TV4 Sport visar idag återigen Pumping Iron kl 19:25.
TV4 Sport visar klassikern från 1977 som bl a följer de tävlandes förberedelser inför 1975 års Mr Olympia. I centrum står Arnold Schwarzenegger, den regerande mästaren som ska försvara sin titel och hans främsta utmanare Lou Ferrigno och Serge Nubret.
Tack till Mats för tipset!
Svenska Filminstitutet och filmklubben Filmögat visade Pumping Iron på Biograf Sture i Stockholm 25 mars 2001. BODY var såklart på plats vid detta unika tillfälle.
”In Pumping Iron, I got to play one of the all-time great cinematic characters…myself.”
— Arnold Schwarzenegger
Om Pumping Iron – av Orvar Säfström, fd programledare för SVTs Filmkrönikan
På söndag visar vi muskelbyggarfilmen ’Pumping Iron’ av George Butler från 1977. Den räknas av många som en av de stora idrottsdokumentärerna vid sidan av t.ex. ’When We Were Kings’ och ’Hoop Dreams’. Pumping Iron har aldrig visats på bio i Sverige och därför visar vi en otextad kopia med engelsk dialog. Alltså ett unikt tillfälle som du inte får missa!
I filmens första hälft får vi en inblick i bodybuildingens amatörliga där den hårfina gränsen mellan triumf och besvikelse blir smärtsamt tydlig för Mike Katz, en vänlig och sportslig familjefar. Filmens andra (och längre) hälft tar med oss till proffsens inre cirkel där vi möter den hörselskadade och lätt naive Lou Ferrigno som hoppas kunna stjäla titeln som Mr. Olympia från den ”oslagbare” Arnold Schwarzenegger.
Arnold föddes i Österrike 1947. Redan som 17-åring började han tävla i bodybuilding och han kom att inte bara dominera sporten utan ta den till en helt ny nivå. Precis som i boxningens värld krånglas bodybuilding till av ett antal olika förbund och titlar, något som inte bekymrade Arnold eftersom han vann i princip alla de stora tävlingarna under många år. Under 70-talet hade han i brist på seriöst motstånd slutat delta i alla tävlingar utom Mr. Olympia (som han ändå vann år efter år).
Så offentliggjorde Arnold 1975 att det var dags för honom att göra sin sista tävling och om någon någonsin ville slå honom skulle det göras i årets Mr. Olympia, i Sydafrika (Intressant är att Arnold sedan efter fem års inaktivitet — på tävlingsarenan — ställde upp i Mr. Olympia 1980. Han vann trots hårt motstånd och fick så sin sjunde Mr. Olympia-statyett).
Arnold gjorde sin filmdebut redan 1970 i ’Hercules i New York’ (eller ’Hercules Goes Bananas’ som den också kallats), en film som kunde omintetgjort vilken filmkarriär som helst. Men Arnold gav inte upp och 1977 blev han faktiskt tilldelad en Golden Globe som ”Bäste manliga nykomling” för sin roll som (tro det eller ej) kroppsbyggare i ’Kraftprovet’.
Romantiskt drama i all ära men att Arnolds kroppshydda lämpade sig bäst för actiongenren måste ha stått utom allt tvivel. Som Robert E. Howards pulp-hjälte i ’Conan – Barbaren’ 1982 blev Arnold äntligen känd för massorna. Faktum är att alla de tre hjältarna spelades av idrottare (Sandahl, Bergman och Gerry Lopez var professionella surfare). Filmens många fäktscener krävde mer än stora muskler och Arnold tränade under 18 månader österländsk svärdskonst under Kiyoshi Yamazaki. Ryktet säger att Arnold fick hålla ned styrketräningen för att hans armar var för stora och klumpiga.
Att som nybliven filmhjälte ta sig an rollen som genomond skurk måste ha tett sig lite underligt men ’Terminator’ (som inledde Filmögats vårsäsong) blev precis den framgång Arnold behövde. Under 80-talet radade Arnold upp en actionsuccé efter den andra med filmer som ’Commando’ och ’Rovdjuret’ (båda blev totalförbjudna i Sverige men släpptes efter flera minuters klipp).
1988 övertalade Ivan Reitman Arnold att pröva på en ren komedi. Filmen ’Twins’ (där Arnold spelar Danny DeVitos tvilling!) blev en framgång och Arnold har tillsammans med Reitman gjort flera mer eller mindre lyckade komedier.
Med ’Terminator 2’ fastställde Arnold sin position inte bara som actionfavorit utan som en av underhållningsvärldens allra största. Trots mindre lyckade filmer som ’End Of Days’ och ’Sjätte Dagen’ har ingen riktigt lyckats stjäla kronan som actionkung, kanske i viss mån på grund av att dagens skådespelare blandar genrer betydligt mer friskt än vad Arnold och Sylvester Stallone gjorde på 80-talet.
Inte nog med att Lou Ferrigno inte har en sportslig chans mot Arnold i Mr. Olympia-tävlingen, hans försök till en filmkarriär hamnade också rejält i skuggan av Schwarzeneggers. Som grönmålad Marvel-jätte blev han en TV-favorit i Hulken men sedan gick det snabbt utför med horribla italienskproducerade äventyrsfilmer i rollen som Hercules eller Sinbad. Lägg även märke till italienaren Franco Columbu som medverkat i flera Schwarzeneggerfilmer, bl.a. som skjutglad cyborg i Terminator.
Det som gör ’Pumping Iron’ så intressant (förutom som ett fantastiskt och tidigt porträtt av en av filmvärldens största stjärnor) är att den tydligt tar upp den mentala biten i all fysisk tävlan. Lou Ferrigno må vara enorm (hans far skryter i filmen om att Lous armar är större än Arnolds), men vad hjälper det mot det psykiska övertag Arnold har genom sin karisma och sitt fantastiska självförtroende.
Det finns en scen i filmen där Lou och hans far bjuder över Arnold på frukost för att psyka honom, något som visar sig vara ett mentalt självmord i sammanhanget. Arnold blev ökänd i kroppsbyggarkretsar för sin förmåga att få medtävlande ur balans. Som exempel kan nämnas att han mitt under poseringen i Mr. Olympia 1980 viskade ett skämt till Frank Zane (Mr. Olympia 77, 78, 79), Zane började skratta och förlorade viktiga poäng.
’Pumping Iron’ blev en ren instruktionsfilm för många tonårsgrabbar på 70 och 80-talet (och näst intill en religiös relik för vissa), men de flesta missade filmens verkliga budskap: Att ren fysisk kapacitet inte är nog för att nå toppen.”
Schwarzenegger har sedan många år tillbaka också varit delaktig i den politiska världen. Han var t.ex. rådgivare i hälsofrågor åt president Bush (Sr), vilket förstås gör det ännu roligare att Arnold röker en joint i Pumping Iron! Just nu förbereder sig Arnold inför Kaliforniens guvernörsval 2002. Skratta ni men tänk på att Ronald Reagan också ”bara” var en skådespelare en gång i tiden!
Välkomna!
FILMÖGAT-redaktionen.
