Bild: Weider Photo Library.
Den senaste musiken strömmar ur de diskreta högtalarna och genomsyrar den desinficerade luften. Kämpande kvinnor och pustande män trängs i tights och korta tröjor med tryck. Här, bland vikter, dragmaskiner och trappmaskiner återfinns kunder som betalar för att erhålla starka muskler och vältränade kroppar. Men hur började det hela egentligen?
Många tar det moderna gymmet för en självklarhet. Vår nya generation kommer knappt att tro oss, då vi säger att det inte fanns några gym i hemstaden så sent som under 70-talet. Ja, att människor knappast hade hört talas om det på den tiden! Ibland verkar det som om gymmen alltid har varit så här välutrustade och välbesökta. Men det är bra långt ifrån sanningen. Om man jämför ett av de tidigaste gymmen mot ett nytt och fräscht gym, krävs det både fantasi och kunskap, för att förstå att det i grund och botten är samma företeelse vi talar om.
De första gymmen fanns i Grekland
De första gymmen byggdes i det antika Grekland. Det engelska ordet ”gymnasium” kommer från det grekiska verbet ”gymnazein”. Detta betyder ”att träna naken”.
Jo, just det. Grekerna tränade alltid nakna!
De var mest intresserade av en allsidig fysisk utveckling och använde sig inte av vikter eller progressiv träning. Den muskulösa och välproportionerade fysik som de gamla grekerna eftersträvade, fick de främst genom att springa eller utöva gymnastik. Spjutkastning och diskuskastning var också två populära – och muskeluppbyggande – aktiviteter många ägnade sig åt i speciellt anpassade arenor eller byggnader (man kallade dessa byggnader för gymnasium).
De första riktigt seriösa gymmen kom inte förrän många sekler senare – och i länder som grekerna inte ens kände till. Friedrich Jahn från Tyskland beundrade de gamla grekerna. Han tyckte om deras sätt att träna och det sunda levnadssätt de stod för. Hans dröm var att anamma deras idéer om gym till sina modernare ideal. Detta var i början av 1800-talet. Jahn ville uppmuntra sina landsmän att älska träning och frihet på samma sätt som grekerna gjorde. Jahn förespråkade träning under bar himmel, så gott det nu gick i det kalla klimatet.
Gymverksamheten gav fängelse
Han kallade sitt system ”Turnverein”, eller ”Gymnastics Organization”. Detta träningssystem hyllade en hälsosam och frisk synvinkel på livet. Detta uppskattades inte av dåtidens överhet, som blev nervösa så fort det pratades om frihet. Baronerna började därför att förfölja Jahn och hans anhängare. Förföljelsen kulminerade 1819, då Jahn blev satt i fängelse.
Han blev alltså den första man att kastas i fängelse för att han drev ett gym. Som ett resultat av detta spreds snart Jahns idéer över hela Europa och gym började öppnas. Dessa gym var ganska primitiva och många låg i anslutning till ölstugor, tavernor och restauranger. Atleterna kunde då lyfta lite vikter och sedan bekvämt släcka sin törst med några stora öl, innan de tränade vidare eller raglade hem till frugan.
Det första träningsprogrammet
En av pionjärerna inom bodybuilding var fransmannen Hippolyte Triat. Han grundade ett för dåtiden modernt gym i Liege 1833. Han lät bygga ännu ett gym i Bryssel och öppnade slutligen ett i Paris år 1847. Han var troligen den första att träna efter ett program med ganska tunga vikter. Och han var de facto den första att starta en riktig gymkedja!
För att göra sin träningsmetod mer tilltalande, byggde han en stor, luftig och luxiös byggnad. Denna hette ”Triat’s megagym” och var 70 meter lång och 33 meter bred. Och det var hela 22 meter i takhöjd! Inte undra på att hela överklassens Paris och till och med Kejsare Napoleon III valde att träna där. Det fanns helt enkelt ingen motsvarighet vad gällde idrottsanläggning över huvud taget! Och frågan är om det byggts något liknande heller för den delen. Triat var ett århundrande före sin tid!
Balkonger inne i gymmet!
Det var fullt med balkonger och promenadgångar på detta historiska gym. På dessa kunde intresserade stå och titta på de som tränade. Många gick dit bara för att få en titt på Triat i egen person, där han ofta gick runt i tights, höga boots, och en tight kortärmad tröja, som avslöjade ett par vältränade armar. Som kronan på verket hade han ofta en stor slokhatt med fjädrar! Triat blev indragen i de politiska oroligheter som oroade Frankrike runt 1870 och hans fantastiska gym stängdes för gott år 1879. Men genom det att han hade öppnat det första lyxgymmet, var han en sann ”trendsetter”.
Ett fantastiskt gym som invigdes 1856: Hippolyte Triat Gym i Paris. Runt gymmets 22 meter höga väggar fanns balkonger, från vilka åskådare kunde beskåda de tränande.
Eftersom även inflytelserika personer fått blodad tand för träning, så fanns det plötsligt investeringsbenägna människor som var villiga att satsa på denna typ av verksamhet. Han startade med andra ord en tradition som andra skulle följa upp. De flesta tidiga gym var dock ganska enkla. Det var dålig belysning, damm i luften och sågspån eller smuts på golvet. Rummen var varma på sommaren och kalla på vintern. Det fanns råttor och möss på plats året runt.
De träningstips som fanns att få tag på var oftast dåliga eller helt fel. Själva träningsredskapen bestod av kulhantlar och skivstänger och skrot som bönder och grovarbetare tagit med sig från sina arbetsplatser. En sak kan man verkligen säga om männen som tränade regelbundet på dessa gym: De var verkligen motiverade. Och de klagade inte på en dåligt oljad maskin!
Café Athletique
Ett typiskt gym av den här stilen kunde man hitta i Paris och det drevs av Noel Le Gaoluis, en före detta kraftkarl som uppträtt på cirkus. Han öppnade ”Cafe Athletique” i Montmartre 1892. Bredvid matserveringen satte han upp ett litet gym för besökande. Golvet var täckt av grovt grus och överallt låg klotrunda gjutjärnsvikter. Enligt vittnen var gymmet i full fart hela tiden. Det var väldigt omodernt, men ingen verkade bry sig om det.
MacLaren’s Weightlifting Gym
Så småningom spred sig den fysiska kulturen till England. Detta land
hade länge visat sitt intresse för träning och sport. Det var därför
inte förvånande att Archibald MacLaren öppnade ett privat gym i
universitetsstaden Oxford på mitten av 1800-talet. Men det fanns många
som med övertygelse trodde att träning med tunga vikter skulle göra dem
orörliga, på grund av överutveckling. Dessa så kallade experter
rekommenderade ”fria övningar”, bestående endast av cirkelrörelser med
armarna och spänsthopp. MacLaren tyckte att denna idé vara rena skämtet.
Han drog en parallell: ”Kycklingsoppa kan kanske ge den late
tillräckligt med näring. Men en hårt arbetande soldat skulle säkert
svälta. Honom måste du ge kyckling också”. MacLaren’s gym var utrustat
med skivstänger, hantlar, fasta stabila träningsbänkar och sit-upbrädor.
Sargent of Harvard
Även om man nu hade mer utrustning, saknades fortfarande instruktörer
som kunde sätta ihop det hela och skapa progressiv styrketräning. En av
de första männen att specialisera sig på effektivare uppbyggnadsträning
var Dr Dudley A. Sargent från Harvard University. I Amerika såg man då
på gym och träning av alla sorter, med skeptisism. Sargent var en av de
som ändrade på detta. 1880 grundade han ”Hemmenway Gym” på Harvard
University – och inredde det med många intressanta och revolutionerande
maskiner.
De första träningsmaskinerna
Sargents största innovation var hans tro på att varje muskel kunde
utvecklas med rätt träning för den enskilda muskeln. Han hittade
maskiner som aktiverade endast en muskelgrupp i taget. Det var inte så
lätt i början. Men månader av tester, utvecklande och arbete resulterade
i de första dragmaskinerna och en benpressmaskin! Då det saknades
pengar var de flesta redskap minst sagt spartanska. Han använde vad han
kom över. Och en av specialmaskinerna för biceps, var gjord av ramen
till skolans skjutfönster! Trots svårigheterna att komma över material
och bristen på pengar, väckte hans idéer och kunskaper stort intresse.
Snart var det fullt av elever som ville styrketräna på gymmet.
YMCA Gym
Många av Sargents & MacLarens universitetselever tränade vidare
och spred både information och kunskap om styrketräningens fördelar.
1869 försökte universitetslektorn William Wood att förena moral och
träning genom att öppna det första YMCA-gymmet ”Muscular Christianity”.
Detta blev ett starkt och tongivande inslag i det amerikanska
studentlivet. Snart var 1000-tals människor hängivna gymmedlemmar. Och
deras entusiasm spred sig som ringar på vattnet. En helt ny företeelse,
om ännu i sin linda, var ett faktum.
De första duscharna!
1875 fanns det ett YMCA-gym i Boston. Förutom den vanliga
utrustningen hade det ett annorlunda och mycket bra komplement: duschar.
Innan detta gym skapades, fanns det inga duschmöjligheter alls. Men
ägaren, en man vid namn Roberts i Boston, förespråkade god hygien. ”Låt
det inte gå en dag utan att du tränar tills du svettas och duschar
efteråt”, menade han. Då var 1800-talet på väg mot sitt slut och grunden
var lagd för gymmens utveckling. Och för de som hade bestämt sig för
att väcka världens hälsomedvetenhet. Gymmen hade utvecklats från the
lantliga smutsgolv till en ”nästan” modern ”look” på YMCA-centrerna. Men
fortfarande skulle det behövas mer än detta, för att få gymmen att
accepteras av den stora allmänheten.
Detta YMCA-gym inrättades i Boston år 1875. Här tränades gymnastik och styrketräning om vartannat.
Eugene von Sandow
Det som behövdes var en karismatisk ledare med kunskaper inom området
”styrketräning”. En man som kunde samla ihop alla lösa trådar och knyta
dem samman till någon greppbart. Denna person kom in i bilden år 1893.
Hans namn var Eugene von Sandow. Eugene var de sanna riddarna inom något
som idag utvecklats till en storindustri. Tack vare den vältränade och i
anatomi kunnige Sandow arrangerades de första tävlingarna och
träningsmetodiken utvecklades till det som liknar det sätt på vilket vi
än idag tränar.
Med hans vägledning kunde de första ”riktiga”, och kompletta gymmen
byggas upp. Han startade också en egen klinik för fysisk fostran och
styrketräning i London, vilken kort och gott kallades ”Sandow
Institute”. Samtidigt som han byggde upp det första egentliga
friskvårdsföretaget i världen, turnerade Sandow runt med flera
kraftsportssportshower. Han var föregångaren inom sin nisch och fick en
rad efterföljare såsom ”Lionel – World Hercules”, ”The Saxons”, ”Andres
Balsa” osv. Då var det bland gemene man naturligt att koppla samman
stora muskler med styrka, vilket idag ibland betvivlas.
Man kallar honom ”det moderna gymmets grundare”. Eugene von Sandow
(th) tar hand om en av sina elever på ”Sandow Institute” i London.
Än idag står denna banbrytande man som förebild för den yttersta
eliten inom bodybuilding. Detta i form av ”Sandow-statyetten”, som
endast utdelas en gång per år. Då till segraren i Mr Olympia. I början
av 1930-talet fick gymintresset rejält fotfäste bland allmänheten i USA.
Och i början av 1940-talet utvecklades Santa Monica i Kalifornien till
det obestridliga ”Meccat” för bodybuilders och kraftkarlar. Snart döptes
en del av stadens strand om till ”Muscle beach”, som nu besöks av
tränande på något av Los Angeles 700 gym!
Borta är Hippolyte Triats gymbalkonger med nyfikna åskådare. Borta är
kulhantlar och överhet som slänger gymägare i fängelse. Istället för
grusgolv har vi lättskötta plastgolv. Och vi kan både se på TV och
lyssna på musik, medan vi svarvar våra kroppar. Men grundinställningen
bland ”gymfolket” är densamma: att få en vältränad och muskulös kropp.
Något som aldrig blir omodernt!
