Just tillbaka efter en helt makalös helg på Fitnessfestivalen i Göteborg (läs mer om det eventet i kommande utgåva av BODY), och är först och främst till bredden fylld av rörelse och ödmjuk tacksamhet.
Aldrig i mitt 50-åriga liv har jag mött så många upprymda människor som oberoende av varandra (får man hoppas) bestämt sig för att söka upp mig, skaka min hand, överräcka vad som kändes som en lastpall fylld av beröm för det jobb vi gör här med tidningen, med webbsajten och med vår podcast BODY Radio, och som en marsipanrosett på det hela nästan storögt dessutom be om att få bli förevigad på bild tillsammans med mig. Wow, liksom… Min högra kind har nu passerat stadiet för lätt rodnad, och är nu på väg mot att bli lite lätt blå. Allt från mitt idoga nypande. Ärligt talat, TACK SOM FAN!
Tillbaka till ”verkligheten” igen så kommer också andra reflektioner flygande. Tankar som inte gör mig lika upprymd.
Jag vet inte exakt hur många som tävlade under helgen, men det var garanterat någon sorts rekord i antal brunmålade och förhoppningsfulla atleter som där skulle mäta sina krafter med varandra. Byggarklasserna var bra och tuffa, och i både Classic Bodybuilding och Bodyfitness var det helt galet. Massor av talang som trängdes, minst sagt. Detta toppades dessutom med Bikini Fitness, en kategori som för första gången genomfördes under festivalen. Stor succé, givetvis.
Många var glada efteråt, men långt ifrån alla. En del var rent ut sagt missnöjda med sina resultat, sina förberedelser, sina ansträngningar, sina coacher, släktingar, ja det mesta.
Jag fick dessutom på flera håll höra besvikelsen utmynna i argument som ”fan, jag har tränat i ett helt år för det här…”, och det fick mig att fundera. Ett helt år. Sug på den. Förklara sedan för mig i vilka andra sporter man kan vara konkurrenskraftig efter bara ett års träning. Golf? Hockey? Fotboll? Nej, precis. Men i bodyfitness och bikini et al ska det vara fullt genomförbart? Visst, det är inte VM vi pratar om. Men Luciapokalen (som tävlingarna under Fitnessfestivalen heter) håller ändå extremt hög nationell klass. Dessutom är startfälten generellt sett Sveriges största. Ja, det ska vara kul som fan att tävla. Men det är sannolikt mer belönande om man kan göra det med mer realistiska förväntningar på sig själv.
En annan riktigt tråkig sak är att vi här på förlaget just nu genomför generella besparingsåtgärder. I en verklighet där alla värderas lika oavsett sitt bidrag så drabbar dessa tyvärr även BODY (som i övrigt går bra). Med blödande hjärta kommer vi därför att tvingas klara oss utan en av våra redaktionella medarbetare. Mycket är kvar att lösa kring detta, men klart är att vi alla kommer tvingas göra mer med mindre. Trist är det. Som fan.
Och det var en reality check som heter duga…
I dina växande musklers tjänst!
Redaktören listar: Bäst i min TV just nu
- Breaking Bad, säsong 5
Så bra… Men var är del II av avsnitten, Netflix? - The Newsroom, säsong 1
Brilliant, rakt igenom. Tack HBO Nordic! - Sons of Anarchy, säsong 6
Bästa säsongen på ett tag (fast jag ofta fascineras över min egen fascination). - Sopranos, säsong 1
Fortfarande ett måste. Fortfarande en milstolpe. Trots att jag nu redan sett den två gånger tidigare. - I huvudet på Gunde Svan
Nördig vinnarskalle i kubik, som testar sina (och våra) gränser.
