Trygg, glad och lugn. Åtminstone ett tag till.
I skrivande stund har den Marmaris-liknande värme vi haft ett tag fått sig en liten törn, där parasollet raskt fick transformeras till ett paraply. Medan regnet piskar fram osannolika vattenkaskader (och med det frammanar minnesbilden av en ”typisk” svensk sommar, sådär uttråkat innesittande och småirriterat kortspelande) hinner jag hämta andan och reflektera.
Jag har själv läst denna tidning sedan 1984, när jag som undernärd före detta rockare tog min träning på lite mer allvar, och med det kände att jag behövde lite mer mental hjälp på vägen mot min nya, starkare kropp. Sjutton (17) år senare klev jag så in på den dåvarande redaktionen med ett snärtigt manus under armen, och med en förhoppning om ett stimulerande frilansgigg, på sin höjd.
Morsning. Det blev ett heltidsjobb som chefredaktör och ansvarig för hela biddevitten. Jag bestämde där och då att jag skulle ge detta två år av mitt liv, och jag är nu inne på mitt nionde.
I år – 2011 – är det exakt 30 år sedan den första utgåvan av denna tidning mötte världen. I augusti 1981 kom den ut, med tidsenlig typografi, och med en färgpalett som idag ter sig… ska vi säga, lätt solblekt (även om regnet som sagt just nu smattrar mot plasttaket)? Mycket har hänt sedan dess, naturligtvis. 30 år är en ansenlig ålder överallt, men i magasinsbranschen är det en evighet.
Denna evighet ska vi försöka fånga och gestalta i vårt kommande nummer (nr 9), vilket då blir vårt stora jubileumsnummer. Med detta känner jag redan nu doften av bråda dagar, och försöker därför se över alla de ljus som ska utgöra flitens lampa. Inom kort kommer det lugn och den harmoni jag just nu känner att totalt ersättas av en kreativ kakafoni, där tidkrävande research, enerverande avgränsningar (att man inte kan få med allt man vill tillhör en tidningsmakares vardag, men det blir extra påtagligt typ vart 30:e år) och en generell deadlinehets, som förmodligen går utanpå det mesta jag och mina medarbetare upplevt tidigare.
Detta är med andra ord lugnet före stormen.
I dina växande musklers tjänst!
Chefredaktör – BODY
Redaktören listar: Låtar som sparkar mig hårt där bak just nu
- Gavin DeGraw – Not Over You (2011)
Hans vanliga närvaro, och nu med klangpaletten kompletterad med luft och rum. Längtar fett till albumet i september. - Alter Bridge – Isolation (2010)
Världens förmodligen bästa band fortsätter att leverera riktiga testo-boosters. Senaste skivan är nog bäst hittills. - Bruce Springsteen – Outlaw Pete (2009)
Åtta minuter passion med en pånyttfödd Springsteen. Få saker slår detta, ens av mannen himself. - Keith Urban – Once in a Lifetime (2006)
Delikat anrättning, med nyanser, dynamik och med sockersöt avslutning. Man kan bli alkis för mindre. - Toto – Gypsy Train (1992)
Drypande flottigt gitarralster, med osannolikt trumkomp signerat Jeff Porcaro (vilket ironiskt nog också blev hans sista)…
PS! Jag vill också ta tillfället i akt och tacka vår frågeskribent Martin Berkhan, som på sitt alldeles egna sätt svarat på läsarnas frågor om kost. Martins späckade arbetsschema gör det dessvärre omöjligt för honom att fortsätta, varför vi tvingas se honom lämna sitt uppdrag. Martin kommer att bli svårt saknad, inte bara för sin stora kompetens, utan även för sin spetsiga men välmenande framtoning. Du är grym, Martin! Tack för allt!
Vi har dock full pejling på hans ersättare, och även det är en kompetent medarbetare du förmodligen läst artiklar av hör i BODY tidigare. John Gröntvedt heter han, och tar över frågespalten redan denna utgåva. Läs med om John och hans bakgrund på sidan 83.
