Artikelförfattaren flexar…
Jag hade äntligen bestämt mig för att besöka ”The Mecca of Bodybuilding” – Gold’s Gym i Venice. När jag landat på L.A. Airport var jag utsvulten efter den långa resan och skyndade mig därför till närmaste restaurang på flygplatsen.
Jag slog mig ner vid ett bord och inväntade service från personalen. Efter ett tag noterade jag att min bordsgranne observerade mig med nyfiken blick. Jag besvarade hans blickar med ett ”How do you do” på Svengelska. Mannen bad om ursäkt för att han stirrade så mycket på mig och sade, Hey!, aren’t you that famous wrestling guy? No?!, svarade jag förvånat tillbaka. Are you not a wrestler?, envisades gubben. ”No”, svarade jag, lite mer bestämt den här gången. Ah, sa gubben, ”now i know, you are a football player!”. Vid det laget började jag bli en smula irriterad och ”No:et’ kom snabbare.
– I’m NOT a footballplayer and I’m NOT a wrestler, följde jag upp förtydligande, varpå gubben lika snabbt svarade tillbaka; – You can’t be that big without no reason, tell me what are you doing?
Fan, tänkte jag för mej själv, här har man rest tusentals kilometer för att komma till USA, ”The land of Bodybuilding”, så ser dom inte ens skillnad på en fotbollsspelare och en byggare!! Jag svarade i alla fall gubben: ”I’m a bodybuilder…” Gubben höjde förvånat på ena ögonbrynet och sa: – Oh, I have only seen bodybuilders on TV and they did not look like you do, they where tanned and they got weins all over their body, you look like a football player in my eyes”. Aningen upprörd efter vår konversation kom äntligen servitrisen fram till mig och tilltalade mig med:
– Hi big guy. Are you a boxer or something?
Vad är det för fel på de här människorna!?, skrek det inom mig. Dom måste ju se hundratals byggare varenda dag? Jag åt snabbt upp min mat och funderade under tiden på varför dom inte kunde förstå att jag var en byggare. Efter en hisnande taxifärd genom LA:s gator var jag slutligen framme vid min destination. Venice Beach – The Mecca of Bodybuilding. Genom taxifönstret såg jag vyer som jag tidigare endast sett på bild. Firehouse-restaurangen där alla byggarna äter, den berömda gul/svarta vägskylten – Bodybuilders crossing! Och till slut – Gold’s Gym. Jag pröjsade taxin och skyndade mig upphetsad mot entren, där en vänlig receptionist möter mig med ett Colgate-smile och säger; ”15$ for one training please.” 150 spänn! Detta är ju värre än hemma i Stockholm, tänkte jag.
Redan i omklädningsrummet började jag sakta inse att det är stor skillnad på tränande här och hemma. Jag började inse varför människorna jag träffade på restaurangen trodde att jag var fotbollsspelare och inte bodybuilder. Det blev ännu mer uppenbart när jag kom in i själva gymlokalen… Fan vilken ruggig form alla var i. Det var ribbor, rutor och ådror till höger och vänster. Jag började undra om Golds skulle ha ett jättelikt kvartersmästerskap med 10.000 dollar i förstapris, men detta var ”just a regular day at Golds”.
En av anledningarna till att jag åkte till Golds i Venice var för att träffa Hadi. Han är en fd elitbyggare som numer jobbar som coach åt professionella byggare. Han coachade bland andra Craig Titus eller ”Craig Tightass” som Hadi kallade honom. Mitt under en diskussion vi hade angående dietupplägg utbrister Hadi; ”Hey!, -You got to say hello to Johan from me!”
– ”Who the hell is Johan”, frågade jag?
– ”Oldenmark”, svarade Hadi precis som om det var den naturligaste saken i hela värden. ”I competed against him in the world championships 1996, he was on fourth place and I was on second. I remember him as a nice guy. -Yes he is, svarade jag lite förvånad över att mannen framför mig vägandes cirka 80 kilo var VM-tvåa för inte så länge sedan.
”Vad har du för mål”, undrade Hadi?
– Att någon gång placera mig på ett VM, svarade jag blixtsnabbt.
– Ok, vad väger du, frågade han?
– About 300 pounds (ca 135 kilo), sa jag ganska stolt.
– Tävlingsvikt?
– About 250 pounds (ca 110 kilo), svarade jag mindre stolt.
– You are fat!, utbrast Hadi.
– No, I’m not, svarade jag. Look for yourself. You can almost se my abs in the mirror.
Hadi såg inte ett dugg imponerade ut och sa; ”You are fat!” Om du väger 110 kilo i tävlingsform skall du väga max 117-118 kilo under offseason läxade Hadi upp mig.
– Men man måste ju äta mycket mat för att växa, försökte jag försvara mig.
– Du behöver bara äta ca 500 kalorier över din nollgräns för att lägga på dig muskler, svarade Hadi.
Nollgräns?!
– Låt oss säga att du har ungefär samma rutiner varje dag, då kan man räkna ut din totala energiförbrukning under en dag. Det kalorital som du kommer fram till representerar din nollgräns. Det vill säga det kaloriintag du kan ligga på där du varken går upp eller ner i vikt. Vill du sedan ha en uppbyggnadsperiod så adderar du ungefär 10 % av kaloritalet, då får du i dig mer kalorier än du förbrukar och du kommer att gå upp i vikt.
Man behöver alltså inte äta 10.000 kalorier om dan för att bli grov, undrade jag med tankar kretsandes kring den tvångsmatning jag straffat mig själv med de senaste åren?
– Absolut inte! Du måste förstå att din kropp jobbar enormt mycket med att bryta ner all den mat du äter, det är mer skadligt än nyttigt att sätta i sig dom mängderna med mat, sa Haidi. Han fortsatte; Det viktigaste som många byggare har glömt är att tänka på fördelningen mellan protein, kolhydrater och fett. De stirrar bara sig blinda på det slutgiltiga kaloriintaget. En annan viktig sak är näringsinnehållet i maten. Vad är det för mening med att äta 10.000 kalorier om dagen när maten inte innehåller någon näring?
Då är det bättre att äta 5000 kalorier om dan med näringsrik mat, för det är ju trots allt näring vi behöver för att bygga muskler – inte bara kalorier. Att bulka upp sig onödigt mycket har många nackdelar. Din träning blir lidande för att din återhämtningsförmåga försämras avsevärt när du har en massa dödvikt att släpa runt på. Din sömn försämras också, och alla vet ju hur viktig sömnen är för att återhämta sig efter träningen. Det är också när du sover som kroppen utsöndrar mest tillväxthormon. Om du har sömnrubbningar sker det också förändringar i tillväxthormonutsöndringen, vilket resulterar i sämre träningsresultat.
Cardioträning är också en förglömd aktivitet hos många byggare som endast kör aerobisk träning inför en tävling för att förbränna fett. Det är hjärtats kapacitet som begränsar hur mycket muskler du har möjlighet att lägga på dig. Du kan inte köra i 200 km/h med en motor på 50 hästkrafter om bilen väger två ton, det är samma sak med byggningen, avslutade Hadi.
Vi skiljs åt för dagen och jag går mot Firehouse för att äta. Jag funderade på allt som Hadi lärt mig och tycke att det var logiskt alltihop. Dagen efter var jag på Golds Gym en timme efter att de öppnat – klockan 05.00 – och körde mitt första konditionspass på mycket, mycket länge. Kom ihåg att som byggare ska man inte bara bygga utsida.
Utan fungerande insida ingen utsida.
