Bild: Per Bernal.
I en tid när storleken regerar och när massa slår klass, så behöver vi då och då påminnas om att det inte alltid har varit så i vår sport.
En som alltid företrätt mer estetiska värden, och som numera därmed är något av ett utdöende släkte, är amerikanen Chris Cormier. Efter åtta sorger och sju bedrövelser fick vi oss så en kort pratstund med ”The Real Deal”.
- Namn: Broderick Christopher Cormier
- Smeknamn: ”The Real Deal”
- Född: 19 augusti 1967, i Palm Springs, Kalifornien
- Bor: I Las Vegas, Nevada
- Familj: Flickvän, sonen Kiviok
- Vikt: 110 kg, ca 125 kg offseason
- Längd: 176 cm
Om man undantar den där gången 1984, när jag jagade biljetter till Van Halen på Råsunda, så har jag aldrig varit ihärdigare än när jag försökte få tag i Chris Cormier. Efter minst hundra (100!) samtal till hans röstbrevlåda, och med lika många desperata uppmaningar om motringning, så började den panik som följer av att ha den beska andedräkten vid namn DEADLINE flåsande allt närmare i nacken, så smått ta ut sin rätt. Min panna var blank, blicken var tom, magen var orolig.
När han så, helt utan förvarning, svarade: ”Hello?…” blev jag så paff att jag bara kunde stamma något hyperintelligent till svar. Men, lycklig som en speleman, hämtade jag mig snart. Under vårt korta samtal (ban hade fest hemma) fick jag sedan klart för mig att Chris är en jättetrevlig kille, kanske med en oförtjänt kantig aura. Den av media (vaddå, får man inte kasta sten i glashus?) ofta skissade silhuetten av ett drogliberalt partydjur raserades ganska snabbt. Istället tonade en annan bild fram. Den om en hårt arbetande och målmedveten kille som numera gör sitt yttersta för att bli världens bästa kroppsbyggare. Och som, om man ser till hela hans tioåriga proffskarriär, förmodligen också har varit det.
Chris, hur är det nu, bor du fortfarande i Las Vegas eller har du flyttat tillbaka till Los Angeles?
”Las Vegas är min bas och jag håller som bäst på att bygga ett hus här. Min son bor med mig här nu och jag stormtrivs med livet. Jag är fortfarande ofta i LA, men det är lite för stressigt för mig där. Jag håller också på att starta upp en restaurang här i Las Vegas – Smitty’s Southern Chicken & California Grill – där vi kommer att servera en hel del bra byggarmat som kyckling och fisk.”
Är du matintresserad?
”Nej, egentligen inte, men jag kände att jag behövde något att falla tillbaka på när jag väl slutar med bodybuilding. Därför gör jag den här investeringen nu, inför framtiden.”
Hur är det med festandet i Las Vegas?
”(Skratt) Det händer att jag slinker in på Ghost Bar och bara slappnar av en stund och lyssnar på lite musik. Jag dricker inte alkohol alls när jag tränar och taktiskt nästan aldrig annars heller. Av någon anledning blir jag ständigt medbjuden hit och dit men just nu är det träning och tävling som gäller. Men efteråt är jag är inte den som bangar för att fira ordentligt! Förr om åren kunde jag nog inte riktigt hålla ordning på allt. Och folk tror fortfarande att jag är samma kille som då. Men numera är jag faktiskt seriös.”
Brudar?
”Jag åberopar det femte tillägget på den (skratt)! Ärligt tal jag varken kan eller vill gå in på det, det är mitt privatliv. Jag försöker koncentrera mig till 100% på mitt jobb, som är att träna och tävla. Tidigare har det kanske varit lite si och så med det, men nu…
Jag har nog lite lätt för att bli störd av småsaker, just nu så jag kunna koncentrera mig på bara en sak. Jag vill inte gräla eller hamna i obehagliga situationer med någon just nu. Det stör min koncentration. Men jag kan väl säga så mycket som att jag inte vill ha en flickvän som bara vill komma till dukat bord, utan att hjälpa till.”
Träningen?
”Den fungerar oerhört bra just nu. Jag är på gymmet två gånger per dag. Oftast tränar jag på Gold’s Gym i hörnet av Sahara & Decatour här i Las Vegas. Vanligtvis vid lunchtid och sedan igen vid sextiden på kvällen. På morgnarna kör jag dessutom min kardioträning, fast den gör jag här hemma. Och det går verkligen bra, jag har aldrig sett bättre ut än nu.”
Bättre än på Mr Olympia 1999?
”Ja, absolut. När man blir äldre så blir man också lite smartare. Därför kan jag lättare fokusera på svagheter och på att korrigera sådant som inte fungerat tidigare.
Jag har också tagit hjälp av Milos Sarcev, som ur sitt perspektiv fått mig att förstå hur jag kan bli bättre. Han är en väldigt detaljerad person, med massor av erfarenhet. Och även om jag själv har varit med om både det ena och det andra, så känner jag ändå att jag fått många viktiga insikter från Milos. Han har tävlat mot mig flera gånger, och är alltid mycket ärlig med vad jag måste göra för att bli bäst.”
Din diet?
”Jag äter mycket fisk, som torsk och lax, samt kycklingbröst, äggvitor och lite biff. Just nu äter jag ganska mycket protein, lite kolhydrater och lite mer fett. På kolhydratsidan är det mest ris och bakad potatis som gäller. Men nu äter jag mindre kolhydrater än vad jag gjort tidigare år.”
Hur ser du på Mr Olympia i år?
”Jag tycker själv att jag har det bästa totalpaketet och att jag borde bli nummer ett. Den här sporten förtjänar en mästare med en bra struktur och en smal midja, helt utan utstående mage. Jag tycker att jag representerar hur en kroppsbyggare ska se ut. Det enda jag kan göra är att hoppas på att domarna uppmärksammar och premierar det.
Förut var det den bästa fysiken som vann, men nu vet man ju inte. Kropparna har blivit större, men inte bättre. Jag skulle till och med vilja säga fulare. Hur kan t ex Günter slå Ronnie Coleman på symmetri? Aldrig!
Förra året blev jag trea utan att vara i min bästa form. Nu är jag fokuserad och har också lärt mig att inte slarva med något. I år kommer det vara en mycket mer samlad Chris Cormier som står på scenen i Las Vegas. Den här gången är det ett helt annat läge, och jag ser mycket tydligt hur jag måste se ut för att vinna!
Tro mig, den här gången kommer jag att komma in i min bästa form någonsin, till och med min midja är tightare än förra året! Hörru, det var kul att prata med dig, men nu måste jag gå tillbaka till mina gäster! Ha det bra så ses vi på Olympia!”
Men…
”Vet du, en vacker dag ska jag skriva en bok om min kunskap och mina erfarenheter, ansträngningar och belöningar, motgångar och framgångar. Ingen är okänslig för de spår som livet sätter i en. Man kan maskera dem och man kan ljuga om dem, men de kommer ändå alltid att finnas där.”
Artikeln tidigare publicerad i BODY nr 235 / 9-2003. I tidningen finner du även Chris Cormiers ryggträning illustrerat av Per Bernals bilder!
