Första gången jag träffade Ben Weider var i Kairo 1981. Det var under min allra första reportageresa för tidningen, som vi just hade startat. Det var VM i Bodybuilding, vid de väldiga pyramidernas fot.
Jag åkte samtidigt med det svenska laget, som bland annat inkluderade den lätta tungviktaren Ehrling Wahlgren från Ystad (som vann ett tufft VM-kval i Vänersborg, då i kamp med den vassa Ulf Bengtsson och den omslipade tyngdlyftaren Lennart Hoa Dahlgren). Med på resan fanns även bl a tungviktaren Christer Eriksson, Jorma Varhevaara, Reijo Kivioja och dåvarande SKKF-ordföranden Malte Rellos (som nyligen fyllde 90 år).
Jag och Ben Weider hade bokat ett affärsmöte på tävlingshotellet. Ben visade sig vara en man med en stark karisma och stark tro på bodybuilding som ”en sport för alla”.
Som nykläckt publicist från lilla Sverige var det lite nervöst att fråga om ett samarbete med USA-giganten Muscle & Fitness. Jag ville ha tillgång till en del material och deras know-how. En timme senare, ett givande möte och ett fast handslag, var samarbetet klart.
Inga papper behövdes. Här gällde ett Gentlemen’s Agreement. En överenskommelse som aldrig sviktat. Vad som än skett.
Ben var en hedersman. Om alla varit som Ben, hade vi vare sig haft krig eller jurister, där den senare yrkeskategorin lever på att reda ut oärlighet och girighet. Under åren hade vi haft regelbunden kontakt, och Ben hade alltid ett uppmuntrande ord, eller ett några stimulerande rader i ett brev, på vägen. På den tiden kunde vi inte kommunicera med vare sig e-post eller fax. Att ringa är dyrt idag, men gratis jämfört med då. Men det fungerade bra ändå.
Jag har under alla dessa år förundrats över denna kanadensiske mans energi och osvikliga tro på bodybuilding. Hans arbete och politiska lobbying är en historia som kan sammanfattas såsom ”Enastående”.
Må Ben vila i frid.
Jag kommer att sakna hans artiga brev och de givande samtalen vi hade. Sist vi sågs var på Mandalay Bay Resort i Las Vegas i samband med Mr Olympia för några år sedan. Ben bjöd på lunch och var på gott humör. Han frågade sällan om affärer, utan var mer intresserad av hur jag mådde, hur sporten utvecklades på våra breddgrader och vad jag tyckte om den senaste utgåvan av hans bror Joes olika tidningar. Han lyssnade, antecknade och såg ärligt tacksam ut att jag tog mig tid.
Men det var jag som var tacksam att han tog sig tid i det extrema arbetsschema som var en realitet i rollen såsom ordförande inom IFBB. En organisation han byggde upp från ingenting till 173 medlemsländer.
Och han hade varit i dem alla, och kunde inte bara namnet på de individer som var ordförande i respektive land. Utan även vad de gillade för mat, vad deras fruar hette och om de hade barn och så vidare. Han minne var skrämmande exakt.
Vid sidan av sitt intresse för bodybuilding var Ben fanatiskt intresserad av Napoleon. Han passade under sina resor på att forska i denna krigsherres bakgrund och död, ropade in föremål på auktioner och var en stor samlare av antikviteter i största allmänhet. Resultatet av sökandet blev bland annat boken ”The Murder of Napoleon”, där Ben låg bakom stora delar av researcharbetet och står även som medförfattare.
Ben skapade under åren, parallellt med sin bror Joe (som bosatte sig i Los Angeles), ett miljardimperium med publikationer, kosttillskott, träningsredskap, gym och organisationen IFBB. En resa som drev hela företeelsen bodybuilding framåt på bred front.
Sextio års arbete, 1946–2006, bevisar att han inte var inne för ”snabba cash”, utan för att hans hjärta bultade för bodybuilding.
Ett gott hjärta som nu slutat att slå… men som vi aldrig glömmer.
Närmast anhöriga är hans fru Huguette, sönerna Louis, Eric och Mark, barnbarnen Joseph och Vanessa samt brodern Joe och systern Freda.
