Sveriges ”meste” Mr Sweden, Ulf Bengtsson, fyller 60 år i dag!

Drömmen för de flesta är att kunna förlänga sina intressen till något man kan försörja sig på. Uffe Bengtsson var den första bodybuildern i Sverige att gå ”All the way” som företagare inom kroppskulturen. Då med nya idéer och stor energi för att slå mynt av den växande träningstrenden.

Ulf vann bland annat Mr Sweden (SM i bodybuilding) varje år mellan åren 1973 – 1983, samt vann alla Nordiska Mästarskap han var med i och placerade sig som trea i Mr World (1977) och trea på EM (1979).

När idrottskarriären var över blev Ulf en av de ledande profilerna, för att inte säga den ledande, att utveckla den hälso- och träningstrend, som i dag har vuxit till en folkrörelse i Sverige. Han har på senare år även gjort samma resa i andra länder, som till exempel Rumänien. I dag verkar han mest i Tjeckien.

1983 föddes det egna företaget World Class som tillverkade träningsutrustning, sålde sin egen klädkollektion och startade sitt första gym på Atlasgatan i Stockholm: ”Atlas Gym”. Därefter startade han banbrytande ”World Class Hälsostudion” på Luntmakargatan i Stockholm, med både salladsbar, gruppträning och en ”Morning Club” för affärsmän.

Uffe blev under dessa år även ordförande i det svenska bodybuildingförbundet, samt arrangerade med stor framgång Mr Olympia i Göteborg 1987 (då Lee Haney vann).

Ove Rytter om Ulf Bengtsson

Nedan några personligt präglade rader om Ulf Bengtsson, skrivna av BODYs grundare Ove Rytter.

STORT grattis till en stor vän, vilken inspirerat mig i livet.

Dina äventyr i träningsvärlden, både geografiskt och idémässigt, berikar.

Under alla dessa år dock inte alltid dig själv – men jag vet att jag talar för många andra.

Din framsynthet, kombinerat med ”viss” tveksamhet till ny teknik, ger en ojämförlig charm in den entreprenöriella världen.

Banbrytande idéer har implementerats på ”ditt” sätt.

Ett mejl ersätts ofta med en flyg- eller bilresa helt enkelt, vilket ofta är justare – och drunknar inte i mängden. Du är som ett gammaldags och hederligt, frankerat, kuvert. Man spättar upp och läser ett brev, då de inte är så flitigt förekommande nu för tiden.

Dock tar dessa processer mycket tid. Och få fattar hur du har orkat resa så enormt mycket över alla kontinenter genom åren.

Man vet aldrig riktigt varifrån dina telefonsamtal kommer; Zagreb? Moskva? Luxor? Los Angeles? Alvik? Prag?

Men de är alltid glada och sprider härliga vibrationer. Då även om du befinner dig i en situation där du jagats ur ett land, Ferrain är såld, rutan full av P-böter, gymmen borta i någon härva i en stad vi knappt hört talas om eller att det råder brinnande börskris.

Jag har alltid sett dig som personifieringen av MA Numminens sång ”Som en gummiboll” – som alltid kommer tillbaka.

Sällan har jag skrattat så mycket som med dig. När du ringer och kollar om du kan titta över till vårt landställe och grilla middag samma dag, och jag säger ”såklart”, så är ju det normala att man har hyfsat nära rent geografiskt. Men du kan vara fem hundra mil bort och ska just slänga dig på någon flight med ett flygbolag, vilket ingen av mina andra resglada vänner aldrig någonsin färdats med. Men så dyker du då upp; Håret på ända, skjortan snedknäppt, spetsiga cowboyboots och smilande mun och nya, galet underbara historier, vilket gör att jag alltid ser nya dimensioner i ordet ”Entreprenör”.

Många tror att din i dag relativt stora kroppshydda är otränad. Men jag vet fakta: Du är stark som en björn – och tränar hela tiden. Dock med tillskott av köttbullar och flygplansmat. Inte det bästa kanske; men det kan man kosta på sig när man är 60, tycker jag! När du sliter av dig tröjan i mitt hemgym finns 50-armarna på plats – och magrutorna syns fortfarande, även om midjan inte är Bengtsson-smal à la glanstider.

Uffe: Vi lärde känna varandra för exakt 40 år sedan. Och jag minns det mesta vi har gjort tillsammans: Allt från galna bilresor i din grymma lila Corvette till Danmark 1980 (där vi bland annat träffade Arnold), till den där omtalade – och av polisen uppmärksammade – trippen genom Tyskland i en flakelackad Van (med en hastighetsmätare som stod och darrade på max) – till dagens berikande möten. Jag – och dina närmaste polare – är nog alla ense om att du är ”One of a kind”.

Många på 80-talet såg dig bara som ”killen med muskler”, men de såg inte ditt stora, varma hjärta. Vi gamla kompisar (även om vi inte ser dig så ofta nu för tiden…) som gjorde det, är i dag glada att från våra egna hjärtan, (inklusive Catharina och min övriga familj), utbrista i ett STORT GRATTIS på 60-årsdagen!!!