Aningen mer krum och aningen äldre. Men ändå ganska glad. Foto: Seth Janson
Det är svårt att riktigt känna sig som en oklanderlig Stålman om inte ens en bicepcurl fungerar. Då ligger en mer rostig uppenbarelse närmare till hands.
Dagar kommer, dagar går. Men träningen består…
I ur och skur traskar vi våra individuella vägar till gymmet, där vi utan någon större tvekan gör det vi ska. Varje dag. Och varför? För att vi ska. Vi har liksom lovat oss själva att gnugga. Med en sorts kontrakt med alla våra demoner signerat i blod har vi gjort utfästelser om att aldrig ge upp, att aldrig fuska, att aldrig hoppa över ett pass, en övning eller en repetition. Att varje dag göra vårt yttersta för att ta oss själva framåt, ett steg närmare den där målbilden vi bär inom oss. Starkare, bättre, snyggare, gladare, piggare, eller rent av alltihop.
Känner du igen dig? Välkommen då i gänget! Kul! Det är bara en sak du bör känna till:
Just nu känner du dig förmodligen som en superhjälte. En Stålmannen, eller motsvarande om du är av honkön. Osårbar, ostoppbar och omöjlig att betvinga. Framgångens vindar har den underbara egenskapen att de bär oss både högt, fort och långt. Så länge allt funkar som det är tänkt, ska tilläggas.
Oddsen är nämligen riktigt goda för att du förr eller senare kommer drabbas av en motgång eller rent av nederlag. Det kan röra sig som skitsaker, som att du bommar i bänken, att PWO:n var slut i morse, eller att morsan tvättat favvolinnet på 90°. Men det kan också handla om större och mer svårlösta frågor.
Min egen uppförsbacke utgörs av skador (vilket i andra perspektiv inte är annat än riktiga lyxproblem, jag vet). Om det är för att jag sakta men säkert malt ner min tolerans för det obekväma (läs blivit gammal) eller om jag helt enkelt gjort saker jag inte borde är mer luddigt. Klart är dock att livet inte ter sig lika solskensaktigt när gnekande armbågar förhindrar de mesta basala rörelser. Visst, det går att träna runt skador och hitta alternativ. Men det är svårt att riktigt känna sig som en oklanderlig Stålman om inte ens en bicepcurl fungerar. Då ligger en mer rostig uppenbarelse närmare till hands.
Det är i dessa lägen ens karaktär prövas lite extra. Både när det gäller förmågan att hantera ett avbrott i sin egen framfart, men också att kunna lösa problemen på en mer bestående basis. I mitt eget fall handlar det senare om att helt enkelt söka hjälp. Vårdgivare, som det heter.
Allt försvinner nämligen inte av sig själv.
Inte ens rosten i kalsongerna.
I dina växande musklers tjänst
PS! Det är inte bara kroppen som inte är riktigt som den ska. I förra utgåvan kunde vi presentera den mycket kunniga Anki Sundin som ny frågeskribent för nutritionsdelarna. Jättekul! Vad jag dock samtidigt missade var att tacka den avgående John Gröntvedt för sitt überstyva jobb i den positionen under drygt två år. Alltid glad, alltid kunnig och alltid i tid! SUPERTACK!
Redaktören listar: Krämpor just nu (kl 09:15, den 9 oktober)
- Vänster armbåge
Typ av tennisarmrelaterad historia, som i princip omöjliggör all vettig bicepsträning. Ja, herr Vårdgivare är uppringd och inbokad. Betyg C. Hur jag fick skadan? Vet ej, men frivändningar i excess hjälpte nog inte. - Höger armbåge
Magnetröntgen gjord vilken visar partiell tricepsruptur. Blir stadigt bättre och mindre smärtande, dock har broskbildning tillkommit varför armbågen känns B. Hur jag fick skadan? Slarvat med uppvärmningen. Klant. - Vänster knä
Instabilt efter Översträckningen Gud Glömde. Visuell undersökning indikerar inga ACL- eller meniskproblem. Men något är det. Betyg B. Hur jag fick skadan? Halkade och satte mig på foten. Smooth. - Höger knä
Tidigare partiell ruptur av quadricepssenan, som nu är i det närmaste bra. Jobbat på bra med behandlingar (stötvåg) och rehab. Kan nu köra knäböj till och med. Betyg A. Hur jag fick skadan? Skulle demonstrera sumoutfall för grabbens basketlag. Yippie. - Ländrygg
Efter två diskbråck är ryggen att betrakta som kex. Peppar-peppar så är den just nu bättre än på flera år. Obefintlig golf är en anledning (min sving är inte direkt Luke Donalds), att jag numera kan köra knäböj är en annan. Betyg A. Hur jag fick skadan? Vem vet, liksom? Den smidighet två sargade knän innebär bidrog säkerligen hårt.
