Kanske sitter du där proppfull? Kanske har julen och all dess godsaker tagit ut sin rätt? Kanske är andhämtningen tyngre än i fjol? Kanske är det nu dags att masa dig iväg?
Väl anländ till gymmet kommer du förmodligen märka att det är kö i receptionen, att skoskydden sedan länge är slut (i alla fall de hela), och att skohyllan redan vinglar av hundratals par kängor och boots. Du är nämligen inte ensam om att ta dig till gymmet i januari. Istället är det troligt att just ditt gym aldrig haft så många medlemmar som just nu.
Ja, naturligtvis är det den så kallade nyårslöftes-maffian som stått för den spontana tillströmningen. Varje år är det likadant. Den inneboende ångesten över att ha en kropp och en hälsa som inte riktigt matchar den önskade självbilden blir till slut för stark. Våndan förstärks också flera gånger om av alla mumsigheter som kommer ens väg under julen. Och den självklara spiken i den beslutsmässiga kistan anländer strax därefter. Någon har ju kommit på att man minsann ska lova sin omvärld bot och bättring precis när december övergår till januari (enligt uppgift var det ingen mindre än åskledarens uppfinnare Benjamin Franklin, 1706-1790, som ”uppfann” även detta fenomen).
Till en början går det också bra för de flesta. Det Bodypumpas, det Combatboxas, det curlas och det böjs (yippie!), det löps på band, och numera CrossFitas det också en hel del. Men lika säkert som att dagar blir till veckor tunnas leden ut allt mer. Av alla de som nästan lite nyreligiöst tecknat upp sig på gymkort i början av året har påfallande många utnyttjat sina frysmånader redan i maj. Och framåt midsommar är det för många redan uppsagt och klart. Man pallar helt enkelt inte. Att ta sig i form tog längre tid än man föreställt sig. Det var dessutom förenat med krav på ansträngning som man inte fått belyst tillräckligt.
Nu kommer det ju fler nyårsaftnar. Och att återanvända ett icke infriat löfte är en fullt fungerande lösning. Kanske är det dags igen redan nästa år.
”Då jävlar…”
Året som ligger framför oss som en oplöjd åker lovar ingenting. Det är vi själva som fyller det med löften, med utfästelser, med krav och med förväntningar. Vilka vi än väljer, och hur vi än väljer att formulera dem, är det av yttersta vikt att vi gör dem för vår egen skull. Är du en av alla som lovat att komma igång med träningen är det betydligt troligare att din iver överlever det första halvåret om du valt att skjuta ut båten för dig själv.
Annars ses vi igen nästa år.
”Då jävlar…”
Redaktören listar: 2013 – vida löften och vita lögner
- BODY – piggare än på länge!
Jodå, ett löfte är att revitalisera allt tidningen står för. Tror du mig? - Webben vibrerar
Kraften från webben exploderar, och 2013 tar vi klivet ännu längre ut. - Slängd i käften
Podcasten BODY Radio satte nytt rekord i antalet nedladdningar för en enskild månad i december (43 424 st). Bara en sån sak. - Balans
Under året kommer jag att ta mig allt närmare ett läge där gränserna mellan privatliv och jobb känns hanterbara. - Toppform
Under året fyller jag vuxet, och vad är då bättre än att lova mig själv att i det ögonblicket vara i mitt livs form?