Eive skiner alltid som en sol, den här gången var det dock extra breda smilband som gällde.
BODY är stolta över att utse ännu en medlem i vår egen Hall of Fame. Vår sjätte medlem är ingen annan än Eive Nilsson.
Syftet med BODY Hall of Fame är att hedra de som med sin fysik eller sina gärningar förstärkt, förändrat och utvecklat hur vi alla i dag ser på hela träningsindustrin. För att kunna bli invald så ska man ha gjort en betydande insats som tävlande, eller som förebild och ambassadör för sporten. Som tävlande atlet ska man dessutom ha avslutat sin tävlingskarriär sedan minst fem år.
Vi väljer kontinuerligt in nya medlemmar i detta exklusiva sällskap. Dessa presenteras i tidningen och på body.se. Förutom ära och berömmelse, får våra pristagare också en unik kristallstatyett.
Tidigare medlemmar:
- Johan Oldenmark (2010)
- Gunilla Söderberg (2011)
- Ove Rytter (2011)
- Anders Graneheim (2012)
- Yvonne Rosell (2013)
Det ska värkas fram, det beständiga. Onekligen har en karg och spartansk bakgrund hjälpt till att forma Eive Nilsson till den klippa han är. Vid varje tävling i branschen finns han där. Vid varje form av utställning, mässa eller expo är han en del av dess ryggrad. Varje gång leendes, med fickan full av Göteborgsvitsar, nästan påfrestande närvarande och alltid med en varm omfamning till hands. En kompis, självklar stöttepelare och en riktigt bra person.
Som tävlande var han alltid bra, redan från början. Och unik. Redan 1980 blev han segrare av den allra första upplagan av Luciapokalen (tidigare Luciatrofén), och då både som junior och senior. 1982 vann han sitt första SM-guld och senare samma år fick Eive också representera Sverige på VM i Belgien. Och motståndet var det inget fel på. I sin sista start som amatör vann amerikanen Lee Haney (som senare gick vidare till att vinna hela åtta Mr Olympia-titlar, reds anm) VM-guldet med den superfreakige norrmannen Gunnar Rösbö som tvåa. Eive, som placerades mellan dessa herrar på linjen, blev till slut 9:a. 1983 blev Eive bäst i hela Norden genom att vinna NM och 1987 vann han sitt andra SM-guld.
Under 1990 provade Eive att tävla för NABBA. Han vann overalltiteln i Danmark och kvalade därmed till proffs. Eive gick då vidare till att tävla som proffs, mot bland andra grovsingen Edward Kawak.
Några år senare var han tillbaka. Tävlingen hette Sweden Grand Prix, året var 1994, platsen Svenska Mässan i Göteborg. Än i dag är detta en mytomspunnen tävling. Till slut var det superatleten Ingvar Larsson som vann, James Roberts blev tvåa, poserings-fantomen Gustav Ander kom trea och Eive fyra. En batalj och kvalitetsmätning utan like… 1997 var det dags igen. Samma tävling och samma arena. Än en gång fick Ingvar Larsson sträcka armarna högst. Och Eive blev tvåa, samtidigt som Anders Graneheim blev trea. Än en gång – wow!
Efter det lade Eive av. Tävlandet hade förlorat det mesta av sin magi, och Eive kunde istället fokusera på att hjälpa företag som Twinlab, WNT och numera MM Sports att få ordning på montrar, skyltar och produktförsäljning under tävlingshelger som SM, Grand Prix och Fitnessfestivalen. Och det är nog i de sammanhangen de flesta av oss har kommit i kontakt med Eive.
Men 2005 fick utställarna på Fitnessfestivalen klara sig utan Eives hjälp. Sent omsider lyckades vi på BODY övertala honom att ta av sig tröjan för ”ett sista reportage”. När bilderna väl var tagna så tog Eive sig en blick i spegeln och en funderare. Frukten av det blev en sista start – på tävlingen Lucia Classic. 25 år efter sin debut på Luciapokalen kunde Eive här komma varvet runt genom att under stort jubel vinna Lucia Classic.
Unik, som sagt.
Men om vi trodde det var sista gången vi skulle få se honom på en scen så trodde vi fel. I år blev Eive nämligen förärad SKKF:s hederspris ”Skip-pokalen”, som varje år delas ut till individer som betytt särskilt mycket för sporten. Att nu få välja in honom i BODY Hall of Fame känns som det mest naturliga och självklara i världen.
Det är där han ska vara.
