I den här artikeln ges en del information om hur en bodybuildingtävling går till, hur den bedöms och vilka fel man bör undvika att göra som tävlande för att nå en så bra placering som möjligt.
Text: Janpeter Sangborn
Denna artikel har några år på nacken, och har därför lite information om rutiner som inte till hundra procent stämmer överens med hur en bodybuildingtävling genomförs i dagsläget. Som en överblick ger den dock en förståelse för vad som bedöms, och hur.
För det senaste i regelväg, se IFBB Rules och SKKF:s regelverk.
Vid snart sagt varje bodybuildingtävling hör man kommentarer typ: ”Hur kunde Nisse vinna över Pelle – han har ju ingen biceps!”, ”Hon som vann var ju fet som en gris…” osv. Dessa kommentarer hör kanske delvis till showen och det som gör bodybuilding till en så intressant sport – alla kan vi ha en åsikt.
Och bedömningen är till viss del subjektiv. Men alltför ofta kommer de från personer med dåliga kunskaper om vad man bedömer och vilket värde man ska ge olika bedömningsfaktorer. Dessutom har man ofta bara sett finalen, och missat den viktigaste delen av tävlingen – förbedömningen.
Tävlingen
En bodybuildingtävling bedöms av ett antal domare (5-9 st), under ledning av en huvuddomare vars uppgift är att se till att regler och poseringstider med mera efterföljs. Varje domare ska vid förbedömning och final avge placeringssiffror från ett och uppåt – lägsta och högsta domarsiffrorna för varje deltagare stryks för att minimera risken att någon domare, som har en mindre lyckad dag, påverkar slutresultatet för mycket. Den tävlande som, vid sammanräkningen, har lägsta platssiffra vinner tävlingen. Tävlingen avgörs i två ronder, förbedömning och final.
Förbedömning
Förbedömningen inleds med ”line-up” med samtliga deltagare på scen samtidigt. Utan att flexa musklerna visas först framsida, sedan baksida och avslutningsvis framsida igen. Här ska man stå med parallella fötter, rak rygg, utan vridning på överkroppen och med armarna efter sidorna. Denna del av förbedömningen ger domarna en bra bild av deltagarnas symmetri, muskulära utveckling och definition. Här börjar domarna dela upp startfältet i olika grupper: topp, mitten och bottenskikt, för att ha något att gå på inför särbedömningarna.
Särbedömningen
Sista delen av förbedömningen är den kanske viktigaste: särbedömningen. Samtliga deltagare kallas in på scenen för ny line-up, denna gång i scenens bakkant. Domarna kan nu ta fram två eller tre deltagare åt gången för jämförande av de obligatoriska poserna.
Obligatoriska poser herrar
1. Dubbel biceps framifrån
- Utförande: Framsidan mot domarna, utan vridning i midjan. Parallella fötter. Armbågarna i axelhöjd.
- Vanliga fel: Vridning i midjan. Ej parallella fötter. Hopdragna axlar och/eller armbågarna för högt eller för lågt. Övriga muskler spänns för dåligt.
- Detta bedöms: Främst biceps- och underarmsmuskulaturen.
2. Latsspread framifrån
- Utförande: Kroppsställning som i dubbel biceps, men med händerna i sidorna.
- Vanliga fel: Hopdragna axlar. Den tävlande greppar i byxornas kant – vilket inte är tillåtet. Dålig spänning i lårens framsidor.
- Detta bedöms: Ryggmuskulaturens bredd. Överkroppens V-form.
3. Sidechest
- Utförande: Valfri sida mot domarna. Främre benet böjt, foten med tåstöd i golvet och parallella fötter. Främre armen böjd med knuten hand, bakre armen fattar om främre armens handled. Bröstkorgen utvidgas.
- Vanliga fel: Ena benet bakåt. Ingen spänning i hamstrings och vadmuskler. Framsidan vrids från domarna så att bröstet döljs av arm och axel.
- Detta bedöms: Bröst- och axelmuskulaturen. Biceps och triceps i förhållande till varandra. Lår- och vadmuskulatur.
4. Dubbel biceps bakifrån
- Utförande: Baksidan mot domarna. Ena benet bakåt, på tå. I övrigt som biceps framifrån.
- Vanliga fel: Dålig spänning i vaden och baksidan av låret. Hopdragna axlar. Framåt- eller bakåtlutad överkropp.
- Detta bedöms: Biceps. Ryggmuskulaturen och axlarna. Lårets baksida och vaden.
5. Latsspread bakifrån
- Utförande: Baksidan mot domarna, ena benet bakåt, på tå. I övrigt som latsspread framifrån
- Vanliga fel: Se ”biceps bakifrån”. För stor spänning i latsen, vilket förhindrar maximal vidd.
- Detta bedöms: Ryggmusklerna, lårets baksida och vaden.
6. Tricepsposering
- Utförande: Valfri sida mot domarna. Båda armarna bakom ryggen, främre armen sträcks och bakre armens hand fattar om främre armens handled eller fingrar. Böjt främre ben, vilande på tå med fötterna parallella.
- Vanliga fel: Ingen fattning om främre armen. Ena benet bakåt. Dåligt spända lår och vader.
- Detta bedöms: Triceps, axeln, låren, vaderna, magen, bröstet.
7. Mage- och benposering
- Utförande: Framsidan mot domarna. Båda händerna bakom nacken. Anspänning av lår- och magmuskulatur.
- Vanliga fel: Ej händerna bakom nacken. För mycket vridning i midjan. Dålig anspänning av lårets muskler.
- Detta bedöms: Lårmuskulaturen och magmusklerna.
Obligatoriska poser damer
1. Dubbel biceps framifrån
- Utförande: Som för herrarna, men kan utföras med öppen hand om så önskas. Ena benet utåt sidan.
- Vanliga fel: Som för herrarna, dålig spänning i låren och vaderna.
- Detta bedöms: Biceps och underarmsmuskulaturen, magen, låren och vaderna.
2. Sidechest
- Utförande: Som för herrarna, men med öppen hand.
- Vanliga fel: Som för herrarna.
- Detta bedöms: Som för herrarna.
3. Dubbel biceps bakifrån
- Utförande: Som för herrarna.
- Vanliga fel: Som för herrarna.
- Detta bedöms: Som för herrarna.
4. Tricepsposering
- Utförande: Som för herrarna, men med främre benet sträckt bakåt.
- Vanliga fel: Som för herrarna.
- Detta bedöms: Som för herrarna.
5. Mage-benposering
- Utförande: Som för herrarna.
- Vanliga fel: Som för herrarna.
- Detta bedöms: Som för herrarna.
Varje domare få ta fram vilka han vill till bedömning och så många gånger som anses nödvändigt. Detta är den viktigaste ronden för slutresultatet. En viktig detalj i denna rond är uppträdandet vid själva särbedömningen. Alla ska göra sina poser samtidigt på speakerns kommando, för att få så rättvis bedömning om möjligt. Man tjänar alltså inte på att, som vissa gör, vänta tills de andra gjort sina poser.
”Line-up-byggare”
Ju säkrare man är på de obligatoriska poseringarna desto lättare har man att klara en lång och ansträngande särbedömningsrond på bästa sätt. Vidare underlättas det fria programmet av bra obligatoriska poser. En annan viktig detalj i denna rond är uppträdandet på lin-upen. Var aktiv, håll spänningen i musklerna och bjud på dig själv! Två praktexempel på bra ”line-up byggare” är Johnny Grape och Johan Oldenmark, som riktigt lyser självförtroende och tävlingslust! Detta påverkar självklart publiken positivt – men även domarna i viss mån!
Efter särbedömningarna avger domarna sina poäng, som räknas samman till en totalpoäng för varje tävlande. Denna poäng skall vara hemlig till efter tävlingen, för alla utom huvuddomaren och sekretariatet. Vidare ska inte de olika domarna tala om hur de dömt den första ronden.
Final
Finalen inleds med den fria poseringsronden, där de sex som som gått vidare till final visar upp ett poseringsprogram till valfri musik. Poseringstiden är 60 sekunder.
Poseringstiden startas vid första posering. Vid fri posering skall man försöka framhäva sina bästa sidor utan att uppenbart dölja sina brister. Detta kan vara nog så svårt. Ett fritt poseringsprogram med ”flyt” ökar naturligtvis den tävlandes chanser, men bör inte överbetonas. Domarna bedömer först och främst muskulär utveckling, definition och symmetri, och endast sekundärt framförande, gymnastiska inslag, showande och så vidare.
Som ovan tävlande bör man satsa på en enkel posering uppbyggd runt de obligatoriska poserna. Ett poseringsprogram med mycket show, dansinslag och dylikt är mycket underhållande att se och kan framhäva fysiken på ett bra sätt – om det görs bra! Allt för ofta tar den tävlande sig vatten över huvudet för att få till ett så häftigt poseringsprogram som möjligt, utan att egentligen ha kunnande nog för att få det att se bra ut på scen.
En av våra domare, Hoa Dahlgren, har vid något tillfälle sagt: ”Om dom ändå lagt ner lika mycket tid på att skaffa muskler, som dom använt till poseringsprogrammet! En del ser ju ut som dansande deodoranter!” Och det ligger en hel del i detta: Domarna bedömer i första hand muskler! Vad som kan vara värt att komma ihåg är att ingen vinner en tävling bara på bra fri posering.
Därefter tas finalisterna in för gemensam obligatorisk posering. Placeringssiffrorna utdelas av alla domare på samma sätt som under förbedömningen.
Finalen avslutas med gemensam fri posering – så kallad ”pose-down”. Denna poängdöms inte, men är den, för publiken, kanske mest spektakulära delen av tävlingen. Huvudkonkurrenterna brukar då söka upp varann och utmana varann i olika poser. Fart, släkt och fight!
Detta avgör bedömningen
- Muskulär utveckling: Volymen är viktig, men den ska vara anpassad till kroppsbyggnaden. En jämn utveckling av alla muskelgrupper är bättre än att ha vissa välutvecklade muskler, medan vissa nästan saknas.
- Symmetri: De olika kroppsdelarna och muskelgrupperna ska vara jämnt utvecklade. Breda axlar, smal midja, smala höfter är idealet.
- Definition och densitet: Man ska klart kunna se var de olika musklerna börjar och slutar. En viss hårdhet med ”tvärränder” i musklerna bör finnas. Definition får inte utvecklas på bekostnad av volym. Stor vaskularitet, mycket synliga blodådror, ska inte förväxlas med definition, då detta till största delen är genetiskt betingat.
Kvinnlig bodybuilding
I stort gäller samma riktlinjer för bedömning som för herrar. Dock ska det hela tiden finnas en feminin form på kroppen utan överdriven volym och hårdhet. Definition får ej heller betonas lika hårt hos kvinnor som hos män.
Vad som anses kvinnligt har förändrats genom åren. Vi ser idag många exempel på grova, men feminina, damer som för några år sedan skulle ha betraktats som monster! Våra egna topptjejer Yvonne Rosell och Gunilla Söderberg skulle se ut som ”hus” bredvid förebilder såsom Rachel McLish, som dominerade dambyggningen för tiotalet år sedan – och som då ansågs mycket grov! Utvecklingen lär gå vidare mot grövre, men fortfarande kvinnliga tjejer.
Avslutningsvis kanske man bör tillägga att vi i Sverige har världens kanske bästa domarkår, totalt sett. Visst kan vissa domslut verka tveksamma vid första anblicken – men det finna alltid motivering till domsluten. Och svenska domare försöker vara så opartiska som möjligt – vilket kanske inte alltid är fallet utomlands. Diskutera gärna domsluten – gärna med domarna – men gör det lugnt och sansat. Domarna vet, trots allt, oftast bäst!
