Farväl Joe Weider!

Vissa människor förändrar dagen. Andra världen. Joe Weider, skaparen av modern ”träningstidningsindustri”, har avlidit, 93 år gammal. Men han var så mycket mer än en genial tidningsmakare.

Första gången jag hälsade på Joe Weider i hans tidningsfabrik i Woodland Hills, Kalifornien, var 1984.

Jag hade i egenskap av bambi-på-hal-is-förläggare från Sverige tagit på mig min finaste kostym och tvekade inför besöket om jag skulle ha slips, eller inte. Minns att jag hade den i reserv i innerfickan, om den skulle kännas passande.

Joe var redan då – i egenskap av vinnare av titel ”Publisher of the Year” i USA året innan – en legend i den publicistiska världen.

Joe tog emot på sitt stora kontor i Woodland Hills.

I den väldiga rummet stod det ett tiotal bronsstatyer föreställande indianer och hästberidna soldater. Samt en byst av honom själv, med händerna korsade över bröstet.

En bild vi såg ofta – och var hans signum.

Joe, med sin karaktäristiska och täta mustasch, var för dagen klädd i mörkblå t-shirt, jeans och vita gymnastikskor. Och jag kände mig plötsligt väldigt överklädd.

Men redan från start var det hjärtligt, nyfiket och humoristiskt. Joe var inte intresserad av hur man såg ut. Utan av vad man hade att säga.

Orsaken till besöket hade egentligen sin grund i ett spännande möte två år tidigare, då jag träffade hans lillebror Ben Weider (1923 – 2008) under VM i bodybuilding, som avhölls i Kairo, Egypten.

Ben var den av bröderna som primärt tog hand om förbundsverksamheten inom IFBB och internationella kontakter, medan Joe var hantverkaren som skötte det han såg som ”hjärtat”; det publicerade ordet i tidningsform.

Han såg förläggeriet som sitt kall med en rad tidningar på listan över lyckade entreprenörsprojekt.

Joe var en ”Self-made man” från Kanada, med polskjudiska invandarföräldrar.

Hans trevade försök till en träningstidning hade börjat tidigt med magasinet ”Your Physique”, vilket var starten på en helt ny gren i den litterära och publicistiska världen; Tidningar om muskler och styrketräning.

Joe var inte ens femton år fyllda då han gav ut den första utgåvan, som senare, närmare bestämt 1953, bytte namn till Muscle Builder.

Som ung förläggare från Sverige hade vi genom en handskakning med hans bror i Kairo 1982 inlett ett förlagssamarbete, som från denna ensidigt kostymklädda träff skulle utvecklas till något mycket mer: Ett ständigt utbyte av erfarenheter mellan amerikanskt stortänk och svensk minimalism, där Joe till en början stod för 99 % av kunskapen, medan jag försökte krydda med entusiasm och nordiskt perspektiv.

Vår första lunch, vilka skulle bli många av genom åren, avnjöts på en restaurang nära Joes kontor. Joe talade på ett väldigt karaktäristiskt sätt – imiterat av många – och älskade att peta i detaljer i tidningsskapandet. Allt från hur modellerna skulle positioneras, till vilken färg kläderna skulle ha och om texten skulle ha en anfang (en extra stor startbokstav), eller ej. Han talade om glättade omslag, utvikningsomslag, nya tryck- och färgseparationstekniker.

Allt med kärlek och stor yrkeskunskap.

Han visade mig – till min stora förvåning – till och med hur man kunde byta ut en av modellerna på en paromslagsbild som man inte gillade. Joe ordnade helt enkelt en fotografering med en ny modell som fick stå i exakt samma position som den utraderade. Och sedan helt sonika byta plats med den icke önskvärda modellen.

Jag minns att jag tänkte att ”Det skulle inte gå hem i lilla Sverige. Jag skulle bli lynchad!”

Men jag förstod allt mer optimeringstänket avseende försäljningssiffror. Och att USA är väldigt stort och har många modeller…

Joe var nominerad som ”Publisher of the Year” i USA flera gånger. Och utsågs till vinnare 1983. Bland annat var han den första att testa ”oversized plastic poly bag”, viket innebär att du packar tidningarna för lösnummerhandeln i en lite för hög plastpåse (så att plasten står upp över de övriga tidningarna) och där trycker man ett smaskigt säljbudskap.

Tricket ökade försäljningen med 13 % i snitt året Joe lanserade detta, vilket renderade allt större och svarta siffror. Samt en hedrande Publisher-titel.

Hos oss småpublicister ute i världen var han såklart en man vi såg upp till. Men i mitt fall inte bara som publicist, utan som human och varm människa, som tog atleterna och sina medpublicister i samma gebit världen över på allvar.

Hans start av Muscle & Fitness 1980 var som jag ser det den egentliga starten på något slags hyfsad kvalitetspress inom gymträning. Både layout, tänk och journalistik var plötsligt lyfta till en nivå som kunde förstås, adapteras och gillas även utanför de innersta kretsarna.

Titeln Publisher of the Year var frukten av innovationsförmåga och nydanade tidningsmakeri. Joe var fader till ytterligare sex tidningar till efter Muscle & Fitness. Och hans affärsnäsa skapade massor av andra produkter under vägen.

Att Joe var Arnolds Schwarzeneggers främsta inspiratör vet alla som kan sin bodybuildinghistoria. Och att de under många år stod varandra väldigt nära.

Men att Joe har varit den största inspiratören för tiotusentals små-Arnolds får inte förglömmas. Och det är förmodligen det som gör att hans bortgång berör så många.

Joe dog under lördagen i Los Angeles, 93 år gammal.

Mina tankar går idag främst till hans hustru Betty.

Vila i frid Joe.

Du har varit en av mina största inspiratörer under mina 30 år som förläggare.