Foto: Alex Danielsson
Den 24 april vann Klaudia Larson Nutrition Outlet Grand Prix i Västerås. Och därmed också det tillhörande proffskortet. Men även om hennes triumf var fullständigt odiskutabel, så var hennes väg dit precis allt annat än enkel.
Av alla tjejer jag tävlat mot så är Klaudia förmodligen den som imponerat
mest på mig. Och då kanske inte främst fysiskt. Även om hennes kroppsliga
uppenbarelse alltid varit av bästa märke, så har hennes mentala styrka och
okuvliga vilja på nåt sätt gått utanpå det mesta.
Till saken hör väl också att jag till vissa delar känner igen mig själv i
Klaudia. Uppväxt på landet, ett tidigt hästintresse, och lika tjurig. I Klaudias
fall är ”landet” en gård utanför Falun där hon växte hon upp med mamma, pappa,
två äldre systrar och en helsikes massa djur.
Just djuren var Klaudias enda intresse som liten. Hon började rida redan som
femåring, och höll på med det i ytterligare 15 år. Någon annan sport var aldrig
intressant:
”Nä, jag hatade gymnastiklektionerna i skolan! Bollsporter, hoppa bock och
åka skridskor var inget för mig!”, berättar Klaudia.
Biten av järnet
Och så, en vacker dag, hamnade Klaudia på gymmet för första gången. Hon
berättar:
”Jag hade länge velat börja träna på gym, men jag var rädd att alla skulle
stirra och tycka man såg fånig ut. Men så tog en killkompis med mig, och från
och med det var jag fast!”
Och resultaten kom, märkbart för både henne och hennes omgivning. Så efter
enträget tjat från de andra på gymmet så bestämde hon sig för att prova att
tävla.
”Det var Luciapokalen 1997, och det var så mycket nytt. Så mycket att hålla
reda på så jag hade aldrig riktigt tid att känna nåt. Det var bara att köra på.
När jag sedan gick och vann… ja, då var det ju inget annat att göra än att
fortsätta tävla!”, skrattar Klaudia.
Och det gjorde hon – med besked. Efter ytterligare ett år med stenhård
träning satsade hon stort under 1999, med ett smått lysande resultat: Hon blev
tvåa på SM, tvåa på EM-kvalet, vann Nordiska (!) och Prag Cup, blev trea på
Opava Grand Prix (även den i Tjeckien) samt åtta på VM i Sydney!
Spåddes en lysande framtid
Efter denna sensationella tävlingssäsong var det få av oss i branschen som
inte trodde att Klaudia skulle komma att dominera denna sport framöver. Men
framgångsmaskinen Larson drabbades av driftstörningar, och Klaudia hamnade i
tuffa vatten på hemmaplan.
”Jo, det var lite körigt… Först var jag fast i ett destruktivt förhållande,
kantat av såväl psykisk som fysisk misshandel. Men faktum är att just träningen
och tävlandet var min räddningsplanka även då. Dessutom var min mor mycket svårt
sjuk under många, många år. Det kulminerade hösten 2002, när hon tyvärr inte
orkade vara kvar längre bland oss.”, berättar Klaudia.
Trots dessa motgångar lyckades Klaudia vinna SM 2001 (där jag för övrigt blev
tvåa, efter en misslyckad diet).
Klaudia menar: ”Jag har en viss förmåga att vända motgångar till motivation
och drivkraft. Visst har jag också undrat hur man lyckas ta sig igenom vissa
saker i livet. Men jag antar att jag har tämligen starkt psyke ändå.”
Nu förstår du säkert varför jag är så imponerad av henne? När jag ber Klaudia
själv fundera över sin karriär så säger hon:
”Det är väl egentligen bara en tävling jag inte är nöjd med. Och det är SM
2002 där jag bara kom trea. Jag hade egentligen ingen lust att tävla då. Och så
här i efterhand borde jag väl hoppat över den tävlingen…men gjort är gjort.”
Enorm utveckling
Du har utvecklats enormt under de senaste två åren. Och till NOGP kom du i
ditt livs form. Hur lyckades du med det?
”Personligen tycker jag att det har gått OK, inte mer. 100% nöjd är jag inte.
Jag försökte träna hårt på egen hand. Sedan strulade livet till sig lite för
mig. Jag var så när på väg att lägga ner tävlingsplanerna. Frågan var bara:
Lägga in en högre växel, eller lägga ner? Jag och Lance kollade formen och tog
ett gemensamt beslut: Vi kör så det ryker och satsar på guld! 7 veckor före
tävlingen började vi träna ihop och därefter gick allt som på räls!”
Hur lång tid förberedde du dig inför denna tävling?
”Jag började dieten ett par veckor efter nyår. Ca 14 veckor före tävlingen. Men
det var egentligen inte förrän de sista 7 veckorna som jag fick ordning på
allt.”
När under tävlingens gång kände du att segern skulle bli din?
”Redan på tävlingsdagens morgon fick jag en tanke i huvudet: Jag kommer att
vinna det här! Jag vågade inte säga det till någon då, men på uppvärmningen sa
Lance åt mig att jag var överlägsen, vilket gjorde mig än mer övertygad. Till
finalen kände jag mig riktigt självsäker, vilket är ytterst ovanligt för att
vara mig.”
Hur viktigt var själva proffskortet denna gång?
”Mycket viktigt! Det har ju varit ett sånt där nästintill ouppnåeligt mål.
Dessutom kändes det som en personlig triumf att kunna bevisa att jag LYCKADES,
mot alla odds…”
Förväntningar inför första proffstävlingen?
”Så långt har jag inte vågat spekulera ännu. Först ska jag bestämma vilken
tävling jag ska satsa på. Men det blir i alla fall inte något förrän till våren.
Först ska jag bygga på mig lite mer kött här och där. Och det ska inte vara
omöjligt. Jag har ju världens bästa träningspartner.”, skrattar Klaudia.”
Framtiden ljus
Du har blivit en otroligt duktig posör sedan du stod i mitt vardagsrum i
bara underkläderna och övade inför Luciapokalen. Hur mycket tränar du på
posering?
”Oj! Tack för komplimangen! Jag är dessvärre usel på att ta mig tid till att
öva posering. Det brukar bli att jag står hemma i vardagsrummet sista veckan och
knåpar ihop ett program. Musiken brukar bestämmas i samma veva. Jag måste skärpa
till mig på den biten nu. Efter varje tävling tänker jag att: nästa gång så ska
jag vara ute i god tid och öva massor!”
Hur ser framtiden ut?
”LJUS! Mycket ljus! Mitt liv har verkligen tagit en radikal vändning. Allt
till det bättre. Jag stormtrivs med tillvaron och livet och kärleken är på topp!
Jag har idel positiva saker att se fram emot!
Texten ursprungligen införd i B&K Sports Magazine 8/2004.
Besök även Klaudia Larsons hemsida.
