Redaktören med kollegan Andreas. Foto: Seth Janson
Världen är fantastisk. Tekniska framsteg har gjort oss nästan oberoende av tid och rum. Utan att anstränga oss kan vi när som helst se och läsa vad som händer på andra sidan jorden. Vi kan liksom ta del av livet i pay-per-view, och det är vår givna rättighet att vränga ut och in på oss inför hela världen.
Obegränsade möjligheter kittlar såklart. Helt plötsligt kan jag både visa upp mig och få respons på nolltid. Därför är det inte särskilt konstigt att många inom fitnessbranschen är storkonsumenter av allehanda sociala medier. Vi, som investerar massor av tid och energi i att både må bra och se bra ut, visar såklart vad vi äter, vad vi har på oss och vad vi lyfter. Vi paraderar med spända bicepsmuskler, med skarpa sexpack, men också med djärva urringningar och putande bakdelar. Varför, kan man undra? Vad sägs om att vi traktar efter bekräftelse och en sorts kvittering på att vi är bra? Vi vill såklart vara smarta och inspirerande, men helst också snygga, attraktiva och därmed förbannat åtråvärda. Det finns säkert fler och mer nyanserade anledningar än så, men en god gissning är att dessa inrymmer de flesta.
Sett till dessa behov så funkar den nya digitala världen bra.
Med dessa kraftfulla hjälpmedel vid våra fingertoppar följer dock också ansvar. Vi axlar numera också mer direkta krav på att visa respekt för våra medmänniskor och för etablerade sociala koder. På att helt enkelt vara bra medmänniskor. Men här vill långt ifrån alla vara med och spela enligt reglerna. Vanligtvis är de individer med ärr. Med märken efter upplevda trauman, svek eller rädslor. De kan också vara resultatet av en sämre uppväxt, med obefintliga förebilder, eller allmänt påvra känsloliv. Fast de kan lika gärna också vara generellt sett små människor.
Vad som ofta förenar dessa är den kvicksilverliknade följsamhet med vilken de påtar sig rätten att kritisera, såga och göra ner. Nästan alltid anonymt, och nästan lika ofta med en illa dold tillfredsställelse.
De flesta av oss arbetar hårt för att växa, både emotionellt och mentalt, men såklart även fysiskt. Så länge vi gör det utan att skada andra så är i princip alla vägar också bra. När man dock försöker göra sig själv större genom att förminska andra så hamnar saken i ett annat läge. Fel läge.
Du som tråkigt nog drabbas av ”haters” eller av individer som helt uppenbart finner glädje i att beskära dig och det du gör uttryck för vet innerst inne bättre än att bry dig. Låt dig inte dras med in i ett hierarkiskt schackspel som bara är konstruerat för att få dig att må sämre än någon annan.
Du är bättre än så.
En tidning i tidningen.
Kanske har du märkt att denna utgåva är tjockare än vad tidningen brukar vara? Skälet är att vi stoppat in en extratidning i den. Dagens Träningsindustri heter den, men vi kallar den DT. Den handlar om de affärsmässiga delarna av gymbranschen; om utrustning, om trendfrågor och om branschevent så som Fitnessfestivalen 2013.
Tidigare har DT getts ut som egen publikation en till två gånger per år. Den här gången bestämde vi oss för att göra den integrerad i BODY, och vi hoppas att du ska finna den intressant och nyttig.
Chefredaktör för DT-bilagan är Andreas Guiance, som till vardags är min co-host i vår podcast BODY Radio. Andreas är förutom en vass skribent även civilekonom med examen från Handelshögskolan i Stockholm. Hans perspektiv på gymbranschen är därför både kompetent och välförankrat.
I dina växande musklers tjänst
Redaktören listar: Favoriter på gymmet just nu
- Bänkpress
Additionen av ett stopp i botten har gjort att jag har kunnat återstifta bekantskapen med den här gamla ungdomskärleken. Hon är lika vacker som jag mindes henne – och mina pecs håller med! - Knäböj
Stoppet figurerar även här och slår två flugor i en smäll via minskad skaderisk, tack vare den lägre vikten, och ökad kontakt. Win–win tror jag det kallas? - Militärpress
Vissa tycker att axlarna får tillräckligt med smisk från bröstträningen, men i min bok måste en sådan viktig kompis ägnas mer uppmärksamhet och omtanke än så. Militärpress är klassikern i sammanhanget, och det finns en anledning till det! - Marklyft
Man brukar ju tala om hatkärlek till vissa övningar, och i fallet marklyft har det varit jag som älskat och min rygg som stått för hatet. Men på senaste tiden – tack vare en stringent teknik och en god portion tålamod med vikterna – börjar de bli bättre vänner. - Chins
En övning som smakar bra redan i sig, men det är först när man kryddar den med en viktkaka eller två som den börjar göra sig förtjänt av stjärnor i Guide Michelin. Delikat!
