var inte rikigt på g, utan fegade och kände efter för mycket.
Det gjorde rätt ont i lederna och då bromsade jag min löpning.
Vid 8-9 tiden på morgonen ser jag Tina och Åsa halta.
De har så fruktanvärt ont under fötterna, så det knappt inte kan ta sig runt.
Bara en och en halv timme innan tiden gått ur (24 h) så kliver de av.
De har då averkat ca 14 mil.
Jag kämpar på och får nya krafter.
Åsa och Tina skriker en timme innan mål att jag är på väg att springa 20 mil.
Men jag tror dem inte.
De sista 20 minuterna kortas banan och jag lägger in en riktig långspurt och springer snabbast av alla.
När sirenen äntligen ljuder och loppet är över distansen mäts till 19,3 mil och kommit trea i loppet!
Efter värker det fruktanvärt i knäna.Rätt nöjd med resultatet i början men som efter ett tag byts till besvikelse, då jag vet att jag hade så mycket mer att ge.
Denna gången var det den mentala biten som var dålig, men den skall det jobbas på.
Åsa och Tina var rätt fräscha och trots allt nöjda.
Trots att vi inte sovit på dryga 30 h, så bestämmer vi oss för att köra hem.
Det blir en lugn resa med ett par stopp för att piggna till.Arrangemanget var alldeles utmärkt. Allt som kunde önskas serverades av hjälpsamma funktionärer vid den riktigt vackra banan. Vackert väder, men varmt .Trevlig stämning bland löparna.
Helt klart återvänder vi nästa år och då är målet över 21 mil som gäller.För er som kanske blir sugna så kommer här lite info vad många av löparna råkar ut för inkl mig själv.
Råd som räcker dygnet runtAtt springa ett 24-timmarslopp är en väldig utmaning eftersom loppet kommer att utvecklas till en kamp inom löpare. Kampen står mellan en kropp som blir allt mer sliten och kommer att sända alla möjliga signaler på att den vill vila. Denna slitna kropp ska drivas framåt med hjälp av ett psyke. Om psykets signaler till kroppen är starkare än kroppens signaler till psyket, kommer löparen att kunna vara igång hela dygnet.
På grund av den extremt långa tiden som kroppen och psyket utsätts för påfrestningar kommer med största sannolikhet följande åkommor att upplevas.
* Fötterna slits och man får blåsor eller/och skavsår.
* Muskler kommer att krampa och värka.
* Magen kommer att protestera mot allt ätande och drickande. Troligtvis blir du någon gång illamående. Du kanske till och med spyr.
* Sömnbristen kommer att göra dig dimmig i skallen under några perioder.
* Du kommer att se varvtiderna bli mycket längre än vad du hoppats på. Då smyger sig tvivlet på och du kan tappa modet.
* Tankar på att det finns åtskilliga bättre sätt att tillbringa en lördagskväll än att springa runt på en varvbana kommer att smyga sig på.
* Omklädningsrummet, med varm dusch och möjligheter till vila, kommer att fresta dig.Resultat:
Åsa och Tina på delad sjätteplats (gick i mål samtidigt).
Jag kom trea och är rätt nöjd nu i efterhand, eftersom jag fick reda på att banan är en av de tuffaste, vilket gör det svårare för lederna.
De som var före mig brukar vanligt vis komma en till två mil längre.Tvåan var så slut att han inte kunde hämta sitt eget pris (frugan fick göra det).
Ettan spydde en hel del på slutet och klev av när det var ca 5 min kvar.oh shit inget man vill uppleva haha,jag dör typ efter att sprungit 5m.
Helt otroligt att Du och din familj orkar med det
laham wrote:oh shit inget man vill uppleva haha,jag dör typ efter att sprungit 5m.Helt otroligt att Du och din familj orkar med det
Och jag dör av att lägga på 5kg extra på knäböjen;)
Men jag har lite utmaningar där också, men de få jag ta lite senareFEVER wrote:Och jag dör av att lägga på 5kg extra på knäböjen;)
Men jag har lite utmaningar där också, men de få jag ta lite senarehehe…vad går utmaningen ut på.?
Helt sjukt fever, jag fattar inte hur du orkar!
En fråga som kanske har ställts förrut: var det dig man såg göra armhävningar och sit-ups på mållinjen i TV-rutan under stockholm marathon?
laham wrote:hehe…vad går utmaningen ut på.?Sorry för att jag inte hunnit svara förrän nu:o
Men utmaningen går ut på att träna ben under en hel dag.
Vi (jag och en polare) kommer att börja tidigt på dan och kommer då att träna så tungt som vi brukar göra, men kommer att äta och göra våra behov mm under dagen.
Träningen skall köras så strikt det bara går under hela dygnet, även om det känns tungt.Men det blir nog senare höst, just nu har jag lite för mycket lopp för att våga mig på ett sådant projekt.
polaren wrote:Helt sjukt fever, jag fattar inte hur du orkar!En fråga som kanske har ställts förrut: var det dig man såg göra armhävningar och sit-ups på mållinjen i TV-rutan under stockholm marathon?
Jo det stämmer, jag gör det alltid efter mina lopp;)
Man orkar allt så länge man tycker det är roligt:DFEVER wrote:Jo det stämmer, jag gör det alltid efter mina lopp;)
Man orkar allt så länge man tycker det är roligt:DHaha! Jag kände igen dig från nån gammal tråd på Kolozzeum (tror jag), och höll på att sätta chipsen i halsen när jag såg dig på mållinjen
FEVER wrote:Sorry för att jag inte hunnit svara förrän nu:o
Men utmaningen går ut på att träna ben under en hel dag.
Vi (jag och en polare) kommer att börja tidigt på dan och kommer då att träna så tungt som vi brukar göra, men kommer att äta och göra våra behov mm under dagen.
Träningen skall köras så strikt det bara går under hela dygnet, även om det känns tungt.Men det blir nog senare höst, just nu har jag lite för mycket lopp för att våga mig på ett sådant projekt.
Du är ju helt skadad! Colt! Detär kul med utmaningar. :up:
- You must be logged in to reply to this topic.
