Martin tillbaks på svensk mark…
Spänningen ligger tät i rummet när jag slår upp ögonen, Martin är redan vaken och laddar inför tävlingen. Man hör ett mumlande ljud från honom ”äckliga torra riskakor”. Medan han äter passar jag på att besöka frukostbuffen, snacka om att jag blev förvånad när jag ser de amerikanska proffsen sitta och frossa i de feta läckerheterna som serverades. När Martin får reda på detta kommer han bli riktigt avundsjuk ”potatis och riskakor som är så gott!”. HA HA.
Läs de tidigare rapporterna
Söndag: Avresa, flygtur, Los Angeles, fotografering på Gold’s, massage, utflykt…
Fredag: Farväl, incheckning, insmörjning, invägning…
Lördag – äntligen dax
Nu är det dags att gå bort till tävlingsarenan för en genomgång innan sista lagret färg ska läggas. Det är ett riktigt rävspel mellan de olika proffsen, de vill inte visa sig för varandra så de väntade ut varandra – sen blev det smått panik när alla kom på en gång. Vi hade lite fördel av att killarna som målade gillade Martin och tog honom före vissa av de andra proffsen, det avspeglades i att han fick en jämn och snygg lyster och glans.
Nu var det dags för första ronden som är lite annorlunda här mot hemma, man går ut en och en och slår de obligatoriska poserna. Denna rond följs av en symetrirond där man möts alla mot alla. Martin möts av samma publikstöd som killarna från USA, synd bara att inte domarna är lika lättflörtade. När en kille i hans storlek och form kommer över för att tävla känner sig amerikanarna hotade och dömer ner dem. Äntligen, nu är det särbedömmning, tänk er en scen som är packad med tjugonio (29) muskelmonster som alla vill vara med i första särbedömmningen.
Lätta knuffar och små knorrningar är en del i spelet, Martin står där som en gigant bland jättar och håller musklerna spända utan att röra en min. Det är bara jag som vet sanningen om hans magiska leende, kan det bero på att han älskar att vara STÖRST eller tänker han på nästa generation byggare som är på gång.
De första ronderna går fint och Martin slutar på elfteplats, nu ska vi promota Martin lite nere på expot. Killen väcker uppseende vart han än går, folk vänder sig om och vill titta på hans enorma storlek. Vi går runt och snackar lite med viktiga personer inom branschen, men tyvärr är de gamla proffsen lite kinkiga och bara pratar med varandra. Det får det vara nog, dags att lägga Martin med benen i högläge och ett paket riskakor att knapra på, för han måste torka till lite innan finalen.
Man kan kalla det ”sista smörjelsen”. Jan Tana-killarna gnider in Martin med posing-gel och det är en olidlig spänning på scenen då de andra killarna har kört lugna låtar till sina program, medans Martin ska rocka FETT. Tyvärr tyckte inte domarna att man ska rocka medan publiken älskade det. Martin körde med full fart mot Olympia. Man kan säga mycket om Martin, men när det gäller bjuder han verkligen på sig själv! Detta resulterade i en riktigt lovande tolfteplats med mersmak för oss alla.
Söndag – avsked från träningens land
Utcheckning från hotellet och en snabb bil färd till LAX flygplats, vi sitter som två vinnare bak i limon och njuter av de sista minutrarna i detta underbara träningens land. Nu väntar bara en lång flygresa hem och börja träna mot nya mål. Väl på planet börjar vi diskutera hur vi ska lägga upp dieten inför nästa tävling och ändra det som inte var så bra denna gång.
Planet landar och vi är tillbaka i den svenska kylan igen. Då var det slut för denna gång och Martin vill säga tack till alla som har hjälpt honom att genomföra detta äventyr.
Vi hörs snart igen inför nästa tävling har Martin lovat.
MVH:Roger
PS. Ett speciellt tack till Martin Hanzel och Tess samt Gymgrossisten för ert stöd.
Bilder två dagar efter Ironman Pro
