Fettsyresammansättningen i fettväven återspeglar fettsyresammansättningen i kosten. Det har visats i djurstudier att upptag till och lagring av fettsyror som kommer från maten i fettcellerna, skiljer sig för olika sorters fettsyror.
Syfte
Att detaljerat hos friska människor undersöka fenomenet att individuella fettsyror från maten tas upp olika effektivt av fettlagren, samt vad dessa skillnader kan bero på.
Tillvägagångssätt
9 friska män fick äta en måltid innehållandes flera olika fettsyror tillhörande de olika fettsyrefamiljerna. Blodprover togs från blodkärl som bl.a. dränerat (passerat) underhudsfettet från magen, under 6 timmar efter måltiden.
Resultat
Inlagringen av matfett skedde upp till 4 timmar efter måltiden, och skiljde sig signifikant mellan olika sorters fettsyror. Inlagring av fett från omega-3 familjen (dvs. alfa-linolensyra och dess omvandlingsprodukter EPA och DHA) var lägst i förhållande till de övriga fettsorterna. Detta är kanske inte helt oväntat med tanke på att fiskolja, som innehåller mycket fett av omega-3 sorten, i andra studier visat sig minska andelen kroppsfett.
Det mer överraskande studieresultatet var att inlagringen av mättat fett var lägre än inlaggringen av fett från omega-6 familjen (dvs. linolsyra och dess omvandlingsprodukt arakidonsyra). Vidare visade sig inlagringen av matfett från omega-6 familjen vara lägre än inlagringen av enkelomättat matfett. Den enkelomättade fettsyran oljesyra lagrades allra effektivast av alla fettsyror i fettväven.
Dessa skillnader kan sammanfattas genom en uppställning av de olika familjerna av fettsyror, från den som lägst tendens att lagras i fettväven (alfa-linolensyra ) till den som störst tendens att lagras i fettväven efter en måltid:
- omega 3 fetter (t.ex. alfa-linolensyra, EPA och DHA) – lägst tendens till inlagring i fettväven
- mättat fett
- omega 6 fetter (t.ex. linolsyra)
- enkelomättat matfett – störst tendens till inlagring i fettväven
Den vanligaste enkelomättade fettsyran oljesyra (som främst förekommer i oliv- och rapsolja) hade störst tendens att lagras i fettväven av alla de olika fettsyrorna i måltiden. Det verkar som att skillnaderna främst tycks bero på fördröjd transport från absorptionsstället i tunntarmen till fettlagren.
Slutsats
Denna studie indikerar att man bör se över fettsyresammansättningen i kosten om man vill undvika att fettsyrorna lagras i fettväven. Studieresultaten styrker användandet av fiskolja, som innehåller en övervägande del omega-3 fetter däribland EPA och DHA, eftersom denna sorts fettsyror har lägst tendens att lagras i fettväven. Dessutom har de störst tendens att mobilisering från fettlagren, vilket delvis förklarar att de kan minska andelen kroppsfett om de används i stället för mättat eller enkelomättat matfett. Ett praktiskt tips är att byta ut biffstekarna (som innehåller mycket matfett i form av mättade fettsyror) mot fet fisk som innehåller en övervägande del matfett i form av fleromättade fettsyror av omega-3 familjen.
Även om denna studie visar att mättat fett (som förekommer rikligt i smör och animaliska livsmedel) har lägre tendens till inlagring i fettväven än enkelomättat fett (som främst förekommer i oliv- och rapsolja och avokado), bör man tänka på att enkelomättat fett mobiliseras lättare från fettlagren. Till stekning är det därför smartare att använda oliv-och/eller rapsolja, än smör eller margaring. Alternativ kan man använda den värmekänsliga fiskoljan (som därför ej bör användas för stekning) i kalla maträtter och dressingar, eller hälla över någon matsked fiskolja på färdiglagade fettsnåla rätter. Fiskoljan passar även perfekt i proteindrinkar och dyl.
Referens:
Summers LKM et al: Uptake of individual fatty acids into adipose tissue in relation to their presence in the diet. Am J Clin Nutr 2000; 71: 1470-7
