En kropp som inte stoppat i sig en stor påse chips för att toppa formen!
Det florerar många myter om salt. Framför allt anklagas det för att vara boven i formtoppningsdramat. Det är till viss del sant. Men det är skillnad på salt och salt. En sort vill vara inne i muskelcellen och behåller vätska där. En annan vill dra med sig vattnet så att det lägger sig under huden. Balansen däremellan kan avgöra om dina muskler ser framträdande ut eller om vätskan i kroppen istället gör dig sälslät.
När man talar om salt i maten och i kroppen brukar man inte göra någon skillnad mellan olika typer. Det finns emellertid flera sorters salt. Att inte skilja på dessa är ett stort misstag eftersom saltet, i flera avseenden, har rakt motsatta egenskaper.
De typer man i vardagligt tal menar med salt är natrium och kalium. Natrium är samma sak som vanligt koksalt medan kalium bl a finns i kaliumsalt, t ex Seltin. Det finns även andra salter med betydelse för våra kroppar, t ex magnesium, men den här gången håller vi oss till natrium och kalium.
Mycket vätska i muskeln ger ökad volym
Ungefär 60-70% av en vältränad människas kropp består av vatten. Utan vätskan skulle vi bara förvandlas till en hög torkad vävnad och benknotor. Vätskan kan ansamlas i kroppens olika vävnader och det är saltbalansen som i stor utsträckning påverkar var vätskan samlas. Det kan finnas vätska i eller utanför muskelcellen. Om muskeln har mycket vätska i sig ökar den i volym och blir hård. Om vätskan istället samlar sig utanför muskeln, alltså ligger mellan muskel och hud, blir muskeln liten och slapp. Samtidigt kommer du att se plufsig ut eftersom vätskan under huden döljer muskeln. För att kontrollera denna vätskebalans använder sig kroppen av natrium och kalium.
Balansen kan avgöra formen
En muskelcell kan liknas vid en ballong. Vatten kan fritt röra sig in i eller ut ur ballongen medan näringsämnen och andra substanser kräver aktiv transport för att passera ballonghöljet, alltså cellväggen. En grundläggande fysikalisk regel är att det finns en ständig strävan efter samma koncentration överallt. Att denna regel gäller kan du lätt kontrollera genom att lägga en sockerbit i ett glas vatten. När sockerbiten har smält kommer sockret att sprida sig i hela glaset, trots att du inte rört om i det. Det beror på den ständiga strävan efter en koncentrationsutjämning. Samma sak händer i muskelcellen när du äter salt av de två olika typerna vi nämnt. Det kommer att råda en balans mellan natrium och kalium. Muskeln tar aktivt in kalium och gör allt för att tvinga ut natrium. Resultatet blir att det inuti muskelcellen kommer att finnas mycket kalium och utanför cellen finns det mycket natrium, däremellan råder alltså en balans.
Om du äter en stor påse chips kommer du att få i dig många gram natriumsalt. Natriumet lägger sig i utrymmet mellan muskeln och huden. Koncentrationen av salt blir således större dar äh i muskeln. Som du minns kunde vatten röra sig fritt ut ur och in i muskelcellen. För att utjämna koncentrationsskillnaden mellan utrymmena utanför och innanför muskeln dras därför vatten ut ur muskeln och lägger sig under huden. Om detta händer spelar det ingen roll att du är i jättebra form. Trots lågt kroppsfett kommer musklerna inte att synas. Vätskan utgör ett hinder för detta.
Motsatsen händer om vi avsiktligt äter små mängder vanligt salt (natrium) och ser till att få i oss mer kalium. Kaliumet tas upp i muskeln och drar in vätska till muskeln. Vips, så syns muskeln mycket bättre eftersom vattnet mellan huden och muskeln inte döljer dina hårda muskler längre. Dessutom blir ju muskeln lite större än tidigare, eftersom den ökade mängden vätska även ökar volymen.
Salt för muskelkontraktion
Förutom att reglera vätskebalansen fyller både natrium och kalium flera viktiga funktioner i våra kroppar. Natrium behövs då vi ska ta upp nedbrutna kolhydrater (glukos) och för att vi ska ha ett effektivt upptag av näringsämnen till muskelcellen. Kalium behövs för en normal produktion av testosteron. Kalium och natrium är även så kallade elektrolyter, ämnen som krävs för muskelkontraktion, alltså muskelrörelser. Elektrolytbalansen i muskelcellen behöver både natrium och kalium för att upprätthållas. Om du har för lite av någon elektrolyt blir du svagare och orkar inte samma tunga vikter som tidigare. För mycket av natrium eller kalium är inte heller bra. Vad som händer om vi åter för stora mängder natrium är välkänt. Blodtrycket höjs, vilket kan leda till njurfel, slaganfall och hjärtinfarkt. Att ha för stora mängder kalium i kroppen kan också vara farligt.
Ett bra exempel är Mohammed Benaziza, en professionell bodybuilder, som dog för några år sedan av kaliumförgiftning. Han hade tagit stora mängder vätskedrivande medel för att bli av med vattnet mellan muskel och hud. Kroppsbyggare som tar anabola steroider drabbas ofta av vätskeretention, dvs en ansamling av vatten under huden. Det är därför de ofta även tar vätskedrivande medel. Preparatet han använde hade förmågan att tvinga kroppen att behålla kalium, medan natrium och vatten kissades ut. Med detta preparat tappade han inte trycket i musklerna eftersom de var proppfulla av kalium som drog in vätska till dem. Problemet var dock att stora mängder kalium resulterar i att hjärtat slutar slå. Benaziza dog därför av hjärtstillestånd. Med detta i bakhuvudet förstår du att balansen mellan natrium och kalium är viktig.
De enkla reglerna
Rekommendationerna för hur man bör inta de olika salterna är enkla. De flesta i västvärlden äter för mycket natrium och för lite kalium. Det är olyckligt eftersom kroppen har svårt att göra sig av med natrium men ganska lått kan utsöndra kalium. Att dö av kaliumöverskott riskerar man i praktiken bara om man tar vätskedrivande medel. Det kalium som finns i maten kan kroppen, under normala omständigheter, hantera. För att både se bra ut och må bra bör de flesta därför minska natriumintaget och öka kaliumintaget. I listan intill kan du se exempel på vilka livsmedel som ger stora mängder av de olika salterna.
Formtoppning
Om man ska tävla i bodybuilding eller fitness kan man drabbas av vätskeretention, alltså en vattenansamling som lägger sig mellan huden och muskelcellen. Den risken är betydligt större för dem som använder dopingpreparat äh för dem som inte gör det. Stressen och nervositeten man upplever före en tävling kan också resultera i vätskeansamling. Det beror på att stresshormonerna som frigörs, bland annat kortisol, orsakar vätskeretention.
De allra flesta som ska tävla tjänar på att skära ner natriumintaget till ett minimum och äta normala mängder kalium ungefär tre dagar före tävling. Den tiden räcker för att saltbalansen ska förändras till det bättre. Titta i tabeller och lär dig vilka livsmedel som ger mycket eller lite av de respektive salterna. Om du redan åter lite natrium kommer effekten av att ”spara på saltet” inte att bli lika märkbar. Det visar att det är fördelaktigt att inte helt ta bort saltet ur maten under lågsäsong.
Artikeln ursprungligen införd i B&K Sports Magazine 02/1997.
