En sida i Tammerpokalen-knäcket i den kommande BODY-utgåvan blev av misstag dubblerad. Här hela artikeln plus alla bilder – och lite fler…
När de häromdagen ringde från tryckeriet för att meddela att något gått snett med senaste BODY, så kändes det som en mindre trevlig present för oss fortfarande semesterlulliga. Det gäller reportaget från Tammerpokalen, med början på sidan 75, som ser riktigt märkligt ut (en sida har felaktigt duplicerats, på bekostnad av en annan). För att i någon mån råda bot på detta har vi här lagt ut hela det reportaget i en form som lite mer påminner om hur det var tänkt.
Inte riktigt gör om, gör rätt, men ändå.
Våra innerliga ursäkter framförs härmed!
TAMMER, TAMIGFAN!
Vi åkte norrut för att närvara vid en av årets höjdpunkter – Tammer Training Camp, och debutanttävlingen Tammerpokalen.
På’t igen brukar det heta, så då gjorde vi det. Vi, dvs jag och min lätt (ha!) ludne broder Andreas Guiance, packade in oss i en snärtig hyrmerca, och drog iväg till södra Norrlands vackraste myggansamling – Sundsvall.
Bygdens egen hjälte och adonis Anders Graneheim har sedan 2008 instiftat sitt eget träningsläger, numera kallat Tammer Training Camp, där elit blandat med rookies, välkända tillsammans med okända, ja, kort sagt alla kan dela ett specifikt intresse – kärleken till styrketräningen.
En alltid återkommande kronjuvel i denna långhelg av träning, mat, föreläsningar, upptåg och allmänt förbrödrande/försystrande häng är debutanttävlingen Tammerpokalen.
Denna gång var den femte i ordningen, och numera har man svårt att hålla förväntningarna borta. Trots detta klev vi ut i eftermiddagssolen efteråt med matta leenden på läpparna.
Bodyfitness, korta
I den korta BF-klassen var det tätt på given. Fem fagra till start, och det var rejält tight om segern. Vann till slut gjorde Maryam Moussavi på samma poäng som tvåan Marina Bergqvist, båda endast en poäng före trean Ulrika Engman. I mina ögon var Maryam mest komplett, vilket förmodligen avgjorde. Marina imponerande stort med sin hårdhet och grymt genomtränade fysik. Ulrika såg fantastisk ut, framförallt framifrån. Mycket inspirerande.
Bodyfitness, mellan
Åtta tappra till start i en riktigt bra klass. Klar segrare var Helen Andersson med raka ettor. Riktigt komplett, harmoniskt muskulös och klar för en ”riktig” tävling. Lika klar tvåa var Maria Gustavsson, med fin ram och härlig utstrålning. Trea blev Ellinor Frölander, som såg jättebra ut, även om formen kunde varit ett snäpp bättre.
Bodyfitness, långa
Att vi svenskar, till skillnad från exempelvis spanjorer, inte är av generellt jockeysnitt bevisades här då den längsta av BF-klasserna också var den största. Hela 10 tjejer klev upp och merparten av dem var riktigt bra. Segrade gjorde Nathalie Djurstedt Niska, som kom upp rejält atletisk och ordentligt genomtränad. En fröjd i mina ögon. Tvåa blev vackra Linda Elfving som definitivt har en ljus framtid inom sporten. Lite bättre ben och baksida så kan hon platsa på en SM-scen. Anja Ahnberg knep bronset, och även Anja var grymt bra. Kanske snäppet för hård, men det är isf angenäma problem. Grymt bra!
Classic Bodybuilding, korta
Stor klass, med nio unga till start. Hårdast av alla var utan tvekan Christoffer Hamberg, som dessutom hade ett grymt publikstöd, med hemmaplan och allt. Klar om än seger i mina ögon. Riktigt bra var även tvåan Patrik Malmfelt, som också han var kruthård. Patrik var också muskulärt komplett och riktigt symmetrisk. Vältränade Adam Jansson tog bronset, inte minst beroende på alla höftvickningar under det fria programmet.
Classic Bodybuilding, mellan
12 fördömda män, typ. Tidigt stod det klart att den som var allra bäst var Christopher Grenzdörfer. Komplett, med bra hårdhet, grymma ben och med bra satta poseringar. Grattis! Christian Andersson var en annan tidig favorit. Mycket bra ram, och med det grymma förutsättningar. Kunde dock ha varit hårdare. Tim Hågebrand tog bronset, och det var med mersmak i mina ögon. Bra linjer och bra hårdhet. Aningen ”onöjd” i uttrycket var nog det enda negativa.
Classic Bodybuilding, långa
13 killar i klassen, och vilket ormbo… Dock var det aldrig någon riktig tvekan om vart segern skulle. Pierre Pettersson var klar så snart han började flexa (innan det såg han mest slank ut). Boom sa det… Suveräna linjer, grymt bra ben, och rikligt med detaljer. Tvåan Jens Karlsson var slicad till förbannelse… Totalt stenhård. Fick dock ett aningen långt uttryck, vilket kan ha kostat några placeringar. Trean Johan Söderberg låg inne med ett par riktiga hästklubbor till armar, och dessutom med ett grymt bra djup i ryggen. Aningen hårdare så kanske. Grymt bra poserat, dessutom.
Pierre, som är som en blandning av Johan Elmqvist och Micke Persbrandt, var en av tävlingarnas allra bästa.
Classic Bodybuilding, veteraner
Tre silverryggar klev upp. Med det var det tydligt att det aldrig är för sent att göra sin tävlingsdebut, vilket var härligt att se. Bäst av dessa tre herrar var Dennis Johansson, som fick samtliga domarettor. Massor av maffiga muskler och en riktigt bra hårdhet. Mycket imponerande. Tvåa blev Dennis Antonsson som var riktigt atletisk och symmetrisk. Saknade dock lite av den hårdhet hans namne Johansson låg inne med. Bronset plockades upp av Micael Tanzborn, som verkligen kunde showa till det. Aningen för soft för att kunna lägga sig i kampen om högre placeringar, men ändå en minnesvärd prestation.
Women’s Physique
Fyra tjejer till start, vilket känns som ett bra facit. Förhoppningsvis kan WP ta fart och ta kvinnlig bodybuilding till nya nivåer intressemässigt. Klar segrarinna var Matilda Wikberg med jättefina linjer, bra hårdhet och med ett väldigt feminint grunduttryck. Mycket lovande! Tvåa blev Maria Helgesson, som hade mest muskler av alla, inte minst armar, axlar och rygg. Hon älskar också kroppsbyggning, vilket märktes, men Maria glömde allt som oftast av att lyfta fram det kvinnliga, så som flexa med öppen hand. Mycket bra, trots detta, och i en ren bodybuildingklass vinner hon. Trea blev Therese Valskrå, som gjorde det mesta rätt. Med lite mer tid i gymmet så går hon framåt.
Bodybuilding, öppen klass
Nio man starkt startfält, med både killar som vägt över i sina ordinarie CBB-klasser, och killar som satsat på mer massa. Hemmasonen Jocke Nilsson var den som visade sig vara bäst. Perfekt balans mellan muskeldelar, ordentligt grov, och i riktigt bra tävlingsform. Hade definitivt inte gjort bort sig på ett SM. Fredrik Hellström hade också gjort jobbet ordentligt. Riktigt vass i formen, med bra axlar, armar och en bred rygg. Silver blev hans belöning. Trea blev Lars Nordström, som även han var riktigt bra. Grym ram, smal fin midja, och bra ben. Hatten av!
Gästposör, Specialpriser, Speakers och Prisutdelare
Hederspris delades helt rättvist ut till södra Sveriges starke man inom SKKF, Arne Persson, för sitt långsiktiga arbete med utbildning inom branschen och sitt arbete med Decembercupen. Hederspris delades också ut till Ove Rytter för att genom sitt arbete och genom att 1981 ha startat förlagan till BODY gjort underverk för att utveckla sporten. Även undertecknad fick ta emot ett enormt smickrande och lika glädjande hederspris. Tack som fan!
Speakerparet Johnny Grape och Janne Malmqvist är extrema tillgångar fast på olika sätt. Johnny är killen med enorm koll på allt och alla detaljer, medan Janne är sägningarnas mästare.