Redaktören gnuggar på. Foto: Semiran Dag
All out. Hela vägen. Ta inga fångar. Med träning är det ofta som med livet i stort. Om mycket är bra så måste ännu mer vara ännu bättre. Och vi som verkligen vill utvecklas och bli bättre verkar ha extra svårt med måttligheten.
Men måste vi verkligen köra plattan i mattan i varje pass för att nå optimala resultat? Om man ska tro hardcore-förespråkarna (och de är ganska många) så är allt annat än att ta i så man kräks inte bara asmesigt och helt värdelöst, utan också kontraproduktivt. Min mening är att man åtminstone bör ifrågasätta vissa av dessa dogmatiska sanningar.
En av de kanske mest självklara och övergripande förutsättningarna är att man blir bra på det man tränar på. Gör man det ofta är det sannolikt att man blir bättre än om det sker mer sällan. Det mesta talar för att det också gäller vår verksamhet i gymmet. Ju oftare vi kan träna en speciell övning eller specifik muskel, desto bättre är det för våra resultat.
Men vi vet också att en av de viktigare spelarna i hela utvecklingskarusellen utgörs av återhämtningen. Att vi måste vila och återhämta oss från ett pass innan vi kan kasta oss ut i nästa. Och det är då det blir riktigt intressant.
Uppgiften vi har i gymmet är att anstränga oss tillräckligt för att kroppen ska fatta att ”här händer det grejer som kräver mer än jag är förberedd på – alltså måste vi stärka upp bitarna här”. Inget annat.
Om vi då bombar sönder en muskeldel fullständigt att den stackaren bara kan ligga där och flämta om nåd, så är naturligtvis kraven på återhämtning större. Förmodligen kommer du, precis som merparten av alla byggarproffs, tvingas vila närmare en vecka, kanske ännu längre, innan du kan ge dig på samma muskelgrupp igen.
Skulle vi istället genomfört passet med lite mindre ”Gung-Ho” och lite mer sans hade du måhända varit träningsduglig bara två dagar senare, eller kanske redan dagen efter. På det sättet skulle du alltså kunna träna övningen eller muskeln betydligt oftare.
Det byggarproffsen gör fungerar uppenbarligen – för dem. Det betyder inte att det automatiskt fungerar optimalt för dig och mig. Om vi skulle välja mellan få blodsmakande och kräksframkallande helvetespass, eller fler träningspass med en mer avvägd nivå av intensitet och total ansträngning, är frågan vad som ger bäst resultat i slutändan.Min gissning är den lösning du förmodligen inte tror.
Jag föreslår därför att du ska börja använda spyhinken till något annat, och att du definitivt ska lämna lite gas kvar i tanken när du tränar. Därmed kommer du att kunna komma tillbaka till gymmet snabbare och oftare, och på så sätt ta din utveckling till nya nivåer.
I dina växande musklers tjänst!
Redaktören listar: Vårens glädjeämnen
- BODY Classic
Jag vet att jag på flera sätt talar i egen sak, men det gör inte tillfredsställelsen mindre. Riktigt kul att kunna skjuta in lite byggarenergi där den enligt mig hör hemma. (1) - EM i Santa Susanna
En fem dagar lång fest i fitness, framgångar och lite försiktiga förlustelser. Att få göra den med en så stor grupp underbara människor gjorde det hela ännu bättre. (2) - Battle of Scandinavia
Reinos och Sharams varsamt framväxta skötebarn tog nu nya stapplande steg in i den eventsmässiga vuxenvärlden. Superroligt! - Sweden Grand Prix
En bra tävling med massor av toppatleter. Hade definitivt klättrat i denna lista om det inte hade varit för att jag själv tvingades uppsöka sjukhus. (3) - Fitnessgalan
Tre dagar med folk, fä och fägring inne i Globen. Roligt tillskott!
1. Du både läser och ser mer om BODY Classic på sidan 22 och sidan 70.
2. Här får du vänta till nästa utgåva för en djupare inblick.
3. Klantskallen, det vill säga jag, drabbades här av en infektion med hög feber, vilken ironiskt nog kan härstamma från mina självopererande äventyr under punkt 3 i listan ovanför.
