En förutsättning för att hålla kroppsvikten och kroppssammansättningen konstant är att kaloriintaget motsvarar energiförbrukningen. Dessutom måste intaget av de energigivande näringsämnena (fett, protein och kolhydrater) vara likas stort som förbränningen av dem för att de inte ska lagra i kroppen. Detta gäller framför allt fettintaget, eftersom fettets höga energidensitet (dvs. kaloriinnehåll per gram) gör att man lätt får i sig mer kalorier än vad man förbrukar.
Men hur kan det komma sig att somliga till synes ”normalfeta” individer kan tillåta sig att njuta av fettdrypande maträtter utan att lägga på sig överflödigt kroppsfett, medan blotta tanken på mat hos andra räcker för att valkarna ska börja växa, kanske du undrar. Det var precis denna frågeställning forskarna hade i denna studie.
Syfte
Att undersöka hur kroppen anpassar sig till matvanorna hos fettfobiker, dvs. individer som har för vana att äta lite fett, och fettdyrkare, dvs. individer som föredrar fettrika maträtter.
Tillvägagångssätt
Kroppsvikt, kroppssammansättning, kaloriintag och konsumtion av fett, protein och kolhydrater, samt viloenergiförbrukning och fettförbränning, mättes hos 24 unga (19-25 år) friska män.
Hälften av försökspersonerna klassades som fettdyrkare medan andra halva kategoriserades som fettfobiker. Fettdyrkarna hade för vana att äta minst 43 E% fett, medan fettfobikerna i vanliga fall åt som mest 33 E% fett.
Efter att ha mätt ovanstående parametrar fick försökspersonerna konsumera en milkshake innehållandes antingen mycket fett (44 g fett, 27 g kolhydrater, 2 g protein) eller mycket kolhydrater (0,7 g fett, 121 g kolhydrater, 10 g protein). Kaloriinnehållet , volymen och vikten var densamma för båda milkshakearna. Alla försökspersonerna fick vid två olika undersökningstillfällen i slumpmässig ordning dricka båda dryckerna. Efteråt mättes under 3 timmar fettförbränningen och den måltidsorsakade ökningen av energiförbrukningen.
Resultat
Energiintaget hos fettfobikerna var 2260 kalorier per dag, fördelade på 54 % från kolhydrater, 31 % från fett (79 g fett) och 15 % från protein. Fettdyrkarna käkade lika mycket protein men hade, som förväntat, ett lägre intag av kolhydrater (43 E%) och ett högre intag av fett (44 E%, 146 g fett). Energiintaget hos högfettkonsumenterna var 2937 kalorier per dag, alltså 674 kalorier högre än hos fettfobikerna. Trots det högre kaloriintaget vägde fettdyrkarna lika mycket som fettfobikerna och hade lika stor andel kroppsfett som dessa, dvs.11 % kroppsfett.
Viloenergiförbrukningen hos fettdyrkarna var signifikant högre, 1640 kalorier per dag jämfört med 1489 kalorier per dag hos fettfobikerna. Fettdyrkarna hade alltså 10 % högre viloenergiförbrukning än fettfobikerna. Fettförbränningen hos fettdyrkarna anpassade sig snabbt och effektivt till fettinnehållet i den fettrika drinken och var signifikant högre än hos fettfobikerna. Förbränningen av kolhydrater efter kolhydratdrinken skiljde sig inte åt mellan fettfobikerna och fettdyrkarna.
Slutsats
Denna studie visar att du genom att konstant hålla ett högt fettintag kan minska risken för övervikt (i form av kroppsfett) och fetma, framför allt hos yngre individer. Detta tack vare att kroppen anpassar sig till denna kosthållning genom att öka både fettförbränningen och energiförbrukningen. Fettfobiker löper snarare en större risk för fetma med tanke på att de har lägre fettförbränning och viloenergiförbrukning, två metaboliska parametrar som är i sig är riskfaktorer för fetma.En förklaring till den paradoxala upptäckten att kroppsvikten och kroppssammansättningen var densamma hos fettfobikerna och fettdyrkarna är att fettdyrkarna hade en högre viloenergiförbrukning och fettförbränning.
Det kan tyckas att en ökning av energiförbrukningen med 10 %, i detta fall 150 kalorier/dag, är blygsam. Man får dock inte glömma att denna ökning av energiförbrukningen resulterar i en ökad förbrukning av 1050 kalorier per vecka eller 55 000 kalorier per år. Teoretisk skulle detta motsvara en förlust av 7,3 kg kroppsfett helt ”gratis” utan ansträngning!
Det sägs ofta att man ska variera träningsupplägget och matvanorna för att uppnå maximala träningsresultat. Detta pga. av att kroppen är mycket anpassningsbar och generellt slutar förändras och/eller göra ”framsteg” då den har vant sig vid vad du utsätter den för i gymmet eller vid matbordet. Men denna studie visar ett tydligt och viktigt undantag när det gäller intaget av matfett. Du kan alltså förbättra kroppssammansättningen genom att helt enkelt utifrån dina egna preferenser, bestämma dig för att alltid sträva efter att äta antingen mycket eller lite fett. Därigenom kan du dra nytta av kroppens anpassning till kosthållningen och på så sätt smärtfritt minska risken för att lägga på dig alltför mycket kroppsfett.
Hör du till dem som håller in på kaloriintaget under arbetsdagarna, för att unna dig frosseri på helgerna? Inga problem, bara du ser till att sänkta kaloriintaget under arbetsdagarna genom att avstå eller minska intaget från kolhydratrika livsmedel. På det sättet håller du ju fettintaget konstant, och kan dra nytta av kroppens fördelaktiga anpassning till fettintaget.
Referens:
Blundell JE, Cooling J, King NA: Differences in postprandial responses to fat and carbohydrate loads in habitual high and low fat consumers (phenotypes). Br J Nutr 2002 Aug;88(2):125-32
