Allt är inte vad det synes vara. De flesta killar och tjejer som tränar har generellt sett en väl tilltagen fysisk styrka. Inga större studieskulder krävs för att inse detta. Även när det gäller karaktär och personlig drivkraft är det vanligtvis välbeställt. Det krävs en hel del av en individ för att dels lägga på sig muskler och dels komma i form. Men hur är det egentligen med den själsliga styrkan?
Allt som oftast tycker jag mig möta människor som, trots att de med frenesi ägnar sig åt träning och diet, alldeles uppenbart bär på en tilltufsad självkänsla.
Vem är jag att öppna munnen, kanske du tänker? Jag som i egenskap av redaktör för denna tidning varje månad formligen tvångsmatar dig med tips och råd om hur du ur ett perspektiv ska kunna förbättra dig själv? Tja, vem är bättre skickad att vurma för betydelsen av alla delar i kostcirkeln, än kocken som tillreder den dagliga lunchen?
Dessutom – och det kanske är det allra viktigaste – det ena behöver ju inte utesluta det andra. Att sukta efter en välutvecklad fysik är varken ont eller moraliskt diskutabelt. Tvärtom – det är på många sätt en rättighet, och en förutsättning för att fullt ut kunna leva och uppskatta livet riktigt länge. Vår obestridliga uppfattning är att ett grundligt välmående ofta är sprunget ur en god hälsa och en dito fysik.
Men som jag ser det så kan det bli lite problematiskt att balansera detta, om vi inte samtidigt förmår känna tillräcklig trygghet i oss själva. När vi istället anser oss tvungna att matas med andras uppskattning över våra fysiska företräden, för att vi ska känna oss som fullgångna individer. När vi inte mår bra om vi inte får vår dagliga dos av komplimanger och beundran. När vi inte klarar oss utan andras uttryckta gunst.
Några av oss vill dessutom kliva upp på en scen för att mäta oss med andra. Underbart roligt, och lika spännande. Men har man då inte alla sina själsliga demoner i schack, så är det som att be om personliga piskrapp och andliga örfilar. Nu är jag ingen psykolog (heller). Men min lekmannabedömning är ändå klar: Att för närgånget identifiera hela sin person med sin kropp, är förmodligen inte rätt utgångspunkt för att utsätta sig för subjektiva bedömningar i vår fysiska tillvaro.
Men träningen kan faktiskt göra stor nytta även här. Glädjen över att få använda sin kropp till en av de saker den är till för, ger oss en större tillfredställlelse än vad vi kanske vill tillskriva den. De välgörande endorfinerna kan dessutom flöda och träningsvärken kan ses förstärka självrespekten.
Så fortsätt att sträva framåt och träna hårt. Men se dig själv i ögonen lite oftare, och upptäck kraften däri. Se också till att använda denna kraft och beslutsamhet till att odla din själsliga styrka. Ta fasta på det du utför, och värdesätt din prestation.
Låt därefter din växande styrka ta plats även i själen.
I dina värkande musklers tjänst!
Skriv till BODY, Box 3417, 103 68 Stockholm, märk kuvertet ”Alex”.
