EM Bodybuilding & Fitness 2014

BODYs chefredaktör Alex Danielsson följer på plats det rekordstora landslaget (28 tävlande!). Tävlingarna avgörs i Santa Susanna, Spanien mellan torsdag och söndag. Det är ett samtidigt EM för juniorer, seniorer och veteraner vilket gör att nära 800 deltagare från hela Europa är på plats!

Följ Alex rapportering via Twitter. Nedan längre sammanställande rapporter:

Reserapport #7 – 00:19 söndag 18 maj

Tävlingar dag 3.

Förmiddagen ägnades åt en stor IFBB-kongress vilket gjorde att inga tävlingar var inplanerade förrän när eftermiddagspasset startade kl 15. Delar av truppen ägnade morgonen åt träning, vila, shopping, materialvård och lite annat. För egen deal befann jag mig på stranden 06.00 för att möta soluppgången tillsammans med kameran och två herrmodeller: Chris Harnell och Fredrik Spång. Därefter var det frukost, träning och ännu en solplåtning, med Chris och med Rabi Fakhro.

Upp på scen av de svenska i dag klev Pontus Koskelainen och Jones Ahmad i Men’s Physique juniorer, och Antonia Pesevski, Body Fitness juniorer -163 och Evelin Grzegorzsyk, Bikini Fitness juniorer -163.

Pontus klev in i ilsket gröna brallor och ett precis lika ilsket sexpack. Helt klart Pontus bästa form någonsin, och det var ju också helt rätt tillfälle att pricka in det. Färgen var riktigt bra och han poserade vasst och med ett vinnande leende. För mig kändes han direkt som en toppkandidat. Han landade sedan på en bronsplats, vilket är fantastiskt starkt och hans resa hit har dessutom gjorts med stil, och hårt arbete. Imponerande!

Jones drar direkt blickarna åt sig. Hans extremt vida axlar och markerade mage är en ögonmagnet och när han dessutom kopplar på leendet är han svår att rå på – även för Europaeliten. I sin sista tävling innan avfärd – BODY Classic – var han i sitt livs form, med en självklar seger till följd. Här var han lite softare enligt min bedömning, och han såg dessutom aningen platt och tom ut. Förklaringen till det senare var att killarna gavs extremt kort förberedelsetid innan de kallades upp på scenen, vilket gjorde att uppumpningen i det närmaste uteblev, vilket Jones led ordentligt av. Trots det vara det en självklarhet att Jones skulle göra Pontus sällskap i finalen. Jones har dessutom en fantastisk poseringsförmåga och ett sätt att föra sig som är självklart och inspirerande. Jones fick till slut fjärde plats, vilket jag vet att han inte är nöjd med. Jag menar dock att han borde vara det. Det är en grym placering i dessa sammanhang.

Antonia Pesevski dundrade in på Body Fitness-scenen som om hon inte gjort annat. Klockren i alla moment, och med klassens bästa T-walk. Motståndet var stenhårt och klassen mycket hög. Trots det tog Antonia stryk endast av ryska Antonina Lasukova, som i min bok hade fantastiska linjer, men var på tok för hård. Med det sagt så hade Antonia lika gärna kunnat ha vunnit. Applåder!

Sist ut av dagens juniorer var Evelin, Bikini Fitness juniorer -163. Hennes leverans var fullkomlig. Med en naturlig skönhet och ett självklart och i det närmaste naturligt rörelsemönster blir Evelin lite som en katt bland hermelinerna. Inte lika utstuderad, inte lite beräknande, spelande och nästintill duperande (som då ”hermelinerna” då och då kan ägna sig åt). Med det bedömer jag henne som en frisk fläkt, och en fräsch helylleföreteelse i en ofta ganska plastig miljö. Hennes belöning här på EM? Fjärde plats, vilket är en helt fantastisk prestation!

Två nya medaljer under dagen (Pontus och Antonia) och totalt åtta antal vunna medaljer för Sverige!

Under den avslutande söndagen har vi följande ekipage till start:

• Evalinda Aarvaag, BF masters 35
• Frida Bålefalk, BF masters 35
• Marina Chamoun, BF masters 35
• Carina Isaksson, BF masters 45
• Maria Eriksson, BF masters 45
• Semiran Dag, Women’s Physique
• Veronica Kapica, Bikini Fitness, -163
• Frida Sjöström, Bikini Fitness, -168
• Madelene Myhr, Bikini Fitness, -168
• Kittie Dehn-Rosengren, Bikini Fitness, +168

• Evalinda Aarvaag, BF -158
• Maria Eriksson, BF -158
• Carina Isaksson, BF -163
• Frida Bålefalk, BF +168
• Marina Chamoun, BF +168

Ser ut som en tung dag med massor att hoppas på! 

Reserapport #6 – 00:12 lördag 17 maj

Tävlingar dag 2 – eftermiddag.

Efter förmiddagens medaljexplosion (silver till Josef Ahmad och Conny Hilmersson, samt brons till Martin Hanzel) så var stämningen på topp i den svenska truppen. Och förhoppningarna inför eftermiddagens program fanns där. Den regerande EM-ettan Nico Lundholm skulle få bekänna årets färg, och den pånyttfödde Leif Renling skulle få mäta sig med yppersta Europa-eliten. Även Fredrik Spång, som här tog klivet upp till veteran, hade medvind med sig hemifrån. Dels lutat mot fjolårets senior-EM, där Fredrik tog en skarp femteplats, men också med en färsk seger på BODY Classic i kappsäcken. Den ärrade kämpen Jan Kempe var också med som smygare – vad kunde han ställa till med?

Leif och Jan ut först av de svenska, och de var totalt 7 gubbar i sin klass. Båda kämpade med andra ord om en finalplats först och främst, och när båda killarna kom in under finalronden föll en sten. Skönt! Jan gjorde ett bra jobb, med enkla och tydliga poseringar. Han landade till slut in på en femteplats, och var hyfsat nöjd med det efteråt. Oavsett vad man tror så är klasserna stenhårda på den här nivån.

Leif Renling är mer harmonisk än någonsin i fysiken. Atletisk, estetisk och riktigt komplett. Jag såg sämst en fjärdeplats framför mig (inte minst med tanke på att Leif var ute bland de fyra första i förbedömningen), men han dräpte till med att bli utropad näst sist, dvs på silverplats. En fantastisk prestation, som inspirerar i alla läger och över alla åldrar! Hatten av!

I klassen över dessa silverryggar tävlade vår regerande Europamästare Nico (+65 år) och han hade med sig ett kompetent garde den här gången. Riktigt vassa. Men Nico var bättre än i fjol, och kanske tangerade han sin SM-form från 2012. Därför hängde han med riktigt bra. Speciellt bra var han under posedown-ronden där Nico gjorde sin grej, tryggt och säkert. Poseringsprogrammet var som vanligt inramat av Metallica (och vi som sett Nico tävla några gånger nu skulle kanske önska en musikalisk uppgradering), och prestationen kändes solid och klar. Men motståndet var som sagt tuffare än i fjol, och Nico fick därför hänga på sin en bronsmedalj. Med ett leende, ska vi säga.

Nico har den strategin att så länge han går framåt rent fysiskt så är han nöjd. Och det med all rätt den här gången.

Fredrik Spång var sist ut av svenskarna, i klassen 40-49 år, -80 kg. Tuff klass med massor av kompetenta byggare (40 är ingen ålder på en manlig byggare). Redan under förbedömningen kommer Fredriks symmetriska linjer till väl pass. Han kallas ut i första särbedömningen med 3 andra, och redan där började vi att hoppas om final och en framskjuten placering. Fredriks fria program var en Terminator-inspirerad skapelse med maskiner som reste sig och hela biddevitten, samt en som vanligt snygg samling poseringar och övergångar.

Tårarna rann ordentligt när Fredrik ropades ut som bronsmedaljör, och därmed fullbordades en alldeles fantastisk EM-dag med svenska förtecken: 6 medaljer, varav 3 silver och 3 brons!

Och det är en ny dag i morgon – lördag. 

Reserapport #5 – 18:10 fredag 16 maj

Tävlingar dag 2 – förmiddag.

Ännu en dag i solen (bildligt talat) och ännu en dag med halvnakna och vältränade kroppar. Man skulle ju kunna få för sig att jag ämnade att gnälla lite men inget kunde vara mig mer främmande. Det är en ynnest att få vara här och en del av den svenska delegationen.

Dagens svenska inslag stod Josef Ahmad (BB jun -75), Fredrik Jönsson (BB jun +80), Martin Hanzel (CBB +40), Roger Lineau (CBB +40) och Conny Hilmersson (CBB +50).

Josef klev upp i dagens andra klass, med totalt 10 deltagare, och såg mycket motiverad och laddad ut. Extremt fina proportioner, med en ynke-pynke midja, bra lår och vida axlar – precis som sina bröder Ahmad och Jones. Han tog för sig bra, satte poserna snyggt och såg direkt ut som en medaljkandidat. Han var också ute i första särbedömningen, med fyra personer, vilket fick hoppet att rusa. Josef blir till slut 2:a och får med sig hem ett extremt meriterande EM-silver! Enormt starkt, och en mycket gedigen prestation. Kunde han dessutom lära sig att le lite mer så hade leveransen varit fullständigt makalös.

Fredrik såg även han laddad ut. Kanske aningen blev i färgen, och inte i lika knivskarp form som på SM. Hans ben är dock sagolika och han sätter sina poser riktigt bra. Plus 75 kilo är en rätt generös klass. Ingen övre gräns, rentav. Fredrik var lättast av alla på 82,1 kg, och tyngst var Pavel Marakhovskiy från Ukraina med hela 115 kg. Sanslöst, även om han säkert var närmare 1,90. Mot det motståndet krävs det detaljer så det räcker till två, och det hade inte Fredrik idag, varför en finalplats gled honom ur händerna. Osäker på hans slutliga placering, men jag räknar med typ 8:a. Starkt!

Martin drog av sin biceps för två månader sedan, och hade gips på armen så sent som för 10 dagar sedan. Att han med de förutsättningarna kliver upp och är konkurrenskraftig är en bragd. Formen fantastisk, presentationen likaså. Bra färg till en början, men fick lite mörka fläckar mot slutet. Martins fria posering var helt sagolik. Otroligt flytande och harmonisk. Trea och brons blev resultatet. Svinbra såklart, och jag hade inte lämnat in protest om han blivit tvåa. Stort grattis!

Roger i samma klass kommer också in välpolerad och kontrollerad. Bra form, snygga poser och riktigt bra färg. Aningen liten för att konkurrera, skulle man kunna säga, och det blev därför ingen final för Roger. Han såg dock nöjd ut efteråt, vilket han också bekräftade när vi snackade. Härlig inställning!

Conny Hilmersson dundrade in på sitt eget ödmjuka sätt. Väldefinierad, torr och med ett piggt och ungdomligt uttryck. Han gör sitt jobb på bästa sätt, och trots att jag försöker filtrera bort att vi är landsmän så tycker jag att han är bäst. Rätt och slätt. När röken lagt sig så blir Conny tvåa och tar silver. Superbra jobbat, och ett underbart tillskott i medaljlistan. Men Conny förtjänade bättre enligt mig. Spanjoren Jhon Davi var stilig och hade en OK fysik. Men han var inte i form. Inte som Conny. Att slå en spanjor i Spanien är dock i det närmaste omöjligt. Vår hjälte var glad som en speleman efteråt och stolt som en tupp. Och det med all rätt.

Reserapport #4 – 20:39 torsdag 15 maj

Tävlingar dag 1 – eftermiddag.

Oavsett hur mycket vi än gillar byggning så var eftermiddagens inledande klasser endast en förberedande verksamhet inför våra huvudnummer: -95 med Rabi Fahkro och +100 med Lars Östling. Till slut blev det också deras tur. Rabi klev ut och såg direkt ut som ett finalämne. Sjukt smal midja, breda lår, vansinniga pecs och galna axlar. Formen var också förmodligen den bästa jag sett för Rabis del. Vaskulär, tight och definierad. Och framifrån är han extremt imponerande och rentav svårslagen. När han vänder ryggen till är han lite mer mänsklig. Ryggen har kanske inte samma imponerande djup som framsidan, men ändå en fullgod leverans. Rabi var ute i första särbedömningen vilket indikerar god chans till final, men också andra vilket oroade mig något. Till slut var det dock final som gällde, och in kommer Rabi och tar för sig ordentligt. Det fria programmet satt perfekt, och Rabis insats är därmed i det närmaste perfekt. Rabi blir till slut fyra, vilket är ett extremt bra resultat på den här nivån. Stort grattis, Rabi!

Lars kommer också in med ett boom, och ler med hela jävla kroppen. Det är ett stort leende. Han ser otroligt laddad och motiverad ut, och han i det närmaste exploderar. Ungefär som med Rabi håller jag Lars i topp i alla poser framifrån. Otroligt maffig, rentav. Bakifrån tvingas han jobba lite hårdare. Ryggen saknar lite detaljer, och vid sidan av Leif Hetland från Norge, blir det tufft.

Formen är riktigt bra på Lars. Kanske inte den bästa jag sett honom i (det var när han hann vann Luciapokalen och Lucia Classic). Men den var den bästa jag sett honom ha på väldigt länge. Det kanske roligaste med Lars är att han så väldigt tydligt älskar att tävla. Den energi och glädje han förmedlar är så äkta och genuin att den märks. Den gode Lars fick dock inte med sig musiken till det fria programmet hemifrån. Han fick därför låna ihop en AC/DC-låt (Thunder) som han kunde mjölka fullständigt. Otroligt kul att se hur de nästan fick dra Lars från scenen.

Lars blir till slut femma, och det med mersmak.

Inbillar mig att det blir lite glass för båda ikväll, innan vi ska se till att plåta upp dem ordentligt.

I morgon är det en ny dag med nya förutsättningar. Tävlar av de svenska gör:

Förmiddag

• Josef Ahmad – BB -75
• Fredrik Jönsson – BB +75
• Martin Hanzel – CBB +40
• Roger Lineau – CBB +40
• Conny Hilmersson – CBB +50

Eftermiddag

• Fredrik Spång – BB +40, -80
• Jan Kempe – BB -65
• Leif Renling – BB -65
• Nico Lundholm – BB +65

Återkommer då!

Reserapport #3 – 12:50 torsdag 15 maj

Tävlingar dag 1 – förmiddag.

Så kunde vi äntligen komma igång med själva tävlandet. Torsdagens förmiddagspass utgjordes av Classic Bodybuilding i fem olika längdklasser: -168, -171, -175, -180 och +180. Våra svenska intressen koncentrerades till de två sistnämnda, där både Robert Bergh och Patrik Larsson tävlar i -180, och Chris Harnell i +180. Då de två första klasserna hade färre än 6 deltagare så ströks deras förbedömning helt (alla tävlande går ju ändå till final), vilket gjorde att Patrik & Robert skulle upp i dagens andra klass, och Chris i dagens tredje.

18 killar till start i -180 vilket innebar att tre fick kliva av via eliminering. Båda våra killar klarade sig vidare till semifinalen, vilket kändes både härligt och rättvist. Både Patrik och Robert var sedan ute i tredje särbedömningen vilket får mig att tro att de hamnade på en plats mellan 8 och 11, typ. Lite off i formen för de båda för att kunna konkurrera på den här nivån, men inte mycket. Robert skulle dessutom ha tjänat på att ha mer glans på kroppen. Nu var han överlägset mest matt i huden, och det får man inget gratis av. Trots det – bra presterat av dem båda.

Chris Harnell har dragits med en rejäl ruptur i vänster hamstring, vilket försvårat formtoppningen och stört uppladdningen. Han klev dock upp och sken som en sol och gjorde ett mycket solitt intryck. Symmetrisk, välpolerad, större och fylligare än tidigare, och tog dessutom för sig ordentligt. Kanske inte i superkrisp författning för dagen, men ändå riktigt bra. Kunde kanske haft ett lager färg till, dessutom. Riktigt bra. Även Chris tippar jag på plats 8-10.

Återkommer med rapport efter eftermiddagens bodybuildingpass.

Reserapport #2 – 20:11 onsdag 14 maj

En lång dag börjar nu lida mot kvällning. En del av gänget anlände till Spanien redan i går kväll, ett annat gäng kom tidigare i morse via Kastrup. Resten av truppen träffades tidigt i morse på Arlanda, och tog omvägen via Oslo till Barcelona, för vidare färd till Santa Susanna.

Rumsincheckningen på Hotel Caprici Verd gick i supertempo och alla kunde checka in strax efter 15. Kort senare inleddes själva atletinregistreringen. Med 783 anmälda atleter så tog det såklart sin tid, men fjolårets sluttid 02.30 lyckades man slå med marginal. Alla di svenske var klara redan vid 19-tiden, vilket gladde inte minst Chris Harnell som skyndade sig upp till rummet för att börja ladda inför morgonens tävlingar.

Tävlar i morgon torsdag gör:

Förmiddag

• Patrik Larsson – CBB -180
• Robert Berg – CBB -180
• Chris Harnell – CBB +180

Eftermiddag

• Rabi Fakhro – BB, -95
• Lars Östling – BB, +100

Vi håller tummarna att killarna lyckas slipa till det sista under natten. Återkommer!

Reserapport #1 – 12:18 onsdag 14 maj

Efter en rekordtidig (?) morgonsamling kunde stora delar av den svenska EM-truppen ta avfärd mot Barcelona, via Oslo. Humöret är på topp rakt igenom, undantaget Martin Hanzel med en trasig biceps och Chris Harnell som häromdagen lyckades dra sönder ena lårets baksida, med en rejäl blödning som kvitto. Firma Hanzel & Harnell (man undrar nästan om de har en trapetsshow tillsammmans) ska tillsammans med Robert Berg och Patrik Larsson representera Sverige i CBB, som påpassligt (not, reds anm) placerats i tävlingarnas allra första block, nämligen torsdag förmiddag.

Coach-truppen är också av bästa märke. Lisbeth Grape är headcoach, och till sitt förfogande har hon även maken Johnny Grape samt Eddie Bergkvist, och Tina Lemor, vilken redan är på plats i Santa Susanna.

Ytterligare trupptransporter från Kastrup sker också samtidigt. En hel eskader från Sveriges södra delar löpte över bron för att därifrån hoppa på flyget direkt till Barca. Sammanlagt är vi 28 personer i den svenska delegationen, vilket är tre fler än Norge.

Just nu är vi i luften, och vi kommer att landa i Barcelona om cirka 45 minuter. Jag räknar med att vi är på plats på hotellet vid 15.30-rycket. Då väntar vad jag antar blir en inregistreringsprocess som vi aldrig tidigare sett maken till. Detta är IFBB:s överlägset största tävlingar hittills, och jag är inte förvånad om vi får de fler än 500 tävlande.

Hashtagen vi använder i vårt Twitter-flöde den här gången är #mañana – det anses vara den mest symptomatiska egenskapen i det land vi snart anländer till.

Eder Alex